Söndag 29 Oktober

Matteus 22:34–40
När fariseerna fick höra hur Jesus hade gjort saddukeerna svarslösa samlades de, och för att sätta honom på prov frågade en av dem, en laglärd: »Mästare, vilket är det största budet i lagen?« Han svarade honom: »Du skall älska Herren, din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt förstånd. Detta är det största och första budet. Sedan kommer ett av samma slag: Du skall älska din nästa som dig själv. På dessa båda bud vilar hela lagen och profeterna.«

                                           Betraktelse

Jesus hade gjort saddukeerna svarslösa står det i första raden av dagens text.
De var svarslösa därför att Jesus hade övertygat dem om att det är sant att människan ska uppstå från de döda.
Därför, sa Jesus, är Gud inte en Gud för de döda men för de levande.

Vem är levande?,
kunde ha varit den laglärdes fråga men istället frågar han Jesus vilket är det största budordet.
Jesus talar om saker som är svåra att tro därför att de är svåra att förstå – t.ex. hur en död och förmultnad kropp ska uppstå till liv igen.
Så den laglärde föredrog att tala om lagen,för den kände han till.

För att kunna älska Gud, måste jag vara levande.
Levande i min andliga själ.
Det andliga livet är vid liv, om själen har heliggjörande nåd.
Då kan människan också ha liv i Gud, liv med Gud och liv för Gud.

Att älska sin nästa, vilket är det andra budordet enligt Jesus, som sätter ihop hela lagen i dessa två budord, innebär först och främst att vilja se sin nästa i vänskap med Gud.

Om vi inte först gör Guds vilja och lyder hans ord gör våra sociala insatser oss ingenting gott.
För utanför kärlek till Gud, finns egentligen ingenting som är av vikt, eftersom det är från kärlek till Gud som det andra budet härrör .

Vi kan inte älska det skapade utan att först älska Honom som har skapat!

Alla sociala insatser kan vara mycket bra men om vi bara tänker på detta livets goda och välbefinnande, leder det varken oss eller andra, till vänskap med Gud, till heliggjörande nåd eller till evigt liv!

Utifrån vår kärlek till Gud kommer kärlek till nästan.
Sociala insatser är humanitära och antroposofiska, man behöver ingen kärlek alls till Kristus, för att göra det.
Sociala insatser gör oss inte - ett!,
ett blir vi bara i Gud, aldrig utanför Honom!

Sociala insatser kan föra oss närmare varandra på ett humant och organisationsmässigt vis, men inte till den enhet som Gud ger oss i Honom själv och som är den enhet Jesus ber om i Johannes 17 – det är den enigheten som vi ska leva all evighet i.
När Gud förenar oss i Honom gör Han oss ett.
Kärlek förenar, gör ett..men kärlek till Gud,uttryckt i lydnad till Hans vilja.
Vi kan aldrig åstadkomma denna förening i Gud utan Gud!
Utan att följa Hans ord och vilja.

Att ha samma hobby förenar oss på ett ytligt plan.

Föreningar och klubbar som för oss tillsammans för att utbyta lika intressen, dricka kaffe eller spela bingo, kan aldrig göra oss levande i Gud. Likadant med humanitär hjälp.
Vi kan lika gärna samla frimärken tillsammans.
Bara det att, göra något gott för andra är bättre och ser någonting ut i världens ögon.

Det räcker inte att mena väl. För att älska Gud såsom Han vill och bör bli älskad, behöver vi Guds nåd, vi behöver styrka och kraft i den Helige Anden för att kunna göra det!

Vi behöver sakramenten som inger Guds liv i våra andliga själar.
Och för att ta emot dem behöver vi vara i Guds nåd, ha heliggjörande nåd!

Att älska Gud är att ta emot Kristus i Hans Kropp och Blod, i den Heliga Eukaristin.
Att älska Kristus är att leva på så vis, att jag älskar Honom – och min nästa - med ett rent hjärta.
Att älska Kristus är att kontemplera och betänka hur Han led, och så förena mig med Hans lidande.
Att älska Kristus är att ge upp synd, för det är just synden som har gjort och gör Honom illa.

Hur vet vi om vi är i Guds nåd?
En bra start är att söka upp bikten och bli förlåten dödlig synd, sånt som avlivar nåden i våra själar, sånt som håller borta heliggjörande nåd.

Det första budordet att älska Gud innebär att jag först har medlidande med Gud!
Att ha medlidande till min nästa är att se hur människor som är skapade och älskade av Gud inte är given mat, vatten, bostad, rättigheter, kärlek, hjälp, bistånd.....liv!
Men Gud först.
”Gud först”, betyder människans andliga välmående före det jordiska, att Gud ska kunna älska och bli älskad i min nästa!

Har jag medlidande till de fattiga -
utan att ha medlidande till Kristus, som lider under korsets tyngd..
som lider i sin Kyrka där Han inte är lyssnad till och ännu mindre älskad..? Medlidande till Kristus vars kropp och blod ges ut som om det vore kyrkans egendom och rättighet,
medlidande till Kristus som hånskrattas i sina lagar och ord,
är utbuad i sin moral, nertrampad i sin inbjudan till evigt liv,
törnekrönt och bunden när Han visar oss korsets väg!
Medlidande till Kristus som blir slagen på munnen när Han talar sanning, medlidande till Jesus som blir korsfäst och dödad i eutanasin och i aborten...........människan som Han har skapat i sin avbild.

Gud är medlidande, vi ber att bli medlidande som Han.

Det är intressant att för det mesta tar de fattiga mer hand om varandra än de rika hjälper varandra eller hjälper de fattiga.
De fattiga älskar Gud. De tar Gud för givet. De säger inte att Han är orättvis. De går till Honom i tystnad. De behöver Honom.
Han är allt de har.

Moder Teresa berättade gärna och ofta om hur, när hon besökte de fattiga i slummen, kom till en mycket fattig kvinna med små barn som inte hade mat för dagen. Moder Teresa gick hem för att hämta ris och kom tillbaka till kvinnan och gav henne det. När kvinnan tagit emot riset gick hon på en gång till sin granne. Moder Teresa frågade henne varför hon gjorde så, varpå kvinnan svarade att
”hon är min granne och hon har inte heller någon mat,
så jag gav henne hälften av vad du gav mig”.

Vi älskar de fattiga därför att vi älskar Gud som älskar de fattiga.
Gud, per definition, kommer alltid först.
Om Gud är vår vän så är det Hans kärlek till de fattiga som strömmar igenom oss.
Allt vi gör av kärlek till Gud , berikar vår nästa!
Men för att göra något av kärlek till Gud, måste det vara i samklang med Hans vilja.


                        ”...med hela ditt hjärta...”