Söndag 19 November

Matteus 25:14–30
Vid den tiden framställde Jesus följande liknelse för sina lärjungar: »Det blir som när en man skulle resa bort och kallade till sig sina tjänare och lät dem ta hand om hans egendom. Den ene gav han fem talenter, den andre två, den tredje en, åt var och en efter hans förmåga. Sedan reste han därifrån. Den som hade fått fem talenter gav sig genast i väg och gjorde affärer med dem så att han tjänade fem till. Den som hade fått två talenter tjänade på samma sätt två till. Men den som hade fått en talent gick och grävde en grop och gömde sin herres pengar. Efter lång tid kom tjänarnas herre tillbaka och krävde redovisning av dem. Den som hade fått fem talenter kom och lämnade fram fem till och sade: ’Herre, du gav mig fem talenter. Här är fem till som jag har tjänat.’ Hans herre sade: ’Bra, du är en god och trogen tjänare. Du har varit trogen i det lilla, jag skall anförtro dig mycket. Gå in till glädjen hos din herre.’ Den som hade fått två talenter kom fram och sade: ’Herre, du gav mig två talenter. Här är två till som jag har tjänat.’ Hans herre sade: ’Bra, du är en god och trogen tjänare. Du har varit trogen i det lilla, jag skall anförtro dig mycket. Gå in till glädjen hos din herre.’ Den som hade fått en enda talent steg också fram. ’Herre’, sade han, ’jag visste att du är en hård man, som skördar där du inte har sått och samlar in där du inte har strött ut. Jag var rädd och gick och gömde din talent i jorden. Här har du vad som är ditt.’ Hans herre svarade honom: ’Du är en slö och dålig tjänare, du visste att jag skördar där jag inte har sått och samlar in där jag inte har strött ut. Då skulle du ha lämnat mina pengar till banken, så att jag hade kunnat få igen dem med ränta när jag kom. Ta nu ifrån honom talenten och ge den åt mannen med de tio talenterna. Var och en som har, han skall få, och det i överflöd, men den som inte har, från honom skall tas också det han har. Kasta ut den oduglige tjänaren i mörkret där ute.’ Där skall man gråta och skära tänder.«
                                        Betraktelse

Vi är fortfarande på Olivberget med Jesus och Hans lärjungar.
Jesus talar om den sista tiden och hur himmelriket ska ses och tas emot.
Tjänarna i dagens text är vilka människor som helst med ett uppdrag av Gud, som ska fullbordas under deras livstid.
Allt handlar om förberedelsen för klivet in i evigheten.

Verkar det inte vara höjden av själviskhet att tjänaren gräver ner sina talenter?
Vi handlar ofta likadant.

Att inte försöka nå ut ur, och bortom sig själv.
Individualism inger en felriktad självkärlek där man inte behöver se längre än till sin egen jordplätt.
Allt det som Gud givit centreras omkring en själv utan att ges tillbaka till Honom – med ränta! Vi tycker vi har för lite, och ger inte ens det lilla vi har.
Att gräva ner ens talenter i marken är att inrikta sig på sig själv.

Det är så klart helgonen som ger dubbelt tillbaka, även om vad de har är i sig självt mycket lite.

Vi är kallade att bli helgon. Inget mindre än det.
Helgon brinner inte för deras egna projekt och tillfredsställelse men för det som Gud vill med deras liv – och andras liv.
Av oss själva kan ingenting göras, men med Jesus kan allting göras.
Han ger frukten och räntan av våra ynkliga insatser.
Men insatser måste göras. Insatser till Guds ära.
Insatser som inte är till Guds ära, är lika ofruktsamma som att gräva ner ens talenter i jorden.

Tjänaren med bara en talent projekterade sin egen rädsla och ångest på sin herre, förringade Hans generositet och utestängde sig Hans vänskap.

Istället för att vara tacksam för de talenter han fått av sin herre såg han med avund på de andra tjänarna som fått mer.

