Söndag 16 Juli

Matteus 13:1–23
Vid den tiden gick Jesus hemifrån och satte sig vid sjön. Det samlades mycket folk omkring honom, och därför steg han i en båt och satt i den medan allt folket stod på stranden. Och han talade till dem med många liknelser: »En man gick ut för att så. När han sådde föll en del på vägkanten, och fåglarna kom och åt upp det. En del föll på de steniga ställena, där det inte fanns mycket jord, och det kom fort upp eftersom myllan var tunn. Men när solen steg sveddes det och vissnade bort eftersom det var utan rot. En del föll bland tistlarna, och tistlarna växte upp och kvävde det. Men en del föll i den goda jorden och gav skörd, hundrafalt och sextiofalt och trettiofalt. Hör, du som har öron.«
Lärjungarna kom fram och frågade honom: »Varför talar du till dem i liknelser?« Han svarade dem: »Ni har fått gåvan att lära känna himmelrikets hemligheter, men det har inte de andra. Ty den som har, han skall få, och det i överflöd, men den som inte har, från honom skall tas också det han har. Därför talar jag till dem i liknelser, ty fast de ser, ser de inte, och fast de hör, hör de inte och förstår inte. Så uppfylls Jesajas profetia på dem: Ni skall höra med era öron men ingenting förstå och se med era ögon men ändå ingenting uppfatta. Ty detta folks hjärta är förstockat. De är tröga att höra med sina öron och de tillsluter sina ögon, så att de inte kan se med sina ögon eller höra med sina öron eller förstå i sitt hjärta och omvända sig och bli botade av mig. Men saliga era ögon som ser och era öron som hör. Sannerligen, många profeter och rättfärdiga har längtat efter att få se det ni ser, men fick inte se det, och höra det ni hör, men fick inte höra det.
Så hör då vad som menas med liknelsen om mannen som sådde. Var gång någon hör ordet om riket utan att förstå, kommer den Onde och snappar bort det som har blivit sått i hans hjärta. Det är sådden på vägkanten. Sådden på de steniga ställena, det är den som hör ordet och genast tar emot det med glädje men inte har något rotfäste inom sig utan är flyktig; blir det lidande och förföljelse för ordets skull kommer han genast på fall. Sådden bland tistlarna, det är den som hör ordet, men världsliga bekymmer och rikedomens lockelser kväver ordet, så att han inte bär frukt. Men sådden i den goda jorden, det är den som hör ordet och förstår, och han bär frukt, hundrafalt och sextiofalt och trettiofalt.«

                                         Betraktelse
Jesu ord jämförs med ett litet frö som efter att ha fallit ner i jorden börjar spira och växa och därigenom göra vad den är skapad för.
Ett frö är väldigt litet men har en stor potential.
Guds ord är enkla, de liknar orden som människor talar, skillnaden är att Gud är i det Han säger.
Hans ord blir kött.
Välsignad är den i vilkens själ Kristi ord blir "gjort", i vilken Guds ord blir förverkligat!

Gud har velat oss, Han har ”talat” oss till liv.
Varje människa är ett unikt ord som Gud talar.
Gud säger genom profeten Jesaja att precis som vattnet kommer ned från himlen för att befrukta jorden och inte återvänder till himlen förrän den har uppfyllt vad det har blivit sänt för att göra, ska inte heller människan återvända till Gud förrän Hans ord ”blivit gjort” i henne.

Den som sår är Jesus, Han sår sitt ord i våra själar.
Hur vi tar emot Hans ord?

Lyssnar vi till den som förmedlar Hans ord därför att den personen talar så vackert och med gedigen kunskap...?
Och den som talar, talar den först och främst för att låta kunnig och vältalande, eller söker denne först och främst att säga det som leder en själ till helgelse...?

Jesus talar om att vara fruktsam, Han förväntar sig av oss att vi ska ta emot Honom och Hans ord med förstånd.
Hans ord är Han själv, inte något som har gått ut ur Hans mun och sedan avlägsnat sig från Honom för att bli en regel i en bok.
Nej, Hans ord är Han själv,”levande och verksam, skarpare än ett tveeggat svärd som tränger igenom, så att det skiljer själ och ande, led och märg, och är en domare över hjärtats uppsåt och tankar”. -

Jesu röst, som talar i Skrifterna, är samma röst som är gömd i Guds tystnad. Men om vi inte hör den ena kommer vi förmodligen inte heller att kunna höra den andra.
                                                           (Fr. Donald Haggerty)

Hur väl vi blir ”befruktade” av Guds ord beror på hur vi tar emot ordet. Guds ord är inte alltid mottaget.
Ibland är det mottaget men inte förstått därför att det inte är accepterat.
                                                                            (Johannes 8:43)

Om vi har öron så lyssnar vi, vi låter inte det döda ordet tala till oss men ordet som är ande och liv, som ger liv och bär frukt.
De sådda fröna tas emot i en lyssnande själ som ger trettiofalt, sextiofalt eller hundrafalt tillbaka.
När vi söker Hans ord med ett barns iver kan ordet plötsligt gå rakt in i hjärtat, man förstår det, man ser det, ordet får liv och hoppar ett glädjeskutt i ens själ och hjärta.Ordet blir kött.

Hur är ”min jords” kvalitet?
Med sådden och skörden talar Jesus om Guds rike.
Det är menat att Guds rike, som börjar här på jorden, ska leva i mig, bli del av mig, växa i mig.
Enligt hur vi förstår Guds ord och Guds rike låter Han oss bli en del av det. Vi får hjälpa Han som sår, arbeta i Hans åker eller på Hans vingård: vattna, gödsla, berika, ta bort ogräs som förhindrar växt...
som levande stenar i byggnaden, varje sten fyller sin plats, bär upp byggnaden...
eller lemmar i kroppen där allting hör ihop.

Guds ord är talat i kärlek, ordet är gott, det sätter oss på rätt väg, det får oss att tala rätta saker, göra rätta saker, älska rätta saker...
då spirar fröna, de bär blommor och frukt för Guds rike.

Gud, i sin stora barmhärtighet, ger nåd, nåden måste tas emot.
När vi tar emot den, så får vi mer nåd och på så sätt börjar vi kunna leva i sann efterföljelse av Kristus.
Helgelse.
Tar vi inte emot den så får vi istället mindre nåd
”för den som inte har, från honom skall tas också det han har”.
Men Guds vilja är att ge så vi har i överflöd!
Såningsmannen sår så rikligt! Han slänger frön här och där och överallt!

Om vi tillhör dem som inser att vi har förlorat många nåder i våra liv därför att vi inte har tagit väl emot det Gud har gett oss, är också den insikten en nåd, för vi kan på ett ögonblick ”vända om”, göra vår hårda, taggiga,urtorkade, steniga jord frodig och bördig för Herren.


Den allra vackraste bild av liknelsen med såningsmannen är Maria!
Det är mycket inspirerande att kontemplera henne..
se hennes jord..
se hur hon besvarar vad Gud sår i henne..
se hur hon låter de sådda fröna växa inom henne i tystnad, i lyhördhet...
se hur hon bär frukt hundrafalt, ingenting går till spillo...
se hur vacker hon är i hennes mottaglighet till Gud....
hon tar emot Hans ord: ”låt det ske med mig som Du har sagt ”
i henne är allt för Gud,hon är helt för Gud,
bara Guds frön sjunker ner i hennes jord..
Hon lever i en oavbruten förening med Gud, med Ordet, och med Hans ord.
Hon bär frukt i generation efter generation och alla kallar vi henne välsignad!

                     ”..och tog sin boning ibland oss..."