Söndag 2 Oktober

Lukas 17:5–10
Vid den tiden sade apostlarna till Herren: »Ge oss större tro.« Herren svarade: »Om ni hade tro så stor som ett senapskorn skulle ni kunna säga till mullbärsträdet där: Dra upp dig själv med rötterna och plantera dig i havet! Och det skulle lyda er. Om ni har en tjänare som plöjer eller vallar får, säger ni då till honom när han kommer hem från ägorna: Gå genast och slå dig ner vid bordet. Nej, ni säger: Gör i ordning maten åt mig, fäst upp dina kläder och passa upp mig medan jag äter och dricker; sedan kan du själv äta och dricka. Inte får tjänaren något tack för att han gör vad han är ålagd. På samma sätt med er: när ni har gjort allt som åligger er skall ni säga: Vi är odugliga tjänare, vi har bara gjort vad vi är skyldiga att göra.«

                                                  Betraktelse

Tro är att ha tro på Gud och inte på en själv.
Tron är en gåva som bara Gud kan ge.
Vi ber Honom om den gåvan för oss själva och för andra.
Genom lydnad till Gud bidrar vi till att tron Gud gav oss, växer.
Genom olydnad, krymper den. Tro växer eller krymper, den står inte stilla.
 Vi längtar efter, och söker att få en alltjämt större tro.

Gud blir, genom tro, levande för oss, sann och verklig, tro gör att vi lever med Honom, söker att lyssna till Honom och göra det vi hör Honom säga.

Tro ger oss en fast förankring i Jesus, den befriar oss från modlöshet och låter oss istället leva i kraft, kärlek och självbehärskning såsom Jesu lärjunge och efterföljare.
Ju mer tro vi har, ju mer förstår vi också att vi är odugliga tjänare och att utan Honom kan vi inte göra någonting.

Det är Jesus som flyttar berg genom den som tror.

Helgonen kan flytta en hel del,
 läser man om deras liv och gärningar förbluffas man!
Helgonen är samtidigt så medvetna om deras intighet och att det är Guds nåd som verkar genom dem. Varför?
Därför att det är Hans vilja att verka genom dem!
Han kunde gjort och verkat i allt själv, utan dem, utan oss.
Helgonen är också påminda om deras elände och hur deras liv skulle ha varit utan Honom, utan Hans ingripande, tålamod och barmhärtighet.
Vi har gjort det vi fick nåd att göra, av oss själva är vi odugliga.

Valet är att fånga upp nåden eller att tappa den.
Varför vi nu talar om helgonen är därför att tron visar sig tydligast i dem.
Man förstår alltså bäst vad tro är om man ser på helgonen.
Helgonen är måna om att all ära går till Gud, de vill absolut inte ha något igenkännande bland människor just därför att det känner till sin egen oduglighet.
Helgonet som vi firade igår, Lilla Therese, ville inte ens ha någon belöning av Gud men ville göra allt enbart för att behaga Honom. Tro!

Jesus visar oss idag att tro passar ihop med ödmjukhet.
Tro växer genom små dagliga segrar. Som när jag vänder mig till Herren för att få klarhet på någon situation istället för att tänka ut någonting själv utan att ens fråga Honom. Eller när jag avstår från ett tv-program som inte är så uppbyggande eller när jag beslutar att sluta läsa en tidning som inte är så bra. Tro växer när jag talar till den jag inte gärna vill tilltala, ler till den jag inte vill le, tro växer när jag gör små akter av kärlek utan att visa någon. Tro växer när jag avstår från något gott vid en måltid eller tar mindre av det, av kärlek till Jesus.Tro växer när jag vittnar till sanningen.

För tro utan kärlek är inget bra.

Det är kärleken som gör tron kraftfull, tilldragande och sann.
Kärleken är tvillingsyster till ödmjukheten.
Kärlek och ödmjukhet är trons följeslagare.

Tro är inte bara ett accepterande av en lära, ett ”ja” till den historiska Jesus och Hans liv, ja till att Han är sann Gud och sann människa...
Tro tränger in i hela mitt liv, i hela mitt jag, tron är till för att levas, levas ut i hela min mänsklighet.
Tro färgar alla mina ord och gester, alla mina arbeten och all min längtan.
Tro är orsaken till varför jag över huvud taget gör eller inte gör en sak!
Tro får mig att älska Jesus och allt Han vill att jag ska älska.
Tro leder mig till att vilja dela Hans lidande och kors.

Tro utan kärlek vill ingenting av allt detta ,
tro utan kärlek är bara ord, må så vara Guds ord!

Kärleken gör tron till en levande kraft. Kärleken är Guds kärlek som utgår ifrån Honom och kommer in till vårt hjärta genom den Helige Anden.

Vi är tjänarna och vi tjänar vår Herre som sig bör.
Det är inget särskilt med det.
När vi har tjänat klart – vid vår död – ska vi bli ett med Honom,  ska vi träda in i evig vila med Honom, äta och dricka med Honom-
om vi har gjort vad vi borde ha gjort!

Bön bör vara ett uttryck för vår tro. Liturgin är väsentlig, den visar vad jag tror. Kyrkan har ett ordstäv som säger.:
” Lex orandi Lex credendi”,
vilket mer eller mindre översätts till:
”bönens lag är trons lag".

Som jag tror, ber jag.
Det gäller också för vårt liv: som jag tror, lever jag.

                                           "...ett senapskorn..."