Söndag 25 Mars

Jesaja 50:4–7
Herren Gud har gett mig en lärjunges tunga,
så att jag kan inge den trötte mod.
Varje morgon gör han mitt öra villigt att lyssna på lärjungars vis