Söndag 14 Maj
Johannes 14:1–12
Vid den tiden sade Jesus till sina lärjungar: »Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig. I min faders hus finns många rum. Skulle jag annars säga att jag går bort för att bereda plats för er? Och om jag nu går bort och bereder plats för er, så skall jag komma tillbaka och hämta er till mig, för att också ni skall vara där jag är. Och vägen dit jag går, den känner ni.« Tomas sade: »Herre, vi vet inte vart du går. Hur kan vi då känna vägen?« Jesus svarade: »Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. Om ni har lärt känna mig skall ni också lära känna min fader. Ni känner honom redan nu och ni har sett honom.« Filippos sade: »Herre, visa oss Fadern, det är nog för oss.« Jesus svarade: »Så länge har jag varit tillsammans med er, och ändå känner du mig inte, Filippos? Den som har sett mig har sett Fadern. Hur kan du då säga: Visa oss Fadern? Tror du inte att jag är i Fadern och Fadern i mig? De ord jag säger er, dem talar jag inte av mig själv; Fadern är i mig och utför sina gärningar. Tro mig när jag säger att jag är i Fadern och Fadern i mig. Eller tro åtminstone för gärningarnas skull. Sannerligen, jag säger er: den som tror på mig, han skall utföra gärningar som jag, och ännu större.«
Betraktelse
Känn ingen oro, säger Jesus. Jesus förberedde lärjungarna för Hans korsfästelse och allt som kom att hända under och efter det.
Lärjungarna kommer att känna misstro, besvikelse, oro...
Men vi känner också oro...
Synd tar oss bort från Guds frid.
Otro till Kristus leder till oro.
Otro leder till synd.
Platsen som Jesus berett är inte en plats men förhållande.
Himlen är att förhålla sig till Gud, till Kristus och hela Hans rike.
Att älska och vara älskad.
Synd är att inte tro på Kristus.
Så alla som inte tror på Kristus är syndare?!
Det är Kyrkans uråldriga lära att Kristus är den enda vägen, Han är den ende Frälsaren,
Han är den ende som förberett vägen till himlen för oss människor genom sin kropp och sitt blod, utav kärlek till oss.
Han är Guds Son, Han är Gud från Gud Ljus från Ljus.
Antingen är det så eller så är det inte så.
Tro...
Det är också Kyrkans uråldriga tro att Gud ger alla nåd att finna Kristus och att tro på Honom. Alla människor har blivit skapade genom Kristus och i Kristus, för utanför Honom finns ingenting skapat som är skapat. Därför finns det ett gensvar i djupet av var människas själ för Sanningen. Sanningen, som ju är Jesus, lever där, Han har satt sig där likt ett sigill.
Gud vill allas frälsning och Han har lidit och dött för alla. Synd är att inte ta emot Guds Lamm som borttager världens synder. Synd är också att tro på Jesus men sen inte följa Honom enligt Hans ord.
I det ögonblick jag väljer en handling framför en annan väljer jag antingen enligt Kristus eller enligt någons annan värdering.
Att leva dag efter dag och göra en massa beslut utan att rådfråga Jesus eller min Kristna tro, är att leva ett liv utan Kristus, utan tro på Kristus. Kanhända Han poppar upp i mitt medvetande på Söndagar eller nån gång då och då.
Men detta är inte tron som Jesus vill för oss.
TRO, är en värdefull gåva. Den ger ljus i mörkret.
Tro är ett förhållande till en Gud som älskar oss och som vi älskar, som söker oss och som vi söker.
Den öppnar vidderna i vårt förstånd.
Tron ger frid, därför säger Jesus; ”känn ingen oro”.
Men vi har oro.
Den Helige Anden ger oss oro om vi bär på något som Han vill att vi ska renas ifrån.
Gud sänder oss prövningar, i prövningar kan man känna oro, rädsla...men man håller fast vid tron.
Att känna oro kan också vara ett tecken på att vi saknar tillit till Gud.
Vi håller själva i alla trådarna!
Men Gud vet bättre än jag vad jag behöver, allting är i Hans händer.
I orons ögonblick måste vi på en gång överlämna oss till Guds försyn med tillit, med förtröstan på att Gud är Gud!
Jesus vill att vi ska se och tro att Fadern och Sonen är ett.
