Söndag 7 Januari

 Markus 1:7–11
Johannes döparen uppträdde i öknen och förkunnade: »Efter mig kommer den som är starkare än jag, och jag är inte värdig att böja mig ner och knyta upp hans sandalremmar. Jag har döpt er med vatten, han skall döpa er med helig ande.«
Vid den tiden kom Jesus från Nasaret i Galileen och döptes i Jordan av Johannes. När han steg upp ur vattnet såg han himlen dela sig och Anden komma ner över honom som en duva. Och en röst hördes från himlen: »Du är min älskade son, du är min utvalde.«

                                           Betraktelse

När Jesus låter sig döpas av Johannes öppnar sig himmelen, och Anden,
i skepnad av en duva, faller varsamt över Honom och stannar där.

Varför låter Han sig bli döpt?
Han bär våra synder.
Han blev synd för oss –
men Jesus blev inte syndare för oss!
Människosonen.
 
Han håller oss sällskap ända till döden på korset.
Därifrån lyfter Han oss upp, in i Hans uppståndelse.
Precis som när Han går ner och upp ur vattnet i Jordan.

Jesus inte bara tvättade våra fötter men sänkte ner sig i dopets vatten för att låta sig tvättas.
När Jesus gör sig så liten som ett lamm och lägger sig i Johannes Döparens händer,
talar Fadern, och Den Helige Ande visar sig.

Gud som vill frälsa oss från den onde går ner i förödmjukelsens botten så att de som inte längre förnimmer himlen, kan om de vill, finna Guds hand, hålla fast i den, resa sig ur mörkret och se ljuset för vilket de har blivit skapade !

Jesu dop. Ett mysterium, som likt alla mysterium inte kan förstås till fullo, men delvis ändå kan förstås, som t.ex. att den Helige Ande kom och stannade över Jesus för att visa oss att Han är Kristus:
den Smorde.

Johannes Chrysostomos säger att
”Jesus behövde verkligen inte något dop, varken Johannes eller någon annans dop, istället behövde dopet Kristi kraft”!

Jesu dop pekar ut för oss, den ödmjuka vägen, lågmäldhet är Guds Sons frivilliga val därför att ödmjukheten tillhör det vackra, det goda och det sanna.
Jesus är sann människa. Han är också sann Gud och därför kan han befria oss inifrån vårt innersta. 
Ju mer vi avstår från synd, ju sannare människor blir vi.

Vi, under Andens ledning blir lika Honom, i rent vatten och dyrbart blod.

För dopet måste levas om det ska bära frukt i våra liv och i Kyrkans liv.
I Dopet går vi genom trons dörr, in till Kyrkan, till ordet, och till livet i Kristus.
En gång som vi gått igenom dopets dörr har vi inte kommit in i ett rum, men vi har börjat på en väg. Gudomliggörandets väg.

Jesus, i sitt dop, visar inte bara att Han är en av oss men att Han är mindre än oss,
för ingen kan, som Fr. de Foucault sa, ta "en mer sista plats" än Jesus!

Han delar med oss av den Ande som vilar på Honom, Han delar med oss av Faderns ord och röst som säger att Han älskar oss, älskar oss i Sonen!

Jesus inte bara tvättade våra fötter,
Han lät sig döpas av Johannes.
Jesu dop och fottvagning är förträffligt lika!

I det ser vi Faderns ansikte, ser vi inte också korset?

”Se var du är döpt, varifrån dopet kommer-
inte från något annat än Kristi kors”
(St.Ambrosius)

Jesus gör sig så liten som ett lamm och lägger sig i Johannes Döparens händer därför att Johannes Döparen lever sin obetydlighet och är ödmjukt liten inför hans Herre.
Vi skulle be Johannes Döparen att visa oss hur vi bättre kan leva ut denna otroligt stora frälsningsgåva.

Dopet är givet oss en gång för alla men vi behöver leva de doplöften vi gjort och förnya dem om och om igen.
Dopets frukt är inte färdig, dopet bär istället inom sig frön att plantera som skjuter upp och växer i vår själ....
så att vi kan förkasta satan och hans pompa och ståt och följa i Jesu spår. För det behöver vi bli ödmjukt små, som Johannes Döparen...

Det är egentligen vad vårt dagliga liv handlar om:
kampen om att leva våra doplöften!

Allt vad tro, hopp och kärlek , gåvor som vi får vid dopet, är menat att göra i oss, är att forma oss, så att Fadern kan säga om oss:
Detta är mitt älskade barn, därför i denne, ser jag likheten av Min älskade Son”.

        "...Jublande skall ni ösa vatten ur räddningens källor..."