Söndag 11 Mars

Johannes 3:14–21
Vid den tiden sade Jesus till Nikodemos: »Liksom Mose hängde upp ormen i öknen, så måste Människosonen upphöjas för att var och en som tror på honom skall ha evigt liv. Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv. Ty Gud sände inte sin son till världen för att döma världen utan för att världen skulle räddas genom honom. Den som tror på honom blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte har trott på Guds ende sons namn. Och detta är domen, att när ljuset kom ini världen, då älskade människorna mörkret mer än ljuset, eftersom deras gärningar var onda. Den som gör det onda avskyr ljuset och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte skall avslöjas. Men den som handlar efter sanningen, han kommer till ljuset, för att det skall bli uppenbart att han gör vad Gud vill.«

                                            Betraktelse

Kristus fördömer inte, men att förkasta Kristus är att fördömas....
Vår Herre har visat människan hennes behov av en Frälsare.
Och av  Barmhärtighet.

Syndens omvändelse finner sin källa i det skinande ljuset av Jesu kärlekshandling.
Mörkret... var borttvättat genom Jesu kärleks handling på korset.
Objektivt.
Subjektivt måste det tas emot av var person, inte bara genom att tro på Jesus:"Herre, Herre"..., men genom att göra det Han säger.

Var Jesu kärlekshandling på korset en gottgörelse?
Ja.
Varför?
Vi gör upp för de fel vi har gjort mot en person när vi ger tillbaka något som är jämställt eller mer än jämställt med det som personen blev fråntagen genom vår missgärning.

Gud blev borttagen kärlek, respekt, tillit, lydnad av Adam. Inte så att Gud förlorade kärlek, respekt eller tillit i sig själv, det skulle vara omöjligt, men i förhållande till människan, för Adam genom sitt själviska handlande, gav inte Fadern kärlek, respekt, tillit, lydnad...vilket Gud har all rätt att få.

Gud fick det tillbaka i Hans älskade enfödde son som blev människa.
Han fick tillbaka mer än vad våra synder någonsin kunde ta ifrån Honom, och just därför är vi frälsta.
Objektivt.


Varför är det så svårt att begripa hur orättvist det är av oss att inte
Tillbe Gud?
Att inte be?
Att inte välsigna och tacka Gud? Att inte be Gud om förlåtelse!
Att inte tjäna Gud? Att inte lyda Gud?

Att tillbe, be, välsigna, tacka, be om förlåtelse, tjäna och lyda Gud, tillhör rättvisa.
Med andra ord så är det en ofantligt stor orättvisa mot Gud att inte tillbe, tacka....

Religion har inte först och främst med tro att göra men med rättvisa.
Därför är inte religion en teologisk dygd.
Gud är de teologiska dygdernas objekt.

Objektet av Religionen är att vörda, ära och tillbe Gud.
Religion är vad vi är skyldiga Gud.
Vi är skyldiga Gud att be till Honom, tacka Honom, ära Honom...
Han är värdig av all vår tillit och tacksamhet.
När vi utövar Religion - rättvisa till Gud - visar vi att vi har Någon över oss, Någon som vi behöver avlägga en räkenskap till.

Gud är Givaren av var god gåva, Han är vår Skapare och Frälsare, Han uppehåller våra liv, dag efter dag.
Jesus på korset, Han kärleksfulla lidande,"så älskade Gud världen att Han gav sin ende son...."
vad borde det, i rättvisans namn, insupa mitt djupaste väsen med?
Ingenting?

Ser vi inte konsekvenserna av våra synder I beskådandet av Kristus på korset? Ser vi våra synder i Hans sår?
Tackar vi Honom?!

Jesus visar världen Hans kärlek till Fadern. Det är inte först och främst Jesu kärlek till oss som för Honom till korset, men Hans kärlek till Fadern.
Det är också rättvisa.

Fadern som är kränkt, och förkastad, Skaparen har blivit åsidosatt! Behöver man inte göra upp för det?!

Ängeln säger till barnen i Fatima, att allt det som kommer deras väg,
allt det som kommer att krävas av dem under dagens lopp, allt det som händer; ska de göra till ett offer åt Gud.
Ängeln säger också, att det allra viktigaste är, att ta emot och bära med ödmjukhet, det lidande som Gud kommer att sända på deras väg.

Vi vet att genom Adams olydnad blev arbetet ett straff:
”Du ska slita för ditt bröd i ditt anletes svett tills du återvänder till jorden”. Men som Lucia, ett av barnen i Fatima, säger, så har vi kanske inte tänkt på att arbetet kan eller bör offras till Gud som bot för våra och andras synder.
Det är viktigt att arbetet görs i botens anda, i gottgörelsens anda och i kärlek till vår nästa och dennes frälsning!

Detta är korsets kungliga väg, detta är den väg som Gud själv har mätt ut för oss, skräddarsytt den för var och en så att vi ska kunna komma så nära Honom som bara möjligt.

Jesus som älskar Fadern vill gottgöra. Stilla Hans vrede.
Fadern skapade världen. Världen förlorade Han, eftersom den vände sig bort från Honom.
Tistlar och törnen växte fram och människan var förlorad i sin olydnad.

Sonen ger tillbaka världen till Fadern.
Jesus kommer att bli förhärligad, upphöjd av Fadern.

Efter att ha blivit upphöjd på korset.

Om du beskådar Jesu genomborrade sida kommer den att öppna sig för dig, där får du se Jesu hjärta.
Därinne brinner Kärlekens eld som söker att hämta tillbaka hela världen till Fadern.
Den elden söker sig fram med eldens hastighet för att finna andra hjärtan som vill brinna med Honom för Fadern, för världens frälsning..

I Katarina av Sienas ”Dialogen”, säger Fadern att Han har gjort Ordet; Jesus, till en bro
”därför att genom Adams syndfulla olydnad blev vägen så förstörd att ingen kunde nå evigt liv”.
Fadern avslutar sitt utlägg genom att säga: ...
”hur dumt att hellre välja att drunkna än att gå över bron”.

Detta är bron: Jesus upphöjd på korset.

                  
"...Vi upphöjer Dig Herre över hela skapelsen..."!