Juldagen 25 December

Lukas 2:1–14
Vid den tiden utfärdade kejsar Augustus en förordning om att hela världen skulle skattskrivas. Det var den första skattskrivningen, och den hölls när Quirinius var ståthållare i Syrien. Alla gick då för att skattskriva sig, var och en till sin stad. Och Josef, som genom sin härkomst hörde till Davids hus, begav sig från Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad Betlehem, för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade, som väntade sitt barn.
Medan de befann sig där var tiden inne för henne att föda, och hon födde sin son, den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem inne i härbärget.
I samma trakt låg några herdar ute och vaktade sin hjord om natten. Då stod Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de greps av stor förfäran. Men ängeln sade till dem: »Var inte rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket. I dag har en frälsare fötts åt er i Davids stad, han är Messias, Herren. Och detta är tecknet för er: ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba.« Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud:
»Ära i höjden åt Gud och på jorden fred åt dem han har utvalt.«

                                                    Betraktelse

Tidigt på morgonen när vi här i klostret möter Jesus i Tabernaklet är det ofta omgivet av Herrens härlighet.
En speciell tystnad, en tystnad som talar klart och tydligt om ”Immanuel” Gud med oss.
Hans stillhet och lugn ja, Hans frid, råder omkring ”tältet” som omsluter Honom.
I natt vid krubban, finns det skenet: "helig, helig, helig", omkring Jesus Barnet.
Maria och Josef lyser i det skenet.

Själva stallet är fattigt, spillror av nerfallet tak, fuktig stenvägg, djur avföring...men den heliga familjen är vacker! Barnets blick,ja, hela Hans kropp och själ är vänd till Fadern.
Han har kommit för att göra Faderns vilja, för att behaga Fadern.

Den heliga jungfrun är inflätad i Kristi kärlek och lydnad till Fadern.
Hennes ögon är på Barnet på samma sätt som Barnets ögon är på Fadern.

Josef möter detta mysterium i tystnad, ödmjukt böjd inför Guds försyn.

Låt oss tacka jungfrun Maria för att hon sa ”ja”, för att hon trodde, för att hon är så lågmäld, vacker.... och nära.
Låt oss tacka den helige Josef som genom sitt överlämnande till Gud får bli del i mysteriet av Marias ofattbara gåva att vara Moder och jungfru.
Att Josef kunde ta del  i det kallet och så bli make till jungfru-Modern bevisar att Josef redan hade ett djupt och levande liv i Gud.

Gud älskar henne högt, Hans kärlek gjorde jungfrun Maria till himmelens Drottning.
Denna Drottning födde i ett stall som hon sen skulle behöva fly ifrån, hon levde i landsflykt, reste från Egypten, såg sin son dö på korset.
Hennes själ var genomborrat av ett svärd! Redan nu då hon kontemplerar sitt barn i krubban förnimmer hon Hans lidande. Hon lever i ständig visshet om att hennes barn, Herre och Konung inte ska bli älskad av många, inte lydd av många, inte följd av många.
Hon bär ständigt på känningar av Hans smärtsamma död.
Martyrernas Drottning.
Jungfru-Moder.
Även då hon levde i glädjen att få dela sitt liv med Jesus gick hon i korsets skola.Gick hon korsets väg.

Att vara himmelens Drottning är att leva korsets mysterium tills frälsningsverket är fullbordat. Detta är Guds vishet.

”Och ett stort tecken syntes på himlen, en kvinna klädd i solen och med månen under sina fötter och en krans av tolv stjärnor på sitt huvud. Hon är havande och hon ropar i födslovåndor...och ett annat tecken syntes på himlen, en stor eldröd drake, med sju huvuden och tio horn...”(Upp. 12)

Alltifrån skapelsen har den eldröda draken gjort allt för att komma emellan Gud och människan. Det blir allt tydligare efter Kristi födelse:
draken med sju huvuden förstör så mycket han kan av Guds frälsningsverk.

Han hatar kvinnan klädd i solen, han hatar hennes avkomma och alla de som med henne följer hennes Barn. Till tidens ände kommer han av hela sin själs mörka, svarta kraft och med hans ögons stadiga hungriga blick på själar – göra allt för att förgöra dem.

Den heliga familjen lever redan på julnatten denna verklighet för det finns ingen plats för dem. Jesus kom till sina egna, men Hans egna ville inte ta emot Honom.
De vill inte heller ta emot hans familj.

Med Kristi födelse har det andliga kriget nått sin höjdpunkt för Kristus har kommit för att ta själar ur drakens grepp.
Maria har fått betydande plats i det kriget.
Vi måste ansluta oss till den heliga familjen och följa Jesus som Maria och Josef gjorde genom att leva i förening med Gud.
Vi måste förstå att själars frälsning angår oss alla.

Änglarna sjunger himmelskt vackert, lammen skuttar av glädje och herdarna dansar och jublar, för i deras litenhet och ringhet är det dem som först fått ta emot de glada budskapet!

”Men åt dem som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt alla som tror på hans namn, som har blivit födda inte av blod, inte av kroppens vilja, inte av någon mans vilja, utan av Gud”.

För dem som tar emot det glada budskapet om Guds frälsning, för dem som tar emot Marias son – och Maria, för varför skulle denna Moder lämnas utanför som Gud själv valt att födas genom ? -
för dem som likt herdarna behöver ljus i natten och för dem som likt änglarna vet med sig att det är tillbörligt och rätt att sjunga Herrens lov och ära Honom i höjden,
- för dem ska Morgonstjärnan gå upp och de ska belysas av dess ljus och de ska värmas av Barnet som ler mot dem.

Välsignad Kristi födelse!

                     
                     ”...I dag har en frälsare fötts åt er...”