Söndag 14 Januari

Johannes 1:35–42
Vid den tiden stod Johannes där med två av sina lärjungar. När Jesus kom gående såg Johannes på honom och sade: »Där är Guds lamm.« De båda lärjungarna hörde vad han sade och följde efter Jesus. Jesus vände sig om, och då han såg att de följde honom frågade han vad de ville. De svarade: »Rabbi (det betyder mästare), var bor du?« Han sade: »Följ med och se!« De gick med honom och såg var han bodde och stannade hos honom den dagen. Det var sent på eftermiddagen. Andreas, Simon Petrus bror, var en av de två som hade hört Johannes ord och följt med Jesus. Han träffade först sin bror, Simon, och sade till honom: »Vi har funnit Messias« (det betyder Kristus). Han tog med honom till Jesus. Jesus såg på Simon och sade: »Du är Simon, Johannes son. Du skall heta Kefas« (det betyder Petrus).

                                        Betraktelse
Att följa Jesus, Guds lamm.

Gör man det kan det gå som för Petrus, som inte ”bara” blev människofiskare efter att ha varit en vanlig fiskare, men också urkyrkans ledare, klippan, eller stenen, på vilken Herren bygger sin Kyrka.
För Herren fortsätter att bygga. På Petrus.

Det kan gå som för Andreas som spred Evangeliet i Grekland för att sedan bli, liksom hans bror Petrus blev, korsfäst.

Hur det än må gå, så är alla kallade att se var Jesus bor, att stanna hos Honom för att lära känna Honom.
Stannar vi hos Honom lär vi oss att lyssna till Honom.
Vi kan urskilja Hans röst bland alla andra röster.
Vi lär oss av Honom i tystnaden av våra hjärtan.

För att kunna höra Jesus tala i tystnaden av våra hjärtan behöver vi tystnad. Och bön.
Stannar vi hos Jesus lär vi oss tystnad och bön.
Lär vi oss tystnad och bön, stannar vi hos Jesus.

Jesus kallar oss att se vart Han bor, om vi, som de två Apostlarna, önskar det.
Går vi dit förändras allting i oss.

Samuel var kallad av Gud att lämna både templet och hans mästare Eli för att besvara Guds kall.
Med det måste också Eli låta Samuel gå.
Eli lärde Samuel att säga till Herren ”Herre här är din tjänare, jag lyssnar till det Du säger”.
Han lärde Samuel vad han själv levde: lydnad till Gud. Lyhördhet.

Johannes Döparen gjorde likadant när han pekade ut Guds Lamm för sina två lärjungar, Andreas och Johannes, så att de kunde följa Jesus istället för att följa honom.

Och så är det med allting, för oss alla.
Jesus är alltings mening. Allt måste gå i Hans riktning, Han är A och O, alltings början och alltings slut.
Han kallar oss alla till Honom och Hans Kyrka, och genom det, till evigt liv.
Det är skapelsens mening.

Israel som en gång inte var ett folk blev ett folk. Med en Gud.
Det nya Israel är Kyrkan, byggd på klippan. Fåren och lammen, den enda flocken, följer den ende Herdens röst till den enda himmelska staden, Jerusalem.
Ett folk, en kropp: de stridande, de lidande och de triumferande lemmarna av en och samma kropp.

Det tog tid för Samuel att förstå vems röst det var han hörde i natten.
Det tog tid för Apostlarna att förstå vems röst och vems ord de lyssnade till.
Det tog tid för dem att förstå orden som föll från Guds mun.
Det tog tid att förstå vad ”Följ med och se!”, innebar.
Det tog tid att se vad ”Du ska heta Kefas”, betydde.

Hade Samuel förstått vad det skulle innebära att lyssna till Herrens röst hade han kanske vänt sig på andra sidan och dragit täcket över sig för att fortsätta att sova..
Samuel fick bära bördan av att vara Israels domare, smörja Saul till konung fast han visste att Saul skulle göra livet hemskt för människorna.

Samma sak med Petrus och Andreas.
Om de på en gång hade förstått vad det betytt att följa Kristus hade de kanske vänt om....
Fast när de väl börjat lära känna sin Herre, se Hans liv, förstå Hans ord, och efter att ha stannat hos honom och delat Hans liv, så var lidandet och svårigheterna ingenting, i jämförelse med att få lära känna Jesus och tjäna Honom.

Både Samuel och Apostlarna insåg att det inte var de som skulle tala om för Gud vad Han skulle göra, men deras uppgift var att lyda, lyssna till Hans röst, och följa den.
Rösten, orden, var inte menade bara för dem, deras uppgift var att också hjälpa andra att följa den.

                       
  "...Gärna gör jag din vilja, min Gud..."