Söndag 11 December

Matteus 11:2–11
                                        3:e Söndagen i Advent
Johannes fick i sitt fängelse höra om Kristi gärningar, och han skickade några av sina lärjungar för att fråga honom: »Är du den som skall komma, eller skall vi vänta på någon annan?« Jesus svarade dem: »Gå och berätta för Johannes vad ni hör och ser: att blinda ser och lama går, spetälska blir rena och döva hör, döda står upp och fattiga får ett glädjebud. Salig är den som inte kommer på fall för min skull.«
När de hade gått började Jesus tala till folket om Johannes: »Vad gick ni ut i öknen för att se? Ett strå som vajar för vinden? Nej. Vad gick ni då ut för att se? En man i fina kläder? Men de som bär fina kläder finns i kungapalatsen. Vad gick ni då ut för att se? En profet? Ja, och jag säger er: en som är mer än profet. Det är om honom det står skrivet: Se, jag sänder min budbärare före dig, han skall bereda vägen för dig. Sannerligen, ingen av kvinna född har trätt fram som är större än Johannes döparen, men den minste i himmelriket är större än han.«

                                                   Betraktelse

Johannes Döparens ”mörka natt”. Han satt i fängelset , mörker, ensamhet, när som helst skulle han dö.
Han som blivit sänd som förelöpare för Messias, han som det hade profeterats om att han skulle gå före Herren, bana väg för Gud den Högste.
I mörkrets timma i den ensamma fängelsehålan undrar han:”har jag banat väg för Messias? Är min mission klar? Har jag uppfyllt det Herren bett mig om, det som profeterna förutsagt.
Har jag hunnit göra det som Herren väntade sig av mig...är Han Herren..?

Är du den som ska komma?

Johannes hade ju faktiskt vetat att Jesus var Messias, att Jesus var den som skulle komma , den som han skulle bana väg för. För det står ju att:
Han som hade sänt Johannes sa till honom:
'Den över vilken du får se Anden sänka sig ned och förbliva, han är den som döper i helig ande.'

Men nu var det mörkrets timma, Johannes var förvirrad, osäker, kanske skulle han dö innan han gjort sin del i Guds stora frälsningsplan..

Jesus ger ett klart tecken till att Han är den som ska komma.
Han har kommit.
Han som Johannes levt för.
Han som får öknen att blomma som en äng.
Han som Johannes givit sitt liv för ända in till döden.
Han som var ”Ordet” och Johannes hans röst.
Ja, Han är här, Han som ger syn till de blinda och får lama att dansa och stumma att sjunga lovsånger!

"Johannes, du, Guds budbärare,  du har banat vägen för Mig och nu, till slut ska ditt blod blandas med Mitt och det ska fukta den torra ödemarken och få den att skjuta skott. Andra ska komma, de ska skörda vad din röst har sått":
Ordet.

Johannes är ”ängeln” som berett vägen. Jesus kallar honom så: budbärare är ängel på Grekiska: Angelos.
Johannes är ängeln som ger det glada budskapet att förbereda sig för Frälsarens ankomst.
Det blir ett glatt budskap för en del, inte för alla.
Inte för de som inte tar emot det, för dem blir ängelns budskap en stötesten att falla över..
"Salig är den som imte kommer på fall för min skull", säger Jesus.

För Herodes, Herodias och Salome, som var orsaken till Johannes Döparens halshuggning, blev budskapet ett dödsfall.
För Johannes Döparen blev det liv!
Och Glädje!, om än det gick genom en mörk natt!

En sorg som kommer från ett gott samvete är en bra sorg, t.ex. ånger för synd är en sorg där man samtidigt kan glädja sig i Jesus och i att bli förlåten. Men den sorg som kommer från att ha motstått sanningen, som Herodias, Herodes och Salome gjorde, är ingen sorg man kan glädja sig i, nånsin.

Och nu är det Gaudete Söndagen: glädje Söndagen!
Vi kan glädja oss i Emmanuels snara antågande!
Han kommer för att befria oss från ondska och destruktion.
Han kommer för att låta våra själars torka bli bevattnade och fruktsamma. Han ber oss att vända oss ifrån högmod och förgänglighet och istället söka renhet och ödmjukhet, godhet och sanning.

Gud har kallat oss att vara ”änglar” ,bära budskapet om Jesus och Hans kärlek, till andra.
Vi borde ibland bli lika osäkra som Johannes Döparen och fråga oss om vi verkligen har gjort det, gör det och tänker göra det.

Livet för Johannes Döparens var Gud. Guds vilja. Att få ge Gud glädje!
För Gud var hans glädje!
Hans liv var att peka ut Guds lamm, först och främst för att ära och förhärliga Gud men också för att leda andra till
Lammets Måltid, Lammets bröllop...Lammets glädje!

Det är faktiskt det också våra liv går ut på.
Att gå in på helighetens väg, för det är den väg Gud kallar oss att gå.
Den vägen går igenom öknen.
”Men öknen och ödemarken ska jubla, som en äng med liljor ska öknen blomma. Frid och glädje följer dem som går där”.

                  "...Se! Jag sänder min ängel före dig..."