En Gud. Filippos behöver den Helige Anden för att se, för att förstå att Fadern lyser i Jesu ansikte.
Men det var också så att Filippos behövde den Helige Anden för att se Jesus! Han hade inte sett vem Jeus verkligen var.
För hade Filippos sett Jesus hade Han också sett Fadern.
Vi har fått den Helige Anden, ändå måste våra ögon ständigt tvättas i Andens renande vatten för att vi ska se och se mer utav denna Gudomliga verklighet. Ju mer vi är fria från synd och från otro ju klarare ser vi, ju bättre förstår vi Gud och Hans lära; Hans levande ord.
Vart är du på väg? Och vilken är vägen du tar?
Vår egenkärlek och vår bundenhet till världen kan lätt hålla oss borta från den väg som leder till platsen Jesus har berett för oss.
Vi tar omvägar. Vi känner någotsånär vägen som Jesus talar om men vi tar det inte så allvarligt. Först måste vi få göra det vi vill och brinner för, även om det inte tar oss till den plats där vi kan möta Jesus.
Platsen som Jesus förberett för oss är inte ett återvinnings verk där vi ska bli till näring för en grönare värld.
Inte heller är platsen ett ställe där vi kommer in i ett upplösningstillstånd och simmar in i ett hav av universellt medvetande.
Så vad är platsen Jesus har berett för oss?
Vägen dit är Kristus, på den Vägen söker vi sanningen, där lever vi livet som grundar sig på Ordet. Ordet ändras inte, för ordet är sanning och sanningen ändras inte, varken med tid eller med kultur.
Kristus har förberett platsen genom att gå korsets väg.
Den är också vägen för oss:"..och vägen dit vet ni", säger Jesus till Thomas som kliar sig i huvudet.
Så vi snavar på vägen och tar andra vägar, tvekar i vår tro och vänder sanningen ryggen för det som är mer tilltalande och passar in i tiden eller passar in i min egenkärlek.
Relativism smyger sig in och vi tror att vi kan köpa en påse ”blandat godis” och sen gå vidare på den väg vi fortfarande inbillar oss är Vägen.
Men om vi då och då känner oro är det kanske den Helige Andens knackningar! Då måste vi lyssna!
Öppna dörren, sopa ut och bort allt slag damm och smuts som inte är förenligt med Vägen med Sanningen och med Livet såsom Jesus har uppenbarat det i Hans Evangelium och i Kyrkans tradition.
Jesu kropp, Hans lidande, Hans korsfästelse har öppnat himlen för oss alla. Där finns plats för alla - som vill vandra Hans väg –. Vi lär oss att gå den vägen bara genom att vandra på den..hålla fast, inte bara vid ordet men också traditionen.
Tro...
På Hans väg blir våra hjärtan fria, våra tankar blir klara. Plötsligt så ser vi att Sanningen har mött oss på vägen och fyllt våra lungor med livsviljans friska luft och vårt sinne med ljus!
Vi är på väg till Fadern, till allt livs ursprung, och Jesus är den enda Vägen som går dit, som når dit. Han själv säger det. Hur skulle Han som är Sanning kunna säga det som är osant?
Det är Sanningen som gör oss fria, men utan tro hjälper det oss inte.
Så länge jag inte har en stark tro till Jesus måste mitt behov av att tro finna ett annat objekt: mig själv eller något annat/annan.
Relativism är ett tecken på otro. När jag inte har tillräckligt med tro på Kristus, och Hans Kyrka (för de är ett), söker jag att styrka min tro med andra bekännelser.
Relativism är ett tecken på trots:”jag gör som jag vill”!
Vi kan bara besvara Jesus med kärlek för det Han gjort för oss och gör för oss genom att lyda, göra Hans vilja, gå på Hans Väg, leva våra liv enligt Hans föredöme:
”han som hör mitt ord och håller det, han är det som älskar Mig”...
Alltså inte med en kärlek där mina egna känslor och tankar styr, men en kärlek som rättar sig efter Hans ord och tradition.
Då ska vi se Hans ansikte, då ska vi vara fria och i ro även då vi har oro. När vi gör allt för att hålla oss på Vägen som leder till Faderns Hjärta ska Jesu ansikte lysa i oss så att de som sett oss -
har sett Fadern!
Halleluja!
