Söndag 5 Februari

                                         KYNDELSMÄSSODAGEN
Lukas 2:22–40
När tiden var inne för deras rening enligt Moses lag, tog föräldrarna Jesus till Jerusalem för att bära fram honom inför Herren — det står nämligen i Herrens lag att varje förstfödd av mankön skall helgas åt Herren — och för att offra två turturduvor eller två unga duvor, så som det är föreskrivet i Herrens lag.
I Jerusalem fanns en man vid namn Symeon, som var rättfärdig och from och som väntade på Israels tröst. Helig ande var över honom, och den helige Ande hade uppenbarat för honom att han inte skulle se döden förrän han hade sett Herrens Messias. Ledd av Anden gick han till templet, och när föräldrarna kom in med barnet Jesus för att göra med honom som det är sed enligt lagen, tog han honom i famnen och prisade Gud och sade:
»Herre, nu låter du din tjänare gå hem,
i frid, som du har lovat.
Ty mina ögon har skådat frälsningen
som du har berett åt alla folk,
ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna
och härlighet åt ditt folk Israel.«
Hans far och mor förundrade sig över vad som sades om honom. Och Symeon välsignade dem och sade till hans mor Maria: »Detta barn skall bli till fall eller upprättelse för många i Israel och till ett tecken som väcker strid — ja, också genom din egen själ skall det gå ett svärd — för att mångas innersta tankar skall komma i dagen.«
Där fanns också en kvinna med profetisk gåva, Hanna, Fanuels dotter, av Asers stam. Hon var till åren kommen; som ung hade hon varit gift i sju år, sedan hade hon levt som änka och var nu åttiofyra år gammal. Hon vek aldrig från templet utan tjänade Gud dag och natt med fasta och bön. Just i den stunden kom hon fram, och hon tackade och prisade Gud och talade om barnet för alla som väntade på Jerusalems befrielse.
När de hade fullgjort allt som föreskrivs i Herrens lag, återvände de till sin hemstad Nasaret i Galileen. Pojken växte och fylldes av styrka och vishet, och Guds välbehag var med honom.

                                                Betraktelse
Symeon var rättfärdig och from.
Saliga de rättfärdiga för de har ett rent samvete.
De är Guds vänner. De har sökt att göra Guds vilja, de har sökt att inte såra deras Herre men vara Honom till behag.
De som törstar och hungrar efter rättfärdighet ska bli mättade.

I sökandet efter rättfärdighet har Symeon sökt Gud, templet har blivit hans hem och han kan höra Guds röst i sitt hjärta.
När han får möta Barnet, blir han mättad, som Herren lovat att de rättfärdiga ska bli.
De rättfärdiga längtar efter Gud och för Gud lever de.
I väntan på Gud leds de av en hoppets låga, lågan blir till en flamma som skiner sprakande klart.
Symeon väntade på att få gå till Herren, att få vara evigt förenad med Honom.
Han väntade inte på att få dö, men på förening med Gud.
Han gick Gud tillmötes i frid och inte i rädsla.
Gud var redan med honom, himlen var redan i hans själ.

Mer än Symeon längtade efter trösten att få se Guds frälsning för Israel längtade Gud att få lägga sig i Symeons armar.
Sån är Guds kärlek.

Symeon liknar den helige Josef.

Hanna är verkligen en vacker kvinna.
Hon, som Symeon, väntar på Gud. Hon har givit sitt liv som änka till Guds ära och tjänar Honom i kontemplativ tystnad, bön och fasta.
Hon lever i templet, hon går upp på natten för att be och för att prisa Herren.

Just när Maria och Josef kom fram med Jesus Barnet var Hanna där, för den som söker ska finna och den som hungrar ska bli mättad.

Hanna talade till folket.
Symeon talade till Barnet och den heliga jungfrun.

Hanna talade om Kristus till människor som var där och såg den heliga familjen -  fast de kände inte igen dem...
Av alla de hundratals människor som var i templet var det bara Symeon och Hanna som såg Honom som de bad till, Honom som de alla hade kommit till templet för att se - men inte såg.

Hanna liknar Maria.

Hon är ständigt i templet, hon ber och lovar Herren, hon fastar, hon älskar Gud och har givit sitt liv för Honom.
Men Hanna talade till folket om Barnet. Gjorde Maria det?

Ja. Genom hennes bön, hennes liv, hennes uppoffringar och genom hennes kärlek och trofasthet till Jesus säger Maria till de som väntar på befrielse:
”Konungen vill träda in, höj högt era portar och låt Honom komma in”.

Kyndelsmässodagen inspirerar oss till att bli en gåva för Gud och för andra. Bli given till Gud genom Marias händer.
Bli offrad i templet.
Maria bär ständigt inom sig en brinnande bön för syndares omvändelse - befrielse från mörkret.

Maria ger oss Ljuset.
Det är vad dagens fest handlar om. Ljus. KRISTI LJUS.
Maria badar i det Ljuset, hon bär på det Ljuset och genom Guds försyn och nåd ger hon det Ljuset till alla som väntar på befrielse, till de som söker Guds ansikte. Symeon och Hanna gjorde det. Maria och Josef gjorde det.

De fick alla se Barnet!
Sök Herrens ansikte!, därifrån utgår ljuset som sprider sig över jorden och förintar mörkret.
Sök Herrens ansikte!
Herre, Ditt är Barnets ansikte som ständigt ser mot Fadern för att uppfylla lagen.
Din lag är ljuset för våra fötter.

Jungfrun går upp till templet för att offra sin son till Fadern.
Senare i livet ska hon träda in i ett annat tempel, ett tempel som skiner kraftfullt ur mörkret: Korsets Helgedom.
Där ska hon offra Barnet till Fadern så att alla människor ska få ta del av den Korsfästes ljus -  och evigt ljus!

Maria, du Herrens allra renaste och heligaste tjänarinna, du som strålar av Kristi ljus, led oss till Fadern, ta oss i dina armar och offra oss till Jesus din Son. Amen.

                                                     "...Ett ljus..."