Söndag 15 Januari

Johannes 1:29–34
Vid den tiden såg Johannes döparen Jesus komma, och han sade: »Där är Guds lamm som tar bort världens synd. Det är om honom jag har sagt: Efter mig kommer en som går före mig, ty han fanns före mig. Jag kände honom inte, men för att han skall bli sedd av Israel har jag kommit och döper med vatten.« Och Johannes vittnade och sade: »Jag har sett Anden komma ner från himlen som en duva och stanna över honom. Jag kände honom inte, men han som sände mig att döpa med vatten sade till mig: ’Den som du ser Anden komma ner och stanna över, han är den som döper med helig ande.’ Jag har sett det, och jag har vittnat om att han är Guds utvalde.«

                                                    Betraktelse

Ödmjukhet börjar inte med att beskåda sig själv men med att att beskåda Lammet (Benedikt XVI).

Vi vet vem Jesus är men känner Honom inte.

Johannes Döparen kände inte Jesus men känner Honom nu i Andens ljus som sprider sig över Jesus i ljudet och dånet av Faderns röst som skär genom ben och märg, själ och ande i skvalpet av Jordans helgade vågor, nu omvandlat till frälsningens vin.

Johannes Döparen bereder väg för Jesu uppenbarelse men han är inte den som uppenbarar Honom.
Det är Fadern och den Helige Ande som gör det.

Om Johannes Döparen inte kände Jesus kunde han aldrig ha sagt att Han är Guds Lamm. Men hur hade han lärt känna Jesus?

Bön.

Johannes hade ett nära och levande förhållande till Gud.
Han hade varit största delen av sitt liv i vildmarken.
Tystnad, ensamhet...bön.
Där, i ensamhet med Gud, i tystnad och självförsakelse, i fattigdom och renhet, hade han mött Brudgummen, Ordet, Ljuset, Livet, Lammet!
Johannes lärde sina lärjungar att be, han visade människor vägen till Jesus. Han vittnade till det han sett:
han hade sett Anden, hört Fadern, Sonen hade han redan känt igen innan han föddes! Guds nådegåvor och kärlek till Johannes gjorde honom ödmjuk och lågmäld, det gjorde honom så liten att han inte kunde påstå sig känna Herren. All uppmärksamhet måste gå till Källan, ingenting alls till honom.  "Lammet är Allt – jag, ingenting.
Han måste få bli större i mig – jag, mindre och mindre"....

I sin ödmjukhet säger Johannes att han inte kände Herren...
Lammet är Gud, högt ovan och långt bortom Johannes, hur kan han ha känt Honom...?!
I den ödmjukheten låter sig Lammet bli döpt av en som bara är en röst, en röst som dör bort fast ordet lever kvar.

Se, Guds Lamm som tar bort världens synd med sin kropp och sitt blod, han är den som profeten talade om:
"Han som ska ta upp lammen i sin famn och bära dem i sina armar, han som ska driva tackorna varligt...han som ska öppna de blindas ögon och befria de fångna ur fängelset, han som ska göra en väg genom öknen, stigar i ödemarken...
..Han som är föraktad, utan värde i våra ögon, Han som bar våra sjukdomar, led våra plågor, Han som blev pinad för våra brott, sargad för våra synder, han som tuktades för att vi skulle helas, han vars sår gav oss bot. Lammet öppnade inte sin mun när han leddes till slakt, Han var likt tackan som är tyst när hon klipps"...
                                                 (Jfr Jesaja: 53).

Se Lammet som tar bort världens synd; han öppnar inte sin mun, den Helige Anden är över Honom, Faderns röst omfamnar Honom, och barnet som skuttar till i Elisabeths sköte vittnar om allt detta för att vi ska tro.

Bön börjar inte med att beskåda sig själv men med att se på Lammet!

Se på Herren, se på Hans kärlek utspilld på korset, se på Lammets mildhet och mjukhet, godhet och försiktighet mot dig.
Se Johannes som visar dig Jesu ansikte strålande av ljus och liv,kärlek och lidande i ett enda målande drag för att du som han, ska vittna till att Lammet har besegrat världen!

          ”...Se Guds Lamm som tar bort världens synd...”