"...ni ska vara där jag är...!
Vid den tiden sade Jesus till sina lärjungar: »Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig. I min faders hus finns många rum. Skulle jag annars säga att jag går bort för att bereda plats för er? Och om jag nu går bort och bereder plats för er, så skall jag komma tillbaka och hämta er till mig, för att också ni skall vara där jag är. Och vägen dit jag går, den känner ni.« Tomas sade: »Herre, vi vet inte vart du går. Hur kan vi då känna vägen?« Jesus svarade: »Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. Om ni har lärt känna mig skall ni också lära känna min fader. Ni känner honom redan nu och ni har sett honom.« Filippos sade: »Herre, visa oss Fadern, det är nog för oss.« Jesus svarade: »Så länge har jag varit tillsammans med er, och ändå känner du mig inte, Filippos? Den som har sett mig har sett Fadern. Hur kan du då säga: Visa oss Fadern? Tror du inte att jag är i Fadern och Fadern i mig? De ord jag säger er, dem talar jag inte av mig själv; Fadern är i mig och utför sina gärningar. Tro mig när jag säger att jag är i Fadern och Fadern i mig. Eller tro åtminstone för gärningarnas skull. Sannerligen, jag säger er: den som tror på mig, han skall utföra gärningar som jag, och ännu större.«
Betraktelse
Känn ingen oro, säger Jesus. Jesus förberedde lärjungarna för Hans korsfästelse och allt som kom att hända under och efter det.
Lärjungarna kommer att känna misstro, besvikelse, oro...
Men vi känner också oro...
Synd tar oss bort från Guds frid.
Otro till Kristus leder till oro.
Otro leder till synd.
Platsen som Jesus berett är inte en plats men förhållande.
Himlen är att förhålla sig till Gud, till Kristus och hela Hans rike.
Att älska och vara älskad.
Synd är att inte tro på Kristus.
Så alla som inte tror på Kristus är syndare?!
Det är Kyrkans uråldriga lära att Kristus är den enda vägen, Han är den ende Frälsaren,
Han är den ende som förberett vägen till himlen för oss människor genom sin kropp och sitt blod, utav kärlek till oss.
Han är Guds Son, Han är Gud från Gud Ljus från Ljus.
Antingen är det så eller så är det inte så.
Tro...
Det är också Kyrkans uråldriga tro att Gud ger alla nåd att finna Kristus och att tro på Honom. Alla människor har blivit skapade genom Kristus och i Kristus, för utanför Honom finns ingenting skapat som är skapat. Därför finns det ett gensvar i djupet av var människas själ för Sanningen. Sanningen, som ju är Jesus, lever där, Han har satt sig där likt ett sigill.
Gud vill allas frälsning och Han har lidit och dött för alla. Synd är att inte ta emot Guds Lamm som borttager världens synder. Synd är också att tro på Jesus men sen inte följa Honom enligt Hans ord.
I det ögonblick jag väljer en handling framför en annan väljer jag antingen enligt Kristus eller enligt någons annan värdering.
Att leva dag efter dag och göra en massa beslut utan att rådfråga Jesus eller min Kristna tro, är att leva ett liv utan Kristus, utan tro på Kristus. Kanhända Han poppar upp i mitt medvetande på Söndagar eller nån gång då och då.
Men detta är inte tron som Jesus vill för oss.
TRO, är en värdefull gåva. Den ger ljus i mörkret.
Tro är ett förhållande till en Gud som älskar oss och som vi älskar, som söker oss och som vi söker.
Den öppnar vidderna i vårt förstånd.
Tron ger frid, därför säger Jesus; ”känn ingen oro”.
Men vi har oro.
Den Helige Anden ger oss oro om vi bär på något som Han vill att vi ska renas ifrån.
Gud sänder oss prövningar, i prövningar kan man känna oro, rädsla...men man håller fast vid tron.
Att känna oro kan också vara ett tecken på att vi saknar tillit till Gud.
Vi håller själva i alla trådarna!
Men Gud vet bättre än jag vad jag behöver, allting är i Hans händer.
I orons ögonblick måste vi på en gång överlämna oss till Guds försyn med tillit, med förtröstan på att Gud är Gud!
Jesus vill att vi ska se och tro att Fadern och Sonen är ett.
