Söndag 25 Juni

Matteus: 10:26–33
Vid den tiden sade Jesus till sina lärjungar: »Var inte rädda. Det finns ingenting gömt som inte skall komma i dagen och ingenting dolt som inte skall bli känt. Vad jag säger er i mörkret, det skall ni säga i dagsljuset, och vad jag viskar i ert öra, det skall ni ropa ut från taken. Var inte rädda för dem som kan döda kroppen men inte kan döda själen. Frukta i stället honom som kan förgöra både själ och kropp i helvetet. Säljs inte två sparvar för en kopparslant? Men ingen av dem faller till marken utan att er fader vet om det. Och på er är till och med hårstråna räknade. Var alltså inte rädda: ni är mer värda än aldrig så många sparvar. Var och en som känns vid mig inför människorna, honom skall jag kännas vid inför min fader i himlen. Men den som förnekar mig inför människorna, honom skall jag förneka inför min fader i himlen.«

                                           Betraktelse

Jesus talar om dagen då allt ska bli uppenbarat.

De flesta av oss är antagligen rädda för att allt om oss en dag ska bli uppenbarat.
Vad vi är rädda för är att alla ska få se hur oärliga vi är, hur mycket vi har byggt upp våra liv på lögner.

Jesus varnar oss ofta att det finns en verklig risk för oss alla att vi grundar våra liv på det som en dag helt enkelt kommer att gå upp i rök, eller falla i småsmulor, och bli uttryck för en stor tomhet.

Det goda, som det onda försöker gömma undan, kommer en dag att skina ut i sin klarhet vitt och brett, om inte här på jorden, så i det fortsatta livet där sanningens ljus inte längre kan döljas.

Istället så kan ett liv som är byggt på Jesu ord, på Hans Evangelium, ett liv som är byggt på tro, hopp och kärlek, se fram emot den dag då allt ska uppenbaras!

Vi gör gott i att redan nu ropa från hustaken, Kristi lära, Kristi kärlek och barmhärtighet. De som strävar emot och arbetar emot Guds lag ska få se dess ljus och sanning mycket klart den dagen när allt ska återspeglas i Guds eget ljus.

De som talar för Gud och Hans eviga lag, lagen som är skriven på våra hjärtan, Kristi lag, råkar ut för många förföljelser eftersom det går emot den allmänna huvudfåran.

Att världen förföljer är på sin plats eftersom världen och Kyrkan inte går samma väg.
Men om Kyrkan följer  den allmänna huvudfåran är det smärtsamt.
Inte minst för Jesus.
Vår Fru av Fatima ber om bön och bot för att lindra Jesu Hjärtas smärtor – också hennes egna..

Jesus säger till Hans Apostlar att tala med klarspråk allt det Han har lärt dem. Kristi lag ändras inte genom tiderna för Han är Alfa och Omega, början och slutet. Han är Sanningen, en enda. Det som gällde för Apostlarna gäller för var och en av Kristi efterföljare: tala i klarspråk utan någon dubbeltydighet, utan rädsla för vad det kommer att kosta, utan diplomati.
Jesus uppmanar oss att inte vara rädda.

 Jesus vill inte att Hans efterföljare ska bära omkring på falsk rädsla. Satans taktik är att infoga rädsla i oss.
Han hotar alltid med någonting som gör oss rädda.
Fast det är inte honom vi ska vara rädda för, inte heller för människor som utvändigt sett kan förstöra vårt liv, vårt rykte...

En fast och stadig tro på Kristus och en inre övertygelse om att jag tror det Han lär och alltid har lärt, gör oss fria från sådan rädsla.
Men samtidigt säger Jesus att vi ska frukta!
Hur går det ihop att man inte ska vara rädd men samtidigt frukta?

Bara Gud kan bestämma över liv och död. Han ger liv och Han ger död. Satan kan inte kasta någon till helvetet (låt oss inte blunda för det uppenbara att helvetet finns, Jesus säger det så många gånger, och Kyrkan har alltid lärt det), ännu mindre leda någon till himlen.
Satan kan lura och locka oss bort från Gud, bort från Sanningen, han kan inge oss att göra fel val. Men han har ingen slutgiltig makt över oss, såvida vi inte ger honom det.
Vänder vi oss hela tiden bort från Gud, bort från Kristi lag, bort från Guds barmhärtighet som alltid kräver omvändelse från synd, kan helvetet bli en verklighet.

Rädsla för allmänhetens åsikt är något som ofta kan leda oss bort från Gud och från att göra det sant goda.

Så Jesus säger att vi inte ska vara rädda men att vi ska frukta Gud!
Är det inte så att människor mindre och mindre fruktar Gud?
Ser vi på världen så verkar det inte göra henne varken mindre rädd eller mer harmonisk!

När vår kärlek till Gud växer, växer också Gudsfruktan i oss,  den blir mer levande och mer innerlig. Gudsfruktan formar fromhet i oss som är
dygden att leva som Guds barn, trygg och ivrig att lyssna till Faderns röst, glatt viljande Hans vilja.

Den fruktan Jesus vill leda oss till kommer av att älska och bli älskad. Älskad av Gud som är så stor, ren, vacker, maktfull och god.
Inför Honom är jag ingenting, jag erfar min litenhet och Hans storhet, jag böjer mig inför Hans gudomlighet. Samtidigt visar Jesus oss hur mycket Gud älskar oss, ojämförligt mycket mer än resten av Hans skapelse!

Han som älskar mig så mycket vill jag inte fela, Honom vill jag inte såra, Honom vill jag inte trotsa.
Han som förser mig med allt jag behöver och vet vad jag behöver innan jag frågar eller ens själv vet!

Ändå kan rädslan för den allmänna åsikten göra så att vi inte vill kännas vid Jesus inför andra.
Att inför andra inte kännas vid vad Jesus lär, är samma sak som att inte kännas vid Jesus.

Är det därför man ofta spär ut det som Jesus faktiskt sagt och menat?

Ibland måste man lida orättvisor i tystnad.
Andra gånger måste de orättvisorna förkunnas högt och ljudligt för evangeliseringens skull så att det blir förkunnandet av Guds ord, Guds lag.
Jesus skickar Kyrkan att förkunna hennes tro vad konsekvenserna än blir...
ibland leder det till martyrium, men:
”Var inte rädda för dem som kan döda kroppen men inte kan döda själen”.


                               ”...Var inte rädda...”