Söndag 12 Mars

Matteus 17:1–9
Vid den tiden tog Jesus med sig Petrus, Jakob och hans bror Johannes och gick med dem upp på ett högt berg, där de var ensamma. Där förvandlades han inför dem: hans ansikte lyste som solen, och hans kläder blev vita som ljuset. Och de såg Mose och Elia stå och samtala med honom. Då sade Petrus till Jesus: »Herre, det är bra att vi är med. Om du vill skall jag göra tre hyddor här, en för dig, en för Mose och en för Elia.«
Medan han ännu talade sänkte sig ett lysande moln över dem, och ur molnet kom en röst som sade: »Detta är min älskade son, han är min utvalde. Lyssna till honom.« När lärjungarna hörde detta kastade de sig ner med ansiktet mot marken och greps av stor skräck. Jesus gick fram och rörde vid dem och sade: »Stig upp och var inte rädda.« De lyfte blicken, och då såg de ingen utom Jesus.
När de gick ner från berget sade Jesus åt dem: »Berätta inte för någon om det ni har sett, förrän Människosonen har uppstått från de döda.«

                                                 Betraktelse
I det gamla testamentet var Mose och Elia två ”Jesus-figurer, deras gestalter pekade på ”Han som skulle komma”.
På berget Sinai fick Mose ta emot Gudsuppenbarelsen: de tio budorden.
Och på berget Horeb (samma berg som Sinai) hade Gud uppenbarat sig för profeten Elia i en stilla vind.
Dessa två syns nu vid Jesu sida. Jesus som är fullkomligheten av lagen och profeterna, fick ingen uppenbarelse på Förklaringsberget.
Han är Guds uppenbarelse!

I Hans Skönhet och strålande Ljus vill Peter stanna kvar, där vill han bo.
Vem vill inte det?

Gud är idel Ljus; i Hans Ljus ser vi Ljus och utanför det Ljuset - är mörker.
I Jesus är Gud tillfullo uppenbarad. Ljuset som skiner från Kristus är det Ljus som övervinner mörkrets makt.
Om vi vill vända oss bort från mörkret och börja göra Guds vilja måste vi följa Jesus, lyssna till Honom och ta emot Hans ord:
”...lyssna till Honom”, säger Fadern:,

lyssna till Honom därför att Han är min älskade Son, och genom att säga till er att jag älskar Honom visar jag er vad som behagar mig, Vem som behagar mig!
Ni kan bara behaga mig i Jesus, av er själva kan ni inte behaga mig för utan Jesus är ni ingenting.

Se på Ljuset som skiner från Min Sons kläder och ansikte och kropp, se på det och stråla! Det behagar mig att ni blir lika Honom, att ni blir älskade söner och döttrar i min Älskade Son"!

Lyssnar vi till Kristus  blir Hans ord som bröd att bita i, tugga,äta och svälja tills det blir en del av oss och vi kan leva utav det, ta näring från det, bygga vårt hem i det.
Snart börjar ljuset att skina, ett ljus som överkommer mörkret.
Sanningens ljus.

De som kontemplerar Jesu ansikte i Eukaristin, i bikten, i Hans ord, lär känna Honom.
När Jesus talar till oss, lyfter Han oss upp ur vår fallna natur.
Ömt och varligt rycker Han tag i oss, rycker tag  i  våra själar där det gudomliga fröet var sått på vår dopdag,
för att påminna oss om att vi är skapade för något mer.....

Han visar oss det sanna och ärbara, det som tillhör vår värdighet som Guds barn, befriade från fulheten och mörkret. Han undervisar oss om det sköna och inspirerande, allt som ger våra odödliga själar ljus.
 
Därför lär Han oss att be, att leva i en inre sann frihet som kommer från självförnekelse, lydnad, ödmjukhet, medlidande, botgöring och kyskhet.
Från korset.
Efter Tabors ljusuppenbarelse bär det iväg till korset. 
Jesus talar inte till vår fallna natur, Han säger inte att vi lugnt och gott kan stanna där vi är. Istället säger Han "följ Mig"...

Gud lyfter oss upp till Hans kind genom att rena oss från trots, upproriskhet och falskt frihetstänkande. Det fallna och ofruktsamma i oss rensar Han bort och istället placerar Han  oss i Honom själv!
Kyrkans dogmer, doktriner, sakrament renar och bränner bort trotset, dunkelheten och fulheten i oss, tills vi når en inre förvandling som liknar det vi sett i Kristus på Tabor.
Vi kan bara bli förvandlade till Kristus genom Guds barmhärtighet och nåd men behöver då medarbeta och samarbeta med just de nådegåvor Gud ger oss i Kyrkan och i vårt dagliga liv.

Att få komma till den heliga Mässan och där möta den förvandlade Kristus, förvandlad i sitt lidande och i sin seger över lidande och död, leder mig till Tillbedjan.
Eller inte? Om inte, vem har jag gått dit för att möta?

Vi går inte dit för att ingå i ett socialt möte med andra troende.
Med de andra troende går jag, en del springer för de är så fyllda av ivrig kärlek, för att i tillbedjan möta Gud som kommer oss till mötes i den lidande och uppståndne Kristus.

Skönhet och ljus är en inneboende del av vår tro.
Vi behöver vackra kyrkor och katedraler, målade kyrkfönster i vilka vi kan "läsa" Bibeln, musik som lyfter våra själar till förnimmelse av Guds sanna närvaro.
Den heliga Mässan är inte först och främst för att möta andra, men för att möta Jesus Kristus som strålar och lyser, belyser mitt inre och reser mig till värdigheten att kunna tillbe och ge mig själv, förena mig med Offret på Altaret.
Där tackar vi Fadern som ger oss Lammet, Hans älskade Son, att bli äten och drucken för att vi ska bli förvandlade i Honom.
För svag är jag i min natur men styrkt blir jag i Han som är Sann, God, Skön och kommer till mig för att öppna mina ögon så att jag ska kunna se just det: att jag behöver det Sanna det Goda och det Sköna som finns att få i Faderns älskade Son.

Vi beskådar Guds Härlighet, skinande på Kristi ansikte, skinande på den älskade Sonens ansikte.
Vi är inbjuda att återge detta ljus.
Må denna fastetid rena oss
för Hans ljus skull,
för Hans äras skull,
för vår och andras frälsning skull.

                            "...Stig upp och var inte rädda..."