En Gud. Filippos behöver den Helige Anden för att se, för att förstå att Fadern lyser i Jesu ansikte.
Men det var också så att Filippos behövde den Helige Anden för att se Jesus! Han hade inte sett vem Jeus verkligen var.
För hade Filippos sett Jesus hade Han också sett Fadern.
Vi har fått den Helige Anden, ändå måste våra ögon ständigt tvättas i Andens renande vatten för att vi ska se och se mer utav denna Gudomliga verklighet. Ju mer vi är fria från synd och från otro ju klarare ser vi, ju bättre förstår vi Gud och Hans lära; Hans levande ord.
Vart är du på väg? Och vilken är vägen du tar?
Vår egenkärlek och vår bundenhet till världen kan lätt hålla oss borta från den väg som leder till platsen Jesus har berett för oss.
Vi tar omvägar. Vi känner någotsånär vägen som Jesus talar om men vi tar det inte så allvarligt. Först måste vi få göra det vi vill och brinner för, även om det inte tar oss till den plats där vi kan möta Jesus.
Platsen som Jesus förberett för oss är inte ett återvinnings verk där vi ska bli till näring för en grönare värld.
Inte heller är platsen ett ställe där vi kommer in i ett upplösningstillstånd och simmar in i ett hav av universellt medvetande.
Så vad är platsen Jesus har berett för oss?
Vägen dit är Kristus, på den Vägen söker vi sanningen, där lever vi livet som grundar sig på Ordet. Ordet ändras inte, för ordet är sanning och sanningen ändras inte, varken med tid eller med kultur.
Kristus har förberett platsen genom att gå korsets väg.
Den är också vägen för oss:"..och vägen dit vet ni", säger Jesus till Thomas som kliar sig i huvudet.
Så vi snavar på vägen och tar andra vägar, tvekar i vår tro och vänder sanningen ryggen för det som är mer tilltalande och passar in i tiden eller passar in i min egenkärlek.
Relativism smyger sig in och vi tror att vi kan köpa en påse ”blandat godis” och sen gå vidare på den väg vi fortfarande inbillar oss är Vägen.
Men om vi då och då känner oro är det kanske den Helige Andens knackningar! Då måste vi lyssna!
Öppna dörren, sopa ut och bort allt slag damm och smuts som inte är förenligt med Vägen med Sanningen och med Livet såsom Jesus har uppenbarat det i Hans Evangelium och i Kyrkans tradition.
Jesu kropp, Hans lidande, Hans korsfästelse har öppnat himlen för oss alla. Där finns plats för alla - som vill vandra Hans väg –. Vi lär oss att gå den vägen bara genom att vandra på den..hålla fast, inte bara vid ordet men också traditionen.
Tro...
På Hans väg blir våra hjärtan fria, våra tankar blir klara. Plötsligt så ser vi att Sanningen har mött oss på vägen och fyllt våra lungor med livsviljans friska luft och vårt sinne med ljus!
Vi är på väg till Fadern, till allt livs ursprung, och Jesus är den enda Vägen som går dit, som når dit. Han själv säger det. Hur skulle Han som är Sanning kunna säga det som är osant?
Det är Sanningen som gör oss fria, men utan tro hjälper det oss inte.
Så länge jag inte har en stark tro till Jesus måste mitt behov av att tro finna ett annat objekt: mig själv eller något annat/annan.
Relativism är ett tecken på otro. När jag inte har tillräckligt med tro på Kristus, och Hans Kyrka (för de är ett), söker jag att styrka min tro med andra bekännelser.
Relativism är ett tecken på trots:”jag gör som jag vill”!
Vi kan bara besvara Jesus med kärlek för det Han gjort för oss och gör för oss genom att lyda, göra Hans vilja, gå på Hans Väg, leva våra liv enligt Hans föredöme:
”han som hör mitt ord och håller det, han är det som älskar Mig”...
Alltså inte med en kärlek där mina egna känslor och tankar styr, men en kärlek som rättar sig efter Hans ord och tradition.
Då ska vi se Hans ansikte, då ska vi vara fria och i ro även då vi har oro. När vi gör allt för att hålla oss på Vägen som leder till Faderns Hjärta ska Jesu ansikte lysa i oss så att de som sett oss -
har sett Fadern!
Halleluja!
"...ni ska vara där jag är...!