Söndag 4 Juni

Johannes 20:19–23

På kvällen den första dagen i veckan satt lärjungarna bakom reglade dörrar av rädsla för judarna. Då kom Jesus och stod mitt ibland dem och sade till dem: »Frid åt er alla.« Sedan visade han dem sina händer och sin sida. Lärjungarna blev glada när de såg Herren. Jesus sade till dem igen: »Frid åt er alla. Som Fadern har sänt mig sänder jag er.« Sedan andades han på dem och sade: »Ta emot helig ande. Om ni förlåter någon hans synder, så är de förlåtna, och om ni binder någon i hans synder, så är han bunden.«

                                            Betraktelse

Utgjutande av den Helige Ande förenar oss med Jesus, gör oss till lemmar i Hans Kropp, Guds söner och döttrar.
Därför att vi blir förenade med Kristus genom att bli lemmar i Hans Kropp, tar vi del i Jesu död och i Jesu uppståndelse.
Vi dör med Honom och i Honom reser Han oss upp igen.
Med Andens kraft bryter vi oss loss från den onde.
Vi blir istället bundna, genom den Helige Ande, till Kristi mandom:
Han är vårt Huvud, vi är Hans kropp.

I kraften av den Helige Andes utgjutande skickas vi ut till hela världen för att alla ska komma in i Guds liv, nu här på jorden, och sedan med Honom i himlen.
Den Helige Ande visar oss vem Jesus är så att vi kan lära känna Honom och leva i vänskap med Honom.

Jesu sår som nu skiner och strålar framför Fadern, visar hur våra egna sår blir förvandlade genom biktens Sakrament, den Heliga Eukaristin, genom kärlek till Gud och kärlek till vår nästa.
Detta är nödvändigt, inte bara för att en dag få se Guds ansikte, men också för att bygga ett Guds rike här på jorden.
Den Helige Anden helar våra sår i det mått vi låter Honom förena oss med Kristus.
Frid med andra och oss själva är en frukt av den Helige Anden:
”Kärlek, frid, glädje...
Den Helige Ande är sänt av Jesus till oss för att förena oss med Kristus och med varandra.

I Apostlagärningarna läser vi om hur alla talade sina egna språk men ändå kunde var och en förstå den andre.
Den Helige Ande förenar oss och sammansluter sprickor som orsakar främlingskap. Han kastar ut rädsla och ger mod, mod som kommer från kärlek till Gud, inte från högmod!

Att bli berörd av den Helige Ande orsakar omvändelse till godhet, vänlighet och tålamod som är ytterligare frukter av Kärlekens Ande närvarande i en människa.
Hans verk är att inspirera oss så att Han kan fullborda Kristi frälsningsverk i och genom oss.

Jesus, innan Hans uppståndelse, sade till Apostlarna att Han måste lämna dem så att den Helige Ande kunde komma.
Pingst är Kyrkans födelsedag:
När den Helige Ande kom blev Apostlarna fria från deras rädsla och kunde nu öppet predika om frälsningen i Jesus Kristus, de kunde nu inse vem Jesus var, de kunde förstå deras egna speciella förhållande till Honom, de kunde med klarhet se deras kall att förkunna allt de lärt utav Herren, allt de sett, hört och berört.

Peter tog ledningen,
underverk skedde genom Apostlarna,
alla språk talades,
synder kunde förlåtas
och Brödet brytas.
Nu vilade den Helige Anden i Apostlarnas hjärta så att de kunde bygga upp Kyrkan, ända till världens ände mitt i förföljelse och i alla sorters kval och motsättningar.

Och nu är också vi där, i hjärtat av Kyrkan, där ber vi, där möter vi  Apostlarna, helgonen och martyrerna genom tiderna, där fylls vi av Helig Ande och blir en kropp ett bröd,en tro, en Kyrka.

Tills nu har Apostlarna egentligen inte förstått något alls.
De har stått utanför och tittat in, tittat på Kristus, hört Honom men inte kunnat förlika sig med det Han sagt.
Nu får allt nytt liv, nu blir allt ljust och deras hjärtan bubblar av glädje,
de vill förkunna Kristus som de har ätit och druckit med, glada att kunna lida för Honom och dö för Honom.

Den Helige Ande tog Apostlarna bortom alla deras inre gränser, också genom alla yttre barriärer som uppkom i och med förföljelsen: Fiskemännen har blivit pelare, Kyrkans pelare! Halleluja.
Detta är Herrens verk!

I den Helige Ande blir Kyrkan en kropp.
Vi har en plats i den kroppen.
Låt oss inte stå utanför, som Apostlarna gjorde innan de fick den Helige Ande.
Låt oss be om gåvan att älska Kyrkan.
Att få se hur älskvärd hon är!
Risken är alltför stor att om vi inte ser hennes storhet och helighet blir vi bara en hjälplöst fruktlös och halvdöd lem i henne.

Vi behöver se hennes skönhet, hennes helighet, vi behöver se och förstå att Kyrkans Själ är den Helige Ande och hennes Huvud är Kristus!
Kyrkans själv står fast i sin renhet och helighet då hon är intimt och oskiljbart förenad med hennes Brudgum: Jesus Kristus!

                        ”...sedan andades Han på dem...”