Söndag 31 December

Lukas 2:22–40
När tiden var inne för deras rening enligt Moses lag tog föräldrarna Jesus till Jerusalem för att bära fram honom inför Herren — det står nämligen i Herrens lag att varje förstfödd av mankön skall helgas åt Herren — och för att offra två turturduvor eller två unga duvor, så som det är föreskrivet i Herrens lag.
I Jerusalem fanns en man vid namn Symeon, som var rättfärdig och from och som väntade på Israels tröst. Helig ande var över honom, och den heliga anden hade uppenbarat för honom att han inte skulle se döden förrän han hade sett Herrens Messias. Ledd av Anden gick han till templet, och när föräldrarna kom in med barnet Jesus för att göra med honom som det är sed enligt lagen, tog han honom i famnen och prisade Gud och sade:
»Herre, nu låter du din tjänare gå hem,
i frid, som du har lovat.
Ty mina ögon har skådat frälsningen
som du har berett åt alla folk,
ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna
och härlighet åt ditt folk Israel.«
Hans far och mor förundrade sig över vad som sades om honom. Och Symeon välsignade dem och sade till hans mor Maria: »Detta barn skall bli till fall eller upprättelse för många i Israel och till ett tecken som väcker strid — ja, också genom din egen själ skall det gå ett svärd — för att mångas innersta tankar skall komma i dagen.«
Där fanns också en kvinna med profetisk gåva, Hanna, Fanuels dotter, av Ashers stam. Hon var till åren kommen; som ung hade hon varit gift i sju år, sedan hade hon levt som änka och var nu åttiofyra år gammal. Hon vek aldrig från templet utan tjänade Gud dag och natt med fasta och bön. Just i den stunden kom hon fram, och hon tackade och prisade Gud och talade om barnet för alla som väntade på Jerusalems befrielse.
När de hade fullgjort allt som föreskrivs i Herrens lag återvände de till sin hemstad Nasaret i Galileen. Pojken växte och fylldes av styrka och vishet, och Guds välbehag var med honom.

                                        Betraktelse
Vi firar den "heliga familjen".
Vad är helighet? 
Guds Familj är helig därför att familjemedlemmarna är heliga.
När man säger helig familj betyder det förstås att medlemmarna i denna familj är heliga. Samma sak med en kommunitet.
Det finns ingen "helig kommunitet", men några,någon eller alla, medlemmar i kommuniteten kan vara heliga.

Varje döpt människa är kallad till helighet. Helighet är inte något ytligt, ett angenämt uppträdande eller en yttre perfektion.Helighet är att låta Kristus leva i oss, i våra liv.
Det är omöjligt för den ”gamla människan”, alltså den som är utan Kristus, att bli helig men det är mycket möjligt för den ”nya människan”, den som är i Kristus, att bli helig.

Den Katolska Kyrkan är och förblir helig därför att Jesus är självaste grunden, stommen, det innersta av den andliga byggnaden, så Kyrkans, helighet kan aldrig försvinna.

Men i sin mänskliga uppbyggnad, är Kyrkans medlemmar pilgrimmer på väg mot helighet. Hur och om, man följer den vägen och hur långt man kommit på den vägen, är för var och en att ta ansvar för och besvara.
Kallad till helighet, är alla.
Vi vet att det finns heliga medlemmar, inte riktigt framme ännu, men på väg, kämpandes, växande i vishet och inre styrka.

Hur blir en familj helig? Samma sak, de enskilda familjemedlemmarna växer i helighet, som Maria och Josef gjorde, genom att låta Jesus vara det absolut centrala i deras liv.
Jesus är Helig, Helig, Helig.
Det är enbart i Honom vi finner vår helighet, det är Honom vi växer in i och får del av Hans helighet, i det mått Han får plats i oss.

Någon annan helighet finns inte än den som vi tar del av i Jesus.

