Söndagen 17 september
Matteus 18: 21-35
Då kom Petrus fram till honom och sade: ”Herre, hur många gånger skall min broder kunna göra orätt mot mig och ändå få förlåtelse av mig? Så mycket som sju gånger? ”Jesus svarade:” Jag säger dig: inte sju gånger utan sjuttiosju gånger.
Därför är det med himmelriket som när en kung ville ha redovisning av sina tjänare. När han började granskningen förde man in en som var skyldig honom tio tusen talenter. Eftersom han inte kunde betala befallde hans herre att han skulle säljas tillsammans med sin hustru och sina barn och allt han ägde, så att skulden kunde betalas. Tjänaren kastade sig ner och bönföll honom: ’Ge mig tid, så skall jag betala alltsammans.’ Då kände hans herre medlidande med honom och lät honom gå och efterskänkte hans skuld. Men när tjänaren gick därifrån mötte han en annan tjänare, som var skyldig honom hundra denarer. Han grep honom om strupen och sade: ’Betala tillbaka vad du är skyldig!’ Den andre kastade sig ner och bad honom: ’Ge mig tid, så skall jag betala.’ Men han ville inte utan gick därifrån och lät sätta honom i fängelse tills skulden var betald. När de andra tjänarna såg vad som hände tog de mycket illa vid sig och talade om alltsammans för sin herre. Då kallade denne till sig tjänaren och sade: ’Din usling, jag efterskänkte hela din skuld när du bad mig om det. Borde du inte ha varit lika barmhärtig mot din kamrat som jag mot dig?’ Och i sin vrede lät hans herre bödelsdrängarna ta hand om honom tills hela skulden var betald. Så skall min himmelske fader göra med var och en av er som inte av uppriktigt hjärta förlåter sin broder.”
Betraktelse
Hur visar vi vår tacksamhet till Gud?
Först och främst är ju den heliga Eukaristin ”tacksägelse”.
Jesus tog brödet, tackade Gud och sade ”Gör detta till min åminnelse.
Jesus ber oss att minnas Honom i Eukaristin. Vi ser där en kärlek som inte håller någonting tillbaka, inte behåller någonting för sig själv men ger allt till oss i en kärlek som helt enkelt övergår vårt förstånd!.
Därför kallas denna offergåva ”Tacksägelse”, eller ”Eucharistia”.
Prästen säger ”låt oss tacka Herren vår Gud”, och vi svarar” det är tillbörligt och rätt...
Men när vi vill visa tacksamhet räcker inte ord.
Tacksamhet vill ge tillbaka, offra något i gengäld.
Jesus gav allt: kropp, blod, liv, lidande,död, uppståndelse.
Kyrkan som Han gav sitt liv för, ger Han till oss.
Hans Moder, helgonen och änglarna ger Han till oss.
Det enda sätt vi egentligen kan besvara dessa stora gåvor är att ge oss själva till Honom.
Den helige Paulus säger i Romarbrevet:
”Därför ber jag er bröder, vid Guds Barmhärtighet, att frambära er själva som ett levande och heligt offer som behagar Gud, det är er andliga Gudstjänst”.
Tacksamhet kan inte vara skiljt från offer eller uppoffring.
I kraften av den kärlek Gud överöser oss med i Eucharistin, offrar vi oss. I den Heliga Mässan ger vi oss tillbaka till Honom genom samma offer som Han ger sig själv till oss.
Tacksägelse blir till självutgivelse.
Det är en kristen tradition att offra sig.
Den Kristna läran kommer ju från Kristus, Guds Lamm, offrat och slaktat för vår befrielses skull.
När Vår Fru av Fatima uppenbarade sig till barnen, som bara var 6,7 och 9 år gamla, talade Maria om hur Gud var sårad på grund av människors otacksamhet, likgiltighet och synd. Hon frågade barnen om de var villiga att offra sig själva till Gud och bära de lidanden Gud skulle delge dem som bot för de synder med vilka Gud hade blivit kränkt.
De sa, ja, de ville de.
Ett år tidigare hade Fredsängeln kommit till barnen. Han hade visat dem hur de skulle be till Gud. Han hade också bett dem göra uppoffringar. Barnen frågade hur de skulle göra uppoffringarna och ängeln svarade att de skulle göra allt de gjorde som ett offer till Gud och för själars omvändelse...allt som kom deras väg under dagens lopp.
”Dig vill jag offra lovets offer”..
Att tacka Gud är att offra till Gud.
”Hur ska jag återgälda Herren alla Hans välgärningar mot mig”?
Jag lyfter räddningens bägare..”
I år är det 100 år sedan Vår Fru av Fatima uppenbarade sig för barnen. Två av dem har blivit helgonförklarade, dessa två blev inte ens 10 år gamla innan de dog!
Men de hade förstått tacksamhet till Gud och offrat allt till Honom för själars frälsning!
Låt oss be dem och Vår Fru, att hjälpa oss, leda oss på den väg som behagar Jesus allra mest: offrets väg.
Låt oss ta del av den tradition som alltid varit så speciellt Kristet, för den vägen tar oss ut ur oss själva, den tar oss bort från egoisms rädsla och själviskhetens paralysis.
Den öppnar vägen till Guds Hjärta och får oss att sjunga en ny sång av Tacksägelse till Herren.
”...Jag efterskänkte hela din skuld...”