Söndag 9 Juli

Matteus 11:25–30
Vid den tiden sade Jesus: »Jag prisar dig, fader, himlens och jordens herre, för att du har dolt detta för de lärda och kloka och uppenbarat det för dem som är som barn. Ja, fader, så har du bestämt. Allt har min fader anförtrott åt mig. Och ingen känner Sonen, utom Fadern, och ingen känner Fadern, utom Sonen och den som Sonen vill uppenbara honom för.
Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, som har ett milt och ödmjukt hjärta, så skall ni finna vila för er själ. Mitt ok är skonsamt och min börda är lätt.«

                                         Betraktelse
De lärda och kloka i denna värld är de som litar på sitt eget omdöme i allting och kan inte riktigt tro på vad Herren säger.

Att vara troende är att lära sig ödmjukhet.
Jesus som har all kunskap därför att Han är Vishet – är ödmjuk.
Han böjer sig till Faderns och Faderns vilja, oket som Fadern givit Honom är inte tungt, det är lätt, därför att Sonen älskar Fadern.

En ödmjuk person är den som glädjer sig i att göra Guds vilja vad den är. Den personen ger lite vikt och betydelse till sig själv men ser istället till Gud – för allt!
Skrifterna visar, från början till slut, att Gud älskar de fattiga, de små och svaga, de som inte kan göra någonting av sig själva men bara genom Guds barmhärtighet och nåd. De ser ständigt till Gud.

Herren säger till oss att bära våra ok och för att vi inte ska oroa oss för morgondagen säger Han också att  ”var dag har nog av sin börda”.
Vi vet alltför väl att vi inte kan glömma morgondagens bekymmer, de bekymren sniglar sig in redan idag och tar plats jämte dagens problem. Svårigheter som vi förutser blir verkliga redan nu.

Vår svårighet att överlämna oss till Gud och be Honom att visa oss vägen har en stor betydelse i allt detta.
Vi litar på vårt egna omdöme, vi bestämmer oss för att göra ett och undvika ett annat utan att först och främst i bön och tystnad fråga Herren vad Han vill.
Gud har en vilja för oss, i allt, även i det lilla minsta.
Vill vi veta den?
Be och lyssna.

Vi vet att sann ro finns bara i Honom..ändå går vi så sällan till Honom.
Vi tar själva hand om våra problem och vår ångest, eller så lämnar vi vår tillit till yoga eller till psykologer eller till ekologin....

Gud är inte Herre över mitt dagliga liv... det måste jag få klara själv.
Gud får inte någon plats alls - förutom en stund på Söndagen - därför att jag är så rädd för att underlåta mig, överlåta mig, så rädd att tappa kontroll över mitt (och andras) liv.

Om jag överlåter mig till Gud.. ..vad ska Han då göra med mig?!
Vi håller kvar i tyglarna och vår tro på Gud är ytlig och svag.

Herren ser på folkmassan som ser ut som borttappade får, kringirrande i hunger och törst därför att de inte går till Honom.

Gud har gömt sina hemligheter för de kloka och visa, inte därför att Han är orättvis men därför att Han är Barmhärtig.
Barmhärtighet kan de få som ser att de behöver det, de som är fattiga, de som är små, de som är svaga, de som inte får saker och ting att gå ihop, de som ropar till Herren.
Jesus!
Hur kan Han ge ut sina hemligheter till de som redan vet?

Det är ingen världslig kunskap som Jesus erbjuder men kunskap om Honom själv.
I Honom lär vi oss vem vi är.
Fel och brister kan vi alla återspegla till varandra, men vi är inte bara fel och brister.
Vi är mycket mer, mycket, mycket mer.
Den kunskapen får vi bara hos Gud.
Ju mer jag förstår vem Gud är ju mer förstår jag vem jag är.

Hur ger Jesus mig kunskap om Honom?
Bara en väg:
Kärlek!

”Kom till Mig”
Hör i dessa ord rösten av Den som Älskar, som längtar efter oss, som ger sitt liv för oss, väntar på oss, lider för oss, återskapar oss.....
När Hans kärlek nått vårt hjärta söker vi oss till Honom.
Det är i den människan som Gud finner sitt välbehag och kan ge kunskap om sig själv.
Vi går inte till Honom för att få svar på frågor om den Heliga Treenigheten eller för att veta hurdan Guds form är.
Vi besvarar Hans inbjudan att ”komma till Honom” i kärlek.
Det är i kärlek  Jesus säger ”Kom till Mig”.
Bara i kärlek kan jag finna ro i Herren.
Inte i tro allena.

” Det är barn som älskar Honom – i all deras ofullkomlighet - ”barnen” är de små, de fattiga, de enkla, de som känner igen Hans godhet och dras till den.
De som arbetar och är tyngda av bördor är de
som arbetar var dag för att få allt att gå ihop,
det är de som ihärdigt kämpar mot synd och svagheter,
det är de som kämpar med sin sjukdom,
med sina brister,
det är de som är de drabbade,
de som är bedrövade,
fattiga,
oförmögna.
Till oss alla säger Han: Kom!

I kärlek, som är tvilling till ödmjukhet, kan vi bära oket Jesus ger oss, och i kärlek till Honom blir det lätt.
När kärleken tryter bär vi ovilligt.

I kärlek låter vi oss dras till Honom med allt vi bär på eller är omringade utav. I Kärlek ger vi allt till Honom och ber Honom att leva med oss och lära oss att gå Vägen, dag för dag, stund för stund.

Gud har ett krav:
Förtröstan. Förtröstan på Honom, inte på oss själva.
Det är detta krav som bara de små kan uppfylla.

Vare sig vi redan blivit små och fattiga eller är på väg dit, så är Sakramenten för oss.
Sakramenten hjälper oss att komma dit. Och i fall vi redan är där hjälper Sakramenten oss att stanna kvar.
Sakramenten lyfter skuldens börda.
Sakramenten hjälper oss till sann kärlek: Guds kärlek i oss, förutom vilken vi inte kan älska Gud.
Förutom vilken vi inte kan vara barn, små, små barn,
förutom vilken vi inte kan komma till Honom som säger:

                                        "...Kom till Mig...”