Söndag 13 November

Lukas 21:5–19
När några talade om templet, hur vackert det var med sin fina sten och sina praktgåvor, sade Jesus: »Allt detta som ni ser — det skall komma en tid då det inte lämnas sten på sten utan allt bryts ner.«
Då frågade de honom: »Mästare, när sker detta och vad blir tecknet på att det börjar?« Han svarade: »Se till att ni inte blir vilseledda. Många kommer att uppträda under mitt namn och säga: Det är jag, och: Tiden är nära. Men följ dem inte. När ni får höra om krig och oroligheter, så tappa inte besinningen. Detta måste först hända, men det är ännu inte slutet.« Och han sade till dem: »Folk skall resa sig mot folk och rike mot rike. Det blir svåra jordbävningar och pest och hungersnöd på den ena platsen efter den andra. Förfärliga ting skall ske och väldiga tecken visa sig på himlen. Men innan allt detta händer skall man gripa er och förfölja er. Man skall överlämna er åt synagogorna och kasta er i fängelse och dra er inför kungar och ståthållare för mitt namns skull. Då får ni tillfälle att vittna. Lägg bara på minnet att ni inte skall förbereda några försvarstal, ty jag skall ge er ord och visdom som era fiender inte kan stå emot eller vederlägga. Ni skall bli förrådda till och med av föräldrar och syskon och släktingar och vänner. En del av er skall man döda, och ni skall bli hatade av alla för mitt namns skull. Men inte ett hår på ert huvud skall gå förlorat. Genom att hålla ut skall ni vinna ert liv.«

                                               Betraktelse

Vid Kristi andra ankomst, ska Han finna den tro som Han gav oss?

Även om vi inte vet när Hans ankomst ska bli så ska det ske plötsligt.
”Jag kommer snart”, säger Herren och ändå vet vi att Hans snart kan vara hur långt som helst. Eller hur kort som helst.

  St. Paulus lär att innan Kristi andra ankomst ska judarna omvändas efter att hedningarnas fulla antal har kommit in i Kyrkan.
"Före Kristi ankomst måste Kyrkan gå igenom en sista prövning som ska få många att vackla. En religiös villfarelse som erbjuder människor en skenbar lösning på deras problem till priset av avfall från sanningen.."(KKK 675).

Har Evangeliet förkunnats till alla nationer?
Men hur är det nu? Ska Evangeliet förkunnas eller inte?
Ska det bara förkunnas till de som redan tror?

Man kan ju tycka att vi kommer allt närmare den ”vacklande tiden” för  den Kristna tron tar olika relativistiska former.

På Lördagen efter Jesu död, var tron levande i Marias obefläckade hjärta. Det var hos henne hoppet lös och Kyrkans tro var levande.
Vi är kloka om vi håller oss nära henne, hon som är helgonens, martyrernas jordens och himlens Drottning.
Hon som var välsignad därför att hon trodde.
Med henne kan vi med all säkerhet bevara vår tro.
Inte som i ett förvar men som i en spirande trädgård!

Det som verkar vara ett av det allra viktigaste av vad Jesus säger idag är: ”se till att ni inte blir vilseledda”.
 
Så vi måste hålla fast vid de dogmer och doktriner som Kyrkan har lärt.
Läsa helgonen, deras lära är Kristi lära. De vittnar i ord och i liv...och i död! Helgonen visar oss att sanningen befriar oss från slaveriet till falska ideer om hur människan kan bli fullkomnad utan Kristus och utan Kyrkan.
Helgon är levande referat till Skrifterna och till Traditionen. De är utmanande vittnen till att Guds kärlek omvandlar oss...

Bönen är framför allt vad vi behöver för att inte vackla. För den Helige Ande ska inte överge den som ber och söker sanningen. Den Helige Ande ska ge oss ord och förstånd genom bön för vi kan inte läsa oss till allt.
Låt oss söka Jesus och Hans vilja, och be Honom att hålla oss på sanningens väg.

Jesus talar om allt det fasansfulla som väntar i den sista tiden, men Han stannar inte vid lidandet utan säger istället att allt det som ska hända, ger oss tillfälle till att vittna!
Vittna genom att vara trofasta till Gud och till vad Han har uppenbarat.
Vi ska också vara trofasta till människor. Människan kan ”bara bli älskad i sanningen” (KKK 2472).

Att vara vittne är rotat i Guds kärlek och i kärlek till vår nästa.
Att vittna till Kristus är ett kall att leva ett förnyat liv i Guds kärlek där vi ständigt måste möta Evangeliet i vår dagliga rutin, i våra familjer och bland vänner så att vi kommer till en högre glädje som finns i Kristus.
Vi är kallade att vittna till kraften av Kristi översvämmande godhet till dem som söker fullheten och meningen med varför de har blivit till.

Påven Emeritus, Benedictus XVI sa att:
”Sant vittne/ Sann Evangelisering är ett personligt levande av  vår tro, och detta kan bara hända när dessa ord blir ens egna: ”och det liv som jag nu lever i köttet, det lever jag i tron på Guds Son, som har älskat mig och utgivit sig själv för mig” (Gal.2:20).

Allting på jorden ska förgås, även de allra vackraste kyrkor och Katedraler. Men i väntan på evigt liv, i väntan på Kristi ankomst – först och främst i denna års Kristi födelse högtid – kan vi utsmycka våra själar med vackra stenar och praktgåvor.
Det som vi i dygd smyckar vår själ med kan aldrig förstöras.
Kärlek till Gud och till min nästa.
Tålamod som ger självbesittning. Guds barn är fria i kropp och själ.
Tålamod ger uthållighet med vilket vi vinner vårt liv.

Om vi söker att göra det som behagar Gud ska vårt inre tempel se ut som det himmelska Jerusalem där de enda praktgåvorna är Guds Godhet, Sanning och Skönhet. Det är detta guld och dessa stenar som lyser, bländar och strålar från Gud i helgonen och i Guds Stad som förblir i all evighet.

                                              "...Tillfälle att vittna..."