Söndagen 18 December

Matteus 1:18–24
                                     4:e Advent
Med Jesu Kristi födelse förhöll det sig så: hans mor, Maria, hade blivit trolovad med Josef, men innan de hade börjat leva tillsammans visade det sig att hon var havande genom helig ande. Hennes man Josef, som var rättfärdig och inte ville dra vanära över henne, tänkte då skilja sig från henne i tysthet. Men när han hade beslutat sig för det uppenbarade sig Herrens ängel för honom i en dröm och sade: »Josef, Davids son, var inte rädd för att föra hem Maria som hustru, ty barnet i henne har blivit till genom helig ande. Hon skall föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus, ty han skall frälsa sitt folk från deras synder.« Allt detta skedde för att det som Herren hade sagt genom profeten skulle uppfyllas: Jungfrun skall bli havande och föda en son, och man skall ge honom namnet Immanuel (det betyder: Gud med oss). När Josef vaknade gjorde han som Herrens ängel hade befallt och förde hem sin trolovade.

                                          Betraktelse

Evangelisten talar om vad som hände vid Jesu födelse, inte vad som hände efter : ”han rörde henne inte förrän hon hade fött en son” .
Man måste se denna text i sitt bredare sammanhang:
i Marias förhållande till Herren.
Hon hade givit sig till Gud, evigt och ovillkorligt.
Det var hennes kall och liv att vara Hans.
Hon är Jesu brud, hennes förhållande till Josef kan därför inte vara äktenskaplig även då hon också är Josefs hustru.
Fast hon är mor står hon bredvid Jesus som brud.
Det skulle inte ha inneburit en lägre ställning eller moraliskt bristande om Maria hade haft ett sexuellt samliv med Josef efter Kristi födelse – det tillhör ju äktenskapets värdighet – men det hade varit ett avlägsnande från hennes mission vilket var och är att vara helt och hållet Hans och att förena sig med Jesus i uppbyggandet av Guds rike och människors frälsning.
Hon hade givit sig själv till Gud och Gud hade vigt henne att tillhöra Honom. Maria kunde därför inte tillhöra Josef på samma sätt.

Jungfrun Marias kall är att vara Moder. Kristi Moder.
Hon bär på det lilla Barnet i nio månader.
Hon växer in i Honom, hör Honom, lär känna Honom, talar med Honom...älskar Honom.

Hon begrundar denna mäktiga sak som hänt henne, en Herrens ringa tjänarinna i en liten by som ingen känner till.
Ärkeänglar har besökt henne och bugat sig framför henne.
Gud den Allsmäktige hade ett budskap till henne, ett glädjens budskap. Maria blev orsaken till allas vår glädje när hon sa ja till vad Herren hade bett henne.
Den Helige Anden befruktade henne.
Hon bar sedan Barnet ”som skulle bli till fall och upprättelse för många”.

Hon är den Obefläckade Avlelsen, Obefläckade hjärtat. Hennes renhet och helighet gör henne inte avlägsen men tvärtom, den fyller henne snarare med dygder som gör henne mycket mer älskande, intelligent, klarsynt, medlidande och sårbar.

Visst är hon en av oss, för hon är inte en gudinna, men hon är speciell, mycket speciell. Ingen annan än hon är den Obefläckade Avlelsen och ingen annan kommer att bli det efter henne.
Ingen annan än hon är Guds Moder, ”Theotokos”, och ingen annan kommer att bli det efter henne.
Hon är speciellt skapad till att vara evig jungfru och samtidigt Moder.

Det är inte rätt att påstå att Maria är som alla andra. Vi måste lära oss att ödmjuka oss inför Guds försyn och vishet.

Det är svårt att inse hur stor Gud är och att Hans vägar inte är våra vägar,  Hans vägar är nya för oss, ovanliga, konstiga och kanske även ”orealistiska” : Moder och jungfru” !?
Gud kräver ständigt tro.
Tro på ett mysterium som övergår vårt förstånd och därför måste belysas med trons ljus för att förstås.

Jungfru Marias enkelhet och ödmjukhet, hennes kärlek till Gud och till oss övergår oss.
Just därför att hon är Guds Moder, evig jungfru, Obefläckad Avlelse, upptagen till himmelen med både kropp och själ, himmelens och jordens Drottning, Änglarnas Drottning..
Hon har blivit given nåd för vår frälsnings skull! 
Vid korsets fot spillde hennes moderskap över till oss alla.
I förening med Kristi offer på korset offrade också hon sig, överlämnade sig i Honom och med Honom för att bli ett offer för världens frälsning.

Den jungfruliga avlelsen visar oss att renhet och kyskhet är fruktsamt.
Också vi har fått nåd, vi har fått en mission, vi har fått ett kall till helighet.

” En jungfru är befruktad, en jungfru föder barn
en jungfrus havandeskap -
en jungfru-moder, evig jungfru!
Varför häpnar du o människa?
Så är det väl på det här sättet Gud skulle ha blivit född!?
Han gjorde henne sådan, Han som blev till av henne.
Han skapade sig själv en mor fast Han var Fader, och när Han blev till genom Hans moder stannade Han alltjämt kvar med sin Fader.
Hur kunde han upphört vara Gud när Han blev människa om Han gav Maria nåden att aldrig upphöra vara jungfru även då hon fött barn”.
                                                                                             (St. Augustinus)

                                       "..Jungfrun ska bli havande..."