Josef använde sig av sitt dagliga liv för att nå närhet till Gud: helighet.
När Josef drömde om en ängel som sa åt honom att fly till Egypten, hade han redan varit med om en hel del svårigheter.
Att plötsligt fly till Egypten var ytterligare en svårighet i raden av många andra:
hans trolovade var med barn och Josef var inte fadern.
Han gick igenom en smärtsam förvirring på grund av det.
Efter fick han veta att det var genom den Helige Andens kraft Maria väntade barn och då kände han en djup ovärdighet i att få en så viktig plats i det mysterium som skulle vecklas ut inför honom.
Ytterligare en svårighet för Josef var att han inte kunde ge Maria ett bättre ställe än en grotta till att föda sitt barn, han kände sig säkert mycket förödmjukad.
Igen kom ängen till Josef och sa åt honom att ta Maria och det lilla barnet till ett främmande land, Egypten, därför att de var tvungna att fly en kung som ville döda barnet!
Vägen dit var också farlig.
Några år gick, och Josef blev igen tillbedd att resa tillbaka till det land de hade flytt ifrån.
Josef lydde Gud även när det betydde uppoffringar för honom själv och hans familj, stora risker och svårigheter. Josef stod upp tog barnet och hans mor och reste..Josef stod upp, tog barnet...Josef stod upp, tog barnet... detta hände gång på gång!

Han placerar sin kärlek till Maria och det lilla barnet i Guds tjänst.
Josef och Marias kärlek till Gud kom före allting annat.
Deras äktenskap är i Guds tjänst, vilket är att ta hand om det barn som har anförtrotts dem av Gud.

Gud ville födas och växa upp i en familj. Han gjorde sig behövande av en far och mor.
Jesus familj räknades bland de fattiga i Israel.

Gud tar sin boning bland människor, Han som är evigheten, träder in i tiden.
Även då Han var Gud, var Han känd som Josefs son, snickarens son, Marias son, han vart identifierad med sina föräldrar, folk kände till hans släktingar.

Symeon har, också han, sin del av jul mysteriet.
Han talar profetiska ord om att Kristus kommer som ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna..
Kristusbarnet kommer med frälsningen som Han berett åt alla folk...
Hanna, också hon profet, talade om barnet för dem som väntade på befrielse...
Josef, var sagd av ängeln, att Jesus skulle frälsa människorna från synden...
Detta är julmysteriets glädje.

Barnet som frälser alla människor kommer till världen genom Jungfrun som är vackrare och mer lysande än solen.
Josef, den Gudsälskande och fromme beskyddaren...den heliga familjen, tysthet, kontemplerandet av Guds ansikte, av Kärleken i ett litet barn...

Man kan inte undgå att se hur just denna bild av familj..barn..kontemplering av det vackra och sanna, tysthet...och inte minst: Kristus, är så aggresivt attackerad idag.
Maria, med Josef och Barnet, kommer till varje familj, om det bara fanns plats för Honom där.

Maria lyssnade till Symeon som sa att hennes barn skulle bli ett tecken som väcker strid. Jesu helighet skulle så utmana människor att man antingen måste vara för eller emot Honom.
Att vara ett tecken som väcker strid innebär ett extremt lidande för Jesus, för Hans Mor och för alla dem, som efter Honom, fortsätter, likt Jesus, att vara tecken som väcker strid.

Tecknet som väcker strid, är definitionen på Kristus och på Hans Kyrka, säger Johannes Paulus II.

Jesu Lidande var svärdet som gick igenom Marias hjärta och det var Jesu lidande som Josef fick erfara i sitt kall att bli Jesu fosterfader.
Den heliga familjen är, på ett andligt plan, aggresivt attackerad idag. Därför visar Vår Fru av Fatima att hennes hjärta är genomborrat med taggar.
Den heliga familjen är således inte ett rosa skimmer av gullighet eller av ett romantisk naivt målat familjeliv, men snarare tvärtom, så har de gått före alla Kristna familjer som ett föredöme i lidandets tecken.
Detta är inte någon motsats till att i deras familj rådde kärlek.
Thomas av Aquino säger att det aldrig funnits, och inte heller kommer att finnas, någon ömmare och vackrare kärlek mellan en man och kvinna, än den som fanns mellan Josef och Maria.

Beskrivningen av hur Jesus ”växte” och ”fylldes” kanske kan uppmuntra också oss att vilja fortsätta växa och fyllas i vishet och i Guds välbehag...och till att bli, med Kristus, ett tecken av stridighet.


                        "...Guds välbehag..."