Söndag 29 Januari

Matteus 5:1–12a
Vid den tiden, när Jesus såg folkskarorna, gick han upp på berget.
Han satte sig ner, och hans lärjungar kom fram till honom. Han började undervisa dem och sade:
»Saliga de som är fattiga i anden,
dem tillhör himmelriket.
Saliga de som sörjer, de skall bli tröstade.
Saliga de ödmjuka, de skall ärva landet.
Saliga de som hungrar och törstar
efter rättfärdigheten, de skall bli mättade.
Saliga de barmhärtiga, de skall möta barmhärtighet.
Saliga de renhjärtade, de skall se Gud.
Saliga de som håller fred, de skall kallas Guds söner.
Saliga de som förföljs för rättfärdighetens skull, dem tillhör himmelriket.
Saliga är ni när man skymfar och förföljer er och på allt sätt förtalar er för min skull. Gläd er och jubla, er lön blir stor i himlen.«

                                                   Betraktelse

”Antingen älskar vi Gud eller så älskar vi den jordiska staden där Gud är utesluten och egenkärleken råder”  
/ St. Augustinus /

Personer och nationer är kallade till ett liv i helighet.
Att förkasta ett sånt kall är att istället bygga upp ett välde av världens lera, ett smutsigt och oacceptabelt rike för Gud som är tre gånger helig!

Helighet är besittning av gudomlig nåd och utövandet av den nåden genom dygd:
vilket leder till gudomliggörande av den mänskliga själen!

Saligprisningarna sätter Kristus i centrum: Han är saligprisningarna,
Han lever saligprisningarna, Han är grunden och måttet för saligprisningarna.

Vi ser återglansen av Honom i helgonen som är totalt dragna till Kristus och bundna till Honom.
En själv-ut-tömmande och generös återspegling av Guds Ord lever i dem.
I helgonen kan vi läsa Guds ord, där kan vi se hur saligprisningarna ser ut på riktigt!

Ända sedan kristendomens begynnelse har människor sökt sig till Kristus på ett radikalt sätt och har genom Kyrkan överlämnat sina liv till Honom...för salighetens skull, inte bara för deras egen men också för andras, och för Kyrkans.

Om vi vill se hur en sund och frisk människa ser ut måste vi helt enkelt se på dem som lever saligprisningarna!
Detta tycks sjukt i världens ögon men för den Kristna är det en - och den enda – utvägen ur världsliga fällor av:
förgänglighet, tomhet, tävlingsstress, falsk omoralisk frihet, känslor som styr, själviskhet, självupptagenhet...
Uppväxta i världen, utbildade i sekulära skolor, indoktrinerade av massmedia vet vi inte hur vi ska leva.
Vi faller i fällor om hur vi måste vara och hur vi måste se ut och hur vi måste tänka och hur vi måste känna... vi sitter fast i osalighet!

Men, salig är du!..

Saligprisningarna är Kyrkans vägkarta; om vi följer den och lever efter den, blir vi lika Jesus, den enda meningen med vårt liv.

För att gå in på saligprisningarnas smala väg hjälper det att se på helgonens skinande förebild som väcker i oss en innerlig längtan att bli som dem! Saliga de som lever nära Gud, lever i Hans ljus, i Hans familj.
Saliga de som har rent hjärta..saligprisningarna införlivar en längtan till renhet....

Som ett vetekorn nergrävt i jorden låter den som älskar Jesus dö till sig själv så att kraften av Jesu liv och död och uppståndelse, spirar i honom. Den som vill finna sitt liv - i den här världen - förlorar det, eftersom världen söker ett liv utan Jesus.
Medans den som låter förlora sitt liv till den här världen finner det, i Jesus (jfr. Joh. 12:24-).

Lilla Therese och många andra helgon bad: ”låt världen inte vara någonting för mig, och jag ingenting för världen”.
De gick helt och hållet in i saligprisningarnas värld.

Saligprisningarna är svåra. Mycket svårare än de tio budorden.
Alla tycker om att läsa saligprisningarna, även de som inte är kristna.
Man tycker de är vackra, poetiska...så enkla!

Saligprisningarna berättar för oss om Guds hjärta.
De visar oss Kristi ansikte.
Saligprisningarna , om vi vill följa dem, leder oss bort från det världsliga för det finns ingenting världsligt i dem.
Det är svårt!

Saligprisningarna är receptet på ett liv i Gud, målet för vår omvändelse . Saligprisningarna är inte för fegisar, men för de som har
mod att dansa av glädje i förföljelse,
vara glada att de sörjer,
gå i ständig hunger och törst efter att kunna stå upprätta framför Gud,
tända ett ljus för de som skymfar och förtalar dem,
svara med en fridens kyss istället för att slå tillbaka,
vänta i tyst ödmjukhet tills Gud försvarar dem inför deras anklagare....

Helgelsen kräver tålmodigt arbete i tro. Det är möjligt för alla, därför att det är allas vårt kall. Jesus säger att vi måste bli fullkomliga som Fadern är fullkomlig!

”Saliga” de fattiga i anden: är de som prisar och tackar Gud för vart andetag de tar.., de blir upplyfta till den största glädje över det minsta blad som strålar i sin grönhet!

Den underliggande faktorn till att vilja leva saligförklaringarna är först och främst att ha smakat Guds kärlek till oss, förstå att Han visar oss barmhärtighet i varje ögonblick, att Han ledsagar oss och fortsätter att vara tålmodig med oss i vårt elände.
I bön visar den Helige Ande oss på vårt hjärttillstånd:
längtan efter renhet, bort med all smuts, orena tankar, fräcka skämt, spydighet och arrogans, falskhet ..
rena mig med eld, låt mig få spegla mig i Dig som
är Renheten,
i Dig som är Barmhärtigheten,
i Dig som är Enkelheten,
i Dig som är Friden,
förena mig med Dig som är förföljd och skymfad...
Du Jesus är den Salige!

"Salig och välsignad är Du Herre" ,
bubblar upp inom oss när vi ser hela skapelsen som ett enda Guds ord som säger ”Jag älskar dig”!

                    "...Gläd er och jubla, er lön blir stor i himlen..."