Söndag 30 Oktober

Lukas 19:1–10
Vid den tiden kom Jesus in i Jeriko och gick genom staden. Där fanns en man som hette Sackaios, och han hade hand om tullen och han var rik. Han ville gärna se vem denne Jesus var men kunde inte för folkmassan, för han var liten till växten. Han sprang i förväg och klättrade upp i en sykomor för att kunna se honom, eftersom han skulle gå förbi där. När Jesus kom dit såg han upp mot honom och sade: »Skynda dig ner, Sackaios, i dag skall jag gästa ditt hem.« Sackaios skyndade sig ner och tog emot honom med glädje. Alla som såg det mumlade förargat: »Han har tagit in hos en syndare.« Men Sackaios ställde sig upp och sade till Herren: »Hälften av vad jag äger, herre, skall jag ge åt de fattiga. Och har jag pressat ut pengar av någon skall jag betala igen det fyrdubbelt.« Jesus sade till honom: »I dag har räddningen nått detta hus — han är också en son till Abraham, och Människosonen har kommit för att söka efter det som var förlorat och rädda det.«

                                              Betraktelse

"Idag ska jag gästa ditt hem".

Jesus kommer till våra hus på olika sätt.
Han kommer för att som i Sackaios fall, inbjuda oss till omvändelse.
Han ber oss att ”skynda ner” för att möta Honom som är mild och ödmjuk och inte söker att vinna något men snarare söker att ge..
Ju mindre som står i vägen för mötet med Jesus, ju bättre.
Pengar i Sackaios liv stod i vägen för möte med Gud, och sättet han fick pengarna genom: ocker.

Sackaios möte med Jesus bar med sig nåden att följa Honom, att lämna det liv som inte tjänade någon: varken Gud eller någon människa.

”Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta, och giv mig på nytt en frimodig ande”,

Räddning har kommit till mig idag!
Sackaios lät inte Jesu vistelse vara förgäves, han tog emot Honom och hans liv började på en gång bära frukt. Det blev ekonomiskt lönlöst, men själsligt och andligt fruktbart för honom och för andra.

”Då skall jag lära överträdarna dina vägar, och syndarna ska omvända sig till dig”.
Sedan urkyrkan har den Kristna tron spridits genom de som tagit emot den. Man ger Kristus vidare.
Herren besöker oss och stannar hos oss genom dopet,
Heliga Kommunionen:i och genom Kyrkan.

Den helige Paulus i hans brev till Romarna visar att Abrahams son är den som lever i tro.
Sackaios uttryckte sin tro genom att göra bot: ge tillbaka det han stulit.
Han gjorde det i glädje, i frihet, i kärlek till Jesus som befriat honom och älskat honom och kallat ner honom från skammens gömställe.

Jesus grät över Jerusalem därför att de inte kände igen Herrens besök.
Han hade längtat efter att samla Israels folk under sina vingar - som en höna samlar sina kycklingar för att beskydda dem från hungriga rävar - ”men ni ville inte”, sa Jesus ledsamt.

”Det offer som behagar Gud är en förkrossad ande; ett förkrossat och bedrövat hjärta skall du Gud, icke förakta”.
Man kan missa många besök, inre inspirationer där vi får en skymt av sanningens ljus som den Helige Anden blåser igenom oss.

Kanske vill vi inte lyssna utan hellre vänder vi oss bort därför att vi är rädda att ge upp det vi håller fast vid. Vi kan alltid ångra att vi inte besvarat Jesu besök till oss. Så länge vi lever finns det möjlighet till ånger och omvändelse. Men ju mer tiden går ju svårare blir det att ändra sig och sitt tänkande och att ge upp det man håller fast vid som inte är av Jesus.

Jesus besöker oss också i den förklädde. Han prövar våra hjärtan och vår tro. Det har hänt otaliga gånger, vi läser om det i så många helgons liv, att Jesus kom förklädd som en tiggare eller ett litet barn för att be om något.

En präst som ville erfara hur det var att vara fattig, att vara helt i behov av människor, tog sig till ett av de Skandinaviska länderna för att gå omkring i en vecka utan ett öre på fickan. Han blev hungrig och när han passerade en trädgård där det växte äppelträd bad han kvinnan som påtade i trädgården om att hon skulle ge honom ett äpple. Kvinnan svarade:”Varför skulle jag ge dig ett äpple?”, sen påtade hon vidare.

Den här prästen var inte Jesus men han bar inom sig den sakramentala Jesus eftersom han var en Katolsk präst, förutom att han också bar på Guds inneboende närvaro som alla döpta gör.

Förhoppningsvis blev kvinnan senare varse om den nåd Jesus ville ge henne genom den förbipasserande prästen. Det var Jesus som gav henne en chans att ge, ge till Jesus i den förklädde.

Kloster tradition lär oss att även om det är något mycket litet som håller oss bundna, så är vi ändå bundna. Fördomar kan hålla oss mycket bundna, som rikedomar.

Jesus besöker oss också i bön.
Vi söker Jesus i bön och när Han vill, besvarar Han vårt besök och gör sig kännbart närvarande. Jag känner några i England som konverterat till den Katolska tron och blivit präster därför att de på måfå hade gått in i ett Katolskt kapell där det fanns sakramental tillbedjan. Deras förnimmelse av Jesus i sakramentet vart så påtagligt att de lämnade allt och följde Jesus.

Vi stannar kvar i bön, inte för att vi upplever något men för att tron håller oss kvar. Kärleken till Kristus håller oss kvar för i tro vet vi att Han är där.

Han kallar oss ner från höjderna av själv-tillbedjan för att tillbedja Honom i Ande och i sanning. Han vill visa oss vem Han är, vem vi är!
Sackaius var inte en tjuv, nej han var Abrahams son, en ättling av Guds löfte. Men han behövde finna Jesus för att finna sig själv.

Jesus vill att vi ska minnas Honom, (be)söka Herren i tystnaden av vårt hjärta. Också i vårat minne genom att påminna oss om Hans ord.

Vi besöker Honom med små korta böner som vi kan säga när som helst och var som helst: ”Jesus jag älskar dig”, ”Jesus, jag tror på Dig”,”Jesus jag är din”, ”Jesus jag förtröstar på dig”...................................
Som i Sachaios liv så och i vårt; Jesus belönar våra bemödanden att se Honom.

”Mitt hjärta säger om Dig: sök Hans ansikte! Ditt ansikte Herre söker jag. Göm inte Ditt ansikte ifrån mig”.

Omvändelse är mer än att se Jesus, det är frukten av att finna sig själv kärleksfullt betraktad av vår Herre.
I värmen av den kärleken växer också kärlek till vår nästa och så vi kan ge dem det som är deras. Inte bara det materiella men också Sanningens ljus.


                        ...”Jag ska gästa ditt hem...”