JulDagen

Lukas 2:1–14
Vid den tiden utfärdade kejsar Augustus en förordning om att hela världen skulle skattskrivas. Det var den första skattskrivningen, och den hölls när Quirinius var ståthållare i Syrien. Alla gick då för att skattskriva sig, var och en till sin stad. Och Josef, som genom sin härkomst hörde till Davids hus, begav sig från Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad Betlehem, för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade, som väntade sitt barn.
Medan de befann sig där var tiden inne för henne att föda, och hon födde sin son, den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem inne i härbärget.
I samma trakt låg några herdar ute och vaktade sin hjord om natten. Då stod Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de greps av stor förfäran. Men ängeln sade till dem: »Var inte rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket. I dag har en frälsare fötts åt er i Davids stad, han är Messias, Herren. Och detta är tecknet för er: ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba.« Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud:
»Ära i höjden åt Gud
och på jorden fred åt dem han har utvalt.«

                                              Betraktelse
Tidigt på morgonen när vi här i klostret möter Jesus i Tabernaklet är det ofta omgivet av Herrens härlighet. En speciell tystnad, en tystnad som talar klart och tydligt om ”Immanuel” Gud med oss.
Hans stillhet och lugn, ja, Hans frid, råder omkring ”tältet” som omsluter Honom.
I natt vid krubban, finns det skenet: "helig, helig, helig", omkring
Jesus Barnet. Maria och Josef lyser i det skenet.
Också herdarna.

Själva stallet är fattigt, mycket fattigt, spillror av nerfallet tak, fuktig stenvägg, djur avföring...
men den heliga familjen är så vacker!
Vad märkligt att vi inte är i ständig förundran över denna otroliga Gåva i Guds Frälsningsplan! Gud blir barn! I en Jungfru! Så ung!
Jungfru Marias enda kall är att vara Guds, att vara Hans alldeles egna:”Min vän är min och jag är Hans”, från det första ögonblicket av hennes befruktning, den enda människa den Allsmäktige så totalt kan spegla sig i. Hans Mästerverk!

Hon hade hört av ängen att hon skulle bli havande, befruktad av den Helige Ande.

Jungfrun är inflätad i Kristi kärlek och lydnad till Fadern.
Hennes ögon är på Barnet på samma sätt som Barnets ögon är på Fadern.
Josef möter detta mysterium i tystnad, ödmjukt böjd inför Guds försyn.

Låt oss tacka den heliga Jungfrun Maria för att hon sa ”ja”.
Den helige Bernard av Clairvaux sa "att hela världen väntade på hennes svar, inte bara människor men också änglarna.
Människor och änglar väntade med iver, därför att domen låg tung över dem,
utan en frälsare, hur skulle de kunna ta sig upp ur skuggornas dal?
Maria, bara du säger ja, är vägen till befrielse öppnad. Säger du ”ja”, kommer människors öde att förändras för evigt”!

Den helige Josef som genom sitt överlämnande till Gud, blir del i mysteriet av Marias ofattbara gåva att vara Moder och jungfru.
Att Josef levde som make till jungfru-Modern visar att Josef redan levde sittt liv i förening med Gud.

Gud älskar Maria högt, hon är högt benådad, full av nåd....Gläd dig...!
Hans kärlek gjorde jungfru Maria till himmelens Drottning.
Denna Drottning födde sitt Barn i ett stall som hon sen skulle behöva fly ifrån, hon levde i landsflykt, reste från Egypten, såg sin son dö på korset. Hennes själ var genomborrat av ett svärd! När hon kontemplerar sitt barn i krubban förnimmer hon Hans lidande.
Hon lever i ständig visshet om att inte många ska älska hennes barn, inte många ska lyda Honom, inte många ska följa Honom.
Hon bär ständigt på känningar av Han smärtsamma död.
Jesu Moder: Martyrernas Drottning.
Att vara himmelens Drottning är att leva korsets mysterium tills frälsningsverket är fullbordat.

”Och ett stort tecken syntes på himlen, en kvinna klädd i solen och med månen under sina fötter och en krans av tolv stjärnor på sitt huvud. Hon är havande och hon ropar i födslovåndor...och ett annat tecken syntes på himlen, en stor eldröd drake, med sju huvuden och tio horn...”(Upp. 12)

Alltifrån skapelsen har den eldröda draken gjort allt för att komma emellan Gud och människan. Det blir allt tydligare efter Kristi födelse: satan förstör så mycket han kan av Guds frälsningsverk.

Han hatar kvinnan klädd i solen, han hatar hennes avkomma och alla de som med henne följer hennes Barn. Till tidens ände kommer han av hela sin själs mörka, svarta kraft och med hans ögons stadiga hungriga blick på själar – gör allt för att förgöra dem.

Den heliga familjen lever redan på julnatten denna verklighet för det finns ingen plats för dem. Jesus kom till sina egna, men Hans egna ville inte ta emot Honom. De vill inte ta emot hans familj.

Med Kristi födelse har det andliga kriget nått sin höjdpunkt.
Kristus har kommit för att ta själar ur satans händer.
Maria har fått, av Gud, en mycket särskild plats i Guds frälsningsplan.
Vi också, har en plats i den planen, inte bara för oss själva men också för andra.

Men vår plats är inte samma som Marias...
Ärkeänglar besökte henne på uppdrag av Gud, och bugade sig framför henne...

Vi blev Kristi ”med-arbetare” efter att Påskmysteriet hade fullkomnats genom den Helige Andens ankomst.
Jungfru Maria blev Kristi medarbetare när hon sa ”Fiat”, till att bli Guds Moder, innan Kristus föddes!
Genom Guds speciella nåd var hon redan återlöst vid hennes befruktning, hon var fri från arvsynden och personlig synd.
Därmed var hennes insats som Kristi medarbetare helt unik.
Hon är Kristi medförlöserska, även då hon förstås, i förhållande till Kristus, tar en andra plats...men hon är ett med Kristus.

Änglarna sjunger himmelskt vackert, lammen skuttar av glädje och herdarna dansar och jublar, för i deras litenhet och ringhet är det dem som först fått ta emot de glada budskapet!

”Men åt dem som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt alla som tror på hans namn, som har blivit födda inte av blod, inte av kroppens vilja, inte av någon mans vilja, utan av Gud”.

För dem som tar emot det glada budskapet om Guds frälsning, för dem som tar emot Marias Son – och Maria, för varför skulle denna Moder som Gud själv valt att födas genom, lämnas utanför ?,
för dem som likt herdarna behöver ljus i natten och för dem som likt änglarna vet med sig, att det är tillbörligt och rätt att sjunga Herrens lov och ära Honom i höjden,
för dem ska Morgonstjärnan gå upp och de ska belysas av dess ljus..
Välsignad Kristi födelse!

                           "...ni ska finna ett nyfött barn..."