Söndag 11 Juni

Johannes 3:16–18
Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv. Ty Gud sände inte sin son till världen för att döma världen utan för att världen skulle räddas genom honom. Den som tror på honom blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte har trott på Guds ende sons namn.

                                             Betraktelse

Ursprunget till firandet av den Heliga Treenigheten går tillbaka till fyrahundra talet då en man vid namn Arius spridde den felaktiga tron att Jesus var en skapad människa och därför inte Gudomlig, på så sätt var det uteslutet att Gud var tre Personer. Kyrkofadern Athanasius förkunnande att Gud är tre Personer och att Jesus är sann Gud.
Detta blev sedan fastställt i den nicenska trosbekännelsen.

Det är Guds kärlek till världen, inte bara för ”de få” men för alla, att den andra Personen av den Heliga Treenigheten skulle, för världens frälsning, bli människa.
Samma kärlek tillät den Älskade Sonens brutala lidande och död.

Allt detta för att vi skulle bli frälsta från evig död,

inte för att vi skulle dömas.

Frälsningsverket pågår fortfarande, Kyrkan har fortfarande missionen att förkunna Guds ord, förkunna Faderns kärlek till världen i Hans Son Jesus Kristus.
Sonen förkunnar ett moraliskt liv genom Kyrkans eviga, oföränderliga lära. Många säger att Guds lära är ”ute”, ”den har ändrats, nu kan var och en tänka fritt, den Katolska tron ”har inte längre några ramar som den hade under medeltiden”.
Vad precis menar man med det?
Vilka doktriner eller dogmer har ändrats?
Vidare sägs det att Gud inte dömer någon, i sin stora godhet möter Han oss istället där vi är..... Jesus säger ju själv att Han inte kommit för att döma...

Jesus möter oss där vi är men inte för att vi ska stanna där,
utan för att vi ska bli lik Honom, befriade från att vara ”där vi är”!

Låt oss inse att Jesus ska komma igen.
Nästa gång blir det inte för att frälsa oss men för att döma oss.
Döma hur vi har levt Hans lära.
Hur vi tagit vara på Hans ord.
Hur vi levt i kärlek - enligt tro.
Men ska den andra personen i den Allra Heligaste Treenigheten finna någon tro när Han kommer?

Nu ger Han oss förlåtelse för våra synder i dopet och i bikten, Hans Barmhärtighet är gränslös för vi kan komma tillbaka till Honom igen och igen och Han ska aldrig vända sig bort eller förneka sin Barmhärtighet till den som insett sitt felsteg och vill vända om.

Jesus säger att den som inte tror är redan dömd.
Att inte tro, har med synd att göra.
Vi kan inte synda utan att förvänta oss ett straff.

I den inre reningen, stöter den Helige Ande bort de mörka fläckar själen har ackumulerat genom synd.
Synden förtär vår själ.
Detta vill Anden ha bort, Han vill rena själen för att den ska bli ljus och fri så att Han kan komma och leva den Allra Heligaste Treenighetens liv där! Så straffet är inte ett straff för en överträdd lag i sig, även då synden just är att överträda Guds lag och vilja, men,
Gud söker människan!
Gud vill dela Hans liv med människan.
Gud har tagit sin boning i människan och där vill Han förena sig med oss.

Jesus säger att om någon älskar Honom ska Han och Fadern komma och bo i den.
Så länge vi bibehåller den heliggörande nåden i våra själar så länge stannar, lever och bor den Heliga Treenigheten i oss.
Vi får ta emot, inte bara Guds kärlek men den Helige Ande, i våra själar!

Paulus säger att vi är den Helige Andes tempel.
Men synden, de mörka fläckarna i vår själ, måste bort för hur kan ljus och mörker sammanbo?

Bön är viktig för i bönen lyssnar och talar vi till denna Gäst som bor i oss. Där söker vi Honom. Där söker Han oss.
Tystnad är grundläggande för bön, för att kunna se, smaka, höra ljudet av Gud inom oss.”

”I mitt hjärta sorlar ett levande vatten; det viskar inom mig och säger: Kom till Fadern”                                                  (Ignatios av Antiokia).

Den som tror på Honom håller sig intill Honom.

Människans trots finner lätt otaliga anledningar till att förkasta en Absolut varelse, en Absolut lära.
I Kyrkan är vi skyddade från avvikande läror. Gud måste få vara ett Mysterium, om inte,  blir vår tro humanism.
Vi behöver inte förstå det obegripliga men vi behöver vara trofasta Guds plan och låta oss ledas in i ett intimt liv med den Allra Heligaste Treenigheten inneboende i oss,
”och underbart är det i våra ögon”!

                             "...så älskade Gud världen ..."