Söndag 5 Mars

1 Moseboken 2:7–9; 3:1–7
Herren Gud formade människan av jord från marken och blåste in liv genom hennes näsborrar, så att hon blev en levande varelse. Och Herren Gud planterade en trädgård österut, i Eden, och satte där människan som han hade format. Herren Gud lät alla slags träd växa upp ur marken, sådana som var ljuvliga att se på och goda att äta av. Mitt i trädgården stod livets träd och trädet som ger kunskap om gott och ont.
Men ormen var listigast av alla vilda djur som Herren Gud hade gjort. Den frågade kvinnan: »Har Gud verkligen sagt att ni inte får äta av något träd i trädgården?« Kvinnan svarade: »Vi får äta frukt från träden, men om frukten från trädet mitt i trädgården har Gud sagt: Ät den inte och rör den inte! Gör ni det kommer ni att dö.« Ormen sade: »Ni kommer visst inte att dö. Men Gud vet att den dag ni äter av frukten öppnas era ögon, och ni blir som gudar med kunskap om gott och ont.« Kvinnan såg att trädet var gott att äta av: det var en fröjd för ögat och ett härligt träd, eftersom det skänkte vishet. Och hon tog av frukten och åt. Hon gav också till sin man, som var med henne, och han åt. Då öppnades deras ögon, och de såg att de var nakna. Och de fäste ihop fikonlöv och band dem kring höfterna.

                                                 Betraktelse
Trädet som ger kunskap om gott och ont visar oss att det finns gott och ont. Därför finns också bra och dåligt, sant och falskt.
Gud prövade människan precis som Han prövat änglarna.
Många änglar förlorade testen. Förlorade för evigt.
Människorna, som då bara var två, förlorade testen, men fick genom deras ånger förlåtelse.
Olydnad mot Gud.

En slingrande längtan att bli den man inte är.
Änglarna ville bli Gud och människan ville bli lik Gud.
Djävulen hade ju sagt att de skulle bli som Gud om de åt av det förbjudna trädets frukt, de skulle få veta allt, de skulle få kunskap.

Det finns en order i skapelsen. Gud är den förste, Han är Skaparen och Han är Gud, Allsmäktig. Han ger lagen. Han vill bli och måste bli lydd.
Inte tvärtom.

Vi är och har vad Gud vill ge oss.
”En människa kan intet taga, om det icke bliver henne givet från himmelen” (Johannes 3:27).
Gud vill inte undanhålla oss någonting, som djävulen ville få Eva att tro med sina lögner. Nej, Han vill ge oss liv!

Det andra trädet som stod bredvid kunskapsträdet var Livets träd.
Människan fick äta av det trädet men de var lockade att äta av kunskapens träd istället.
Gnosis. Kunskap.

Vi gör ofta som Adam och Eva: vi tar för oss.
Vi tar för oss saker och rättigheter, vi tar för oss av kunskap som inte är menat för oss, och vi tar för oss...som om vi skulle vara skapare istället för skapta..
Vi verkar och lever helt oberörda av lagar och förordningar gjorda av Gud för människans bästa, vi agerar oberoende och självständigt.
Ändå tror vi på Gud!

Vi lyssnar gärna till det som draken viskar i våra kliande öron: nya läror och idéer som förhärligar oss människor och ger nytt ansiktslyft till vår berusande frihet medans samma läror tillintetgör Guds ord och Hans lagar.

Vi kan fixa allt själva. Utan Gud. Fast ändå tror vi på Gud.
Vill du göra bröd av en sten? Vill du ha mer makt? Vill du utöva övernaturliga krafter? Vill du hjälpa människor att bli lyckliga (utan Jesus)?

En av de nya lärorna är att vi inte längre behöver använda oss av vårt förnuft. Istället ska vi bara älska varandra!

Jesus som är Källan - Han säger ju att om vi törstar ska vi gå till Honom för att dricka - är inte längre Källan men en av hur många källor som helst.
Och vi får inte säga att Jesus dock är den enda Källan för då får vi problem med att andra inte kommer att älska oss.
Så vi möts i den gemensamma nämnaren att ” varifrån vi dricker spelar ingen roll, låt oss bara förenas i det gemensamma: att vi alla dricker någonting från någonstans".

Källan är inte längre Gud men jag själv. Om jag själv är min egen källa och och om jag kan åstadkomma min egen lycka så är det början till min och andras förstörelse.
Istället behöver jag Någon som kan rädda mig från mig Själv!
Den samme Gud som gav oss liv och existens från allra första början är den ende som kan rädda mig från förstörelsen.
Och det är Kristus.

Men Honom vänder vi våra ryggar för att i frihet kunna få leva ett ”mänskligare liv, inte längre bundna till korsets ok och morallagarnas ständiga hot som fyller en med ångest och skuld”..

Genom världen, köttets svaghet och ögats lust, genom livets högfärd når djävulens lockelser rakt in i vårt innersta. Vår längtan till frihet och lycka verkar bli besvarade i ormens löfte att vi inte ska oroa oss för vad Gud säger.
Förut gjorde man det men nu har vi lärt oss att det enda som gäller är att vi blir förenade i hopp och kärlek.

Vad hände med tro?
..med Sanning?
Är det så att tro och sanning delar oss?
Att vi inte kan förenas i tro och sanning?
Kan vi förenas i kärlek utan sanning?
Kan jag bli förenad med Gud i kärlek om jag inte lever enligt Hans sanning?

Ormen ljög..för det var Guds ord som skulle ha fört Adam och Eva och Gud till att förbli ett, inte Adams och Evas befrielse från Guds lag!
Det var tron till Guds ord och inte ifrågasättandet av Guds ord (”har Gud verkligen sagt”) som skulle ha hållit Adam och Eva förenade i kärlek.

Ormen inte bara ifrågasatte Guds ord men sa ”ni kommer visst inte att dö”. Men de dog.
De dog i kärlek till varandra, de dog i vänskapen till Gud, och sanningen blev ett enda töcken.
Det som separerade Adam från Eva var förvridningen av Guds ord, Guds bud. Förnekandet av sanningen, inte förnekandet av kärleken.

Jesus, i det att djävulen frestade Honom, kunde inte av kärlek till världen förneka sanningen. Om Han böjde sig inför djävulen skulle Han få hela världen på Hans sida. Men hur skulle Jesus kunna förneka sanningen?

Sanningen och kärleken kan inte bli skilda åt.
Guds ord är sanning, därför citerar Jesus Guds ord varje gång djävulen försöker att fresta Honom.

Djävulen lämnade Jesus.
Men ormen fortsätter till tidens ände att försöka förgöra människan genom att förstöra Kristi liv i henne.
Djävulen kommer aldrig, så länge världen varar, att lämna människosläktet.
Han slingrar sig ständigt bland vackra, doftande läckra frukter och träd för att få oss på fall.
Fastan är här för att påminna oss om det.

                      ”...Herren Gud formade människan...”