Söndag 16 Oktober

 2 Timoteus 3:14 – 4:2
Stå kvar vid det som du har lärt dig och fått visshet om. Kom ihåg vilka lärare du har haft och att du ända sedan dina barnaår är hemma i de heliga skrifterna; de förmår ge dig den kunskap du behöver för att bli räddad genom tron på Kristus Jesus. Varje bok i skriften är inspirerad av Gud och till nytta när man undervisar, vederlägger, vägleder och fostrar till ett rättfärdigt liv, så att den som tillhör Gud blir fri från sina brister och rustad för alla slags goda gärningar.
Jag besvär dig vid Gud och Kristus Jesus, som skall döma levande och döda, jag besvär dig vid hans ankomst och vid hans rike: förkunna ordet, träd upp i tid och otid, vederlägg, tillrättavisa, vädja — tålmodigt och med ständig undervisning.
                                              Betraktelse
En ung man som var på besök hos oss berättade att när han var liten brukade hans pappa läsa Bibeln för honom på kvällen innan han skulle sova. Familjen var annars inte särskilt kristen men pappan tyckte att han skulle ”ge något av Gud” till sin son.
Precis som med katekes är Skrifterna något vi skulle växa upp med.
Även om man inte alltid förstår vad som menas med det vi hör eller läser så är vart ord i Bibeln fyllt av den Helige Ande och när orden tränger in genom våra öron finns också Guds Ande där.
Orden lägger sig på minnet utan att vi vet det och nån gång när vi behöver, så kommer orden att poppa upp till vårt medvetande och vara till stor hjälp och inspiration.
Ju yngre ju bättre.
Barnen som fortfarande är så rena och klara i sitt lilla förstånd är mycket mottagliga för den Heliga Anden, ja, för allt som har med Gud att göra.
Det är därför inte alls vist att besluta att barnen ska växa upp och bestämma själva om och vad de ska tro när särskilt barn är mottagliga för Gud!
Om vi själva älskar Gud kan vi lätt ge den levade Guden till våra barn. Vi kan ge vad vi har.
Motreaktioner blir det om vi försöker att tvinga på dem eller få det att låta alltför kateketiskt.

Tyvärr har vi ofta fått en fel uppfattning, delvis därför att vi fått negativa föredömen, när det gäller Bibel läsandet. Många förknippar det med nån slags hjärntvättning,  hamra in orden i någons hjärna.

Men istället ger man Guds ord med kärlek i lugn och ro, låter Anden själv ta hand om frukten.

I ljuset av Guds ord ser vi på världen och frågar oss om det går ihop.
Det är nödvändigt att göra så för Gud har talat. Om det är Gud som talat måste jag fråga mig om det Han säger stämmer med vad världen säger.

Guds ord, säger den helige Paulus, är till nytta för de som vill gå på frälsningens väg, men han säger inte att det är det enda nyttiga.
Han säger aldrig att bara Guds ord kan vägleda och hjälpa oss.

Paulus ber oss att älska ordet och att ge det till andra, att använda det för att lära ut och för att låta oss bli formade av det.
Det är en underbar gåva att  faktiskt kunna veta vad Gud säger, vad Han vill, vem Han är och vad Han gör!
Guds  Ande som lever i ordet leder och belyser,  ordet tar plats i vår själ och blir en del av vårt liv och tänkande. Det hjälper oss att urskilja det som händer i Kyrkan och utanför Kyrkan, vi lär oss att se med Guds ögon, och lyssna med öron som är intonerade på Evangeliets våglängd.

Men utan Kyrkans läroämbete är vi ute på hal is. Min egen tolkning går bra så länge den håller sig inom Kyrkans eviga lära vilken är beskyddad av den Helige Anden.
På så sätt lär jag mig att se och lyssna till ordet i sin helhet och i sin enhet.

Gud har talat. I glädje öser vi upp kristallklart vatten från källan och ser hur Kyrkans lära och Guds ord är ett!
Ju mer gör det då också ont när det motsatta sker. Det är mycket klart att världen har helt och totalt ett annat evangelium som går i motsats riktning till Guds ord.


Dopet inbjuder oss att gå genom trons dörr till Kyrkan, till ordet och till livet i Kristus. En gång som vi gått igenom dörren är det inte så att vi kommit in i ett rum men istället har vi börjat på en väg. En lång väg: hela livet.
Allt vad tro, hopp och kärlek vill, är att forma oss till likhet till Kristus.

Det är Guds avbild vi har blivit skapade till och den enda bild av Gud vi känner till är Kristus såsom Han är målad i Evangeliet och i hela gamla testamentet.
Hela Bibeln handlar om Kristus och om Hans frälsning, om dem som tar emot Honom och Hans ord och de som inte gör det.
Jesus säger om Guds ord att det är det enda som inte ska försvinna, eller rättare sagt att allt ska försvinna men att Guds ord aldrig ska förgå.
Så allt det vi gör och är, som inte är förankrat i Guds ord kan inte bli kvar, med andra ord det kan inte ta oss till himlen.
Ändå spiller vi en massa tid och oro på det!

Benedict XVI:e sa om de skriftlärde i bibeln att de kände till alla möjliga tolkningar och att de kunde citera allt utantill men att Skrifterna var för dem som en sorts atlas som man läste i ren nyfikenhet, ett konglomerat av ord och meningar som man studerar i studie syfte och sedan diskuterar länge och väl.

Istället vill Guds ord bli kontemplerat, levt, sökt med hjärtat, sökt med längtan efter att få tänka som Kristus.
Guds ord vill bli drucket och ätit och tuggat i ödmjukhet med ett hjärta som vill lyssna till Författaren och inte till sin egen röst.

Ordet och Kyrkans tro är ett och det är underbart i våra ögon!

Kristi kropp, Kyrkans Huvud, Guds ord, Ordet som blev kött, Sakramenten, Kyrkans lära, tron -  är ett.

Evangeliet idag talar om änkan som insisterade på hennes rätt och till slut fick hon domaren att gå med på att ge henne det hon bad om.
Bön och uthållighet.
Bön och uthållighet är vad som behövs för att en dag finna att man plötsligt kan gå ut och in i Skrifterna och finna bete.

                            
"...hemma i de heliga Skrifterna..."