Söndag 8 Januari

Matteus 3:13–17
                                            Herrens Dop
Vid den tiden kom Jesus från Galileen till Johannes vid Jordan för att döpas av honom. Men Johannes ville hindra honom och sade: »Det är jag som behöver döpas av dig, och nu kommer du till mig.« Jesus svarade: »Låt det ske. Det är så vi skall uppfylla allt som hör till rättfärdigheten.« Då lät han det ske. När Jesus hade blivit döpt steg han genast upp ur vattnet. Himlen öppnade sig, och han såg Guds ande komma ner som en duva och sänka sig över honom. Och en röst från himlen sade: »Detta är min älskade son, han är min utvalde.«

                                                   Betraktelse

Jesu dop. Ett mysterium !
Den Helige Ande kom över Honom för att visa oss att Jesus är Kristus:
den Smorde.

Gud som vill frälsa oss från den onde går ner i förödmjukelsens botten så att de som inte längre förnimmer himlen, kan om de vill, finna Guds hand, hålla fast i den, resa sig ur mörkret och se ljuset för vilket de har blivit skapade !

Profeten Jesaja ger oss en bild av Guds ansikte:
Han är tjänaren, mänsklighetens tjänare
Han är tjänaren som i sitt eget liv visar hur vi ska leva,
Han går inte omkring och skriker högljutt på gatorna men istället talar Han ömt i tystnaden av våra hjärtan.
Det knäckta strået bryter Han inte av men använder det för att bygga upp Hans Kyrka,
den tynande lågan släcker Han inte men renar istället oljan och fyller på droppe för droppe tills den tynande lågan blivit till en klar och fin flamma.

Jesu dop visar oss på den ödmjuka vägen, lågmäldhet är Guds Sons frivilliga val därför att det tillhör det vackra, det goda och det sanna.
Jesu dop visar oss bort från synden, för ju mer vi avstår från att synda
 ju sannare människor blir vi.
Allt vad tro, hopp och kärlek vill, gåvor som vi får vid dopet, är att forma oss i likhet till Kristus.

Jesus är sann människa. Han vill vara med människan för att befria henne. Han äter och dricker för syndare, låter sig döpas, lever och dör för syndare, allt under den Helige Andes ledning.

Vi, under Andens ledning blir lika Honom, i rent vatten och dyrbart blod.
För dopet måste levas om det ska bära frukt i våra liv - i Kyrkans liv.
I Dopet går vi genom trons dörr till Kyrkan, till ordet och till livet i Kristus.
En gång som vi gått igenom dopets dörr har vi inte kommit in i ett rum, men vi har börjat på en väg.

Jesus, i sitt dop, visar inte bara att Han är en av oss men att Han är mindre än oss,
för ingen kan, som Fr. de Foucault sa, ta "en mer sista plats" än Jesus. Ingen kan bli så liten som Han fastän vi alla är obetydligt små!
Om det inte var för Hans ömma och kärleksfulla blick med vilken Han oavbrutet ser på oss skulle vi i vår obetydlighet för evigt vara döda.

Men nu delar Han med oss av den Ande som vilar på Honom, Han delar med oss av Faderns ord och röst som säger att Han älskar oss, älskar oss i Sonen!
Precis som Han går ner och upp ur vattnet i Jordan så går vi ned och upp med Honom i vårat dop. Från död till liv, från kors till uppståndelse.

Jesus inte bara tvättade våra fötter,
Han lät sig döpas av Johannes.
Jesu dop och fottvagning är förträffligt lika.
I det ser vi Faderns ansikte, ser vi inte också korset?

”Se var du är döpt, varifrån dopet kommer-
inte från något annat än Kristi kors”
                                                              (St.Ambrosius)

Jesus gör sig så liten som ett lamm och lägger sig i Johannes Döparens händer därför att Johannes Döparen lever sin obetydlighet och är ödmjukt liten inför hans Herre.
Vi skulle be Johannes Döparen att visa oss hur vi bättre kan leva ut denna otroligt stora frälsningsgåva. Så att vi riktigt går ner i dödens djup med Kristus och att vi riktigt går upp ur den döden, i Kristus. En gång för alla!

Dopet är gjort en gång för alla men vi behöver leva de doplöften vi gjort och förnya dem om och om igen. För att förkasta satan och hans pompa och ståt och för att följa i Jesu spår, behöver vi bli ödmjukt små.
Det är egentligen vad vårt dagliga liv handlar om:
kampen om att leva våra doplöften!

Precis som med våra födelsedagar skulle vi komma ihåg vår dopdag och tacka Jesus för Hans gåva!

Dopets frukt är inte färdig, dopet bär istället inom sig frön att plantera som skjuter upp och växer i vår själ... som då blir mer och mer Kristusliknande.

                                       ”...och han såg Guds Ande...”