Hans herre kallar honom en dålig tjänare.

Tjänaren grundade sina handlingar på snava och rättvisa linjer och på så sätt kunde tjänaren rättfärdiga sitt tafatta handlande!
Till slut förlorade han allting.

När vi öppnar vår själ till Jesus och Hans ord, och verkligen börjar uppskatta Guds gåva I Jesus, börjar vi också erfara att vi faktiskt liknar tjänaren med en talent!
Guds ljus vänder sig till oss och belyser vårt mörker...
och vi måste börja gräva fram det som vi har lyckats gräva ner i jorden.
Bara efter en lång tid av jobbiga utgrävningar, ständigt under Guds strålkastarljus, kan vi ta emot Jesus i frihet och tacksamhet.
Endast då öppnas viljans förmåga att besvara kärlek med kärlek, lidande med lidande..
Rädsla och ångest blir ersatt med frimodighet och en inre kraft som är Guds egen kraft.

I den tredje tjänarens fall var det alltså inte fråga om smarthet som man kanske kan tycka, snarare hade han ingen kärlek till sin herre.
Därav ingen förtjänst, hans tjänande var inte fruktsamt.

Fruktsamt i Guds ögon, inte i världens ögon.
Vi måste inse djupet av skillnaden mellan dessa två par ögon!

De tjänarna som fick ihop mer pengar älskade sin herre! Så de gav tillbaka det fördubblade till honom.. ”här, allting är för dig, vi har tjänat det här åt dig”!...
Bara helgonen kan ”gå in till glädjen hos deras Herre”.
De två tjänarna som gjort mer pengar, har arbetat hårt för att få det.

Den tredje tjänaren kallades inte bara dålig av sin herre, men också slö..

Lättja, är att inte vilja göra sig för mycket, eller inga alls, besvär, för att ta itu med sitt andliga liv - fast att det har med vår frälsning att göra!
I lättjans synd upplevs ledsamhet, man har ingen iver eller glädje över att söka Gud, ingen vilja till att låta ens liv bli omvandlat och förbättrat.

Är det inte därför den Katolska tron är så hotad? Många, både inne och utanför Kyrkan, trycker på för att lära ut hur man kan skapa sin egna väg, må vara en ”kristen” väg, men en subjektiv nyandlig kristen väg!
På den vägen går allt bra, där är allt detsamma och gör desamma.
En väg som kräver varken andligt växande, eller självförnekelse.
En väg där inga fler talenter behövs göras eftersom det är bra som det är, du är bra som du är..konvertering och omvändelse behövs inte.
Istället erbjuds en ny ”förening”, som man gärna vill kalla kyrka, där alla kan smälta samman som de är...

Vägen börjar bli riktigt bred och vid, som leder till himlen!


Kärlek är det gällande budskapet i den här liknelsen. Gud, eller herren i liknelsen, oroar sig inte för pengarna men för tjänaren!
De som ger sig själva till Herren i ett uppriktigt sökande av fruktbarhet i Kristus som den objektiva Vägen och Sanningen, och det borde alla och vem som helst göra, får en inre glädje och frid, de får ofta en insikt som påminner om Guds egen vishet.
Gud existerar i ”gåvoform”. Hans gudomliga varande är för andra, det kan vi först och främst se i Den Allra Heligaste Treenigheten, tre personer i en Gudomlighet, dessa tre Personer relaterar ständigt i genljudande kärlek till varandra, Fadern till Sonen, Sonen till Fadern i den Helige Anden.

Det är Guds vilja att vi ska få ta del i det intima förloppet mellan de tre Personerna i den Allra Heligaste Treenigheten!

Fördubblande av talenterna händer när vi, som Gud, blir till gåva, först och främst till Honom och sedan till vår nästa, enligt Hans vilja och enligt Hans Evangelium. Då ska också vi få höra: ”Gå in till glädjen hos din herre.’

                    ”...gömde sin herres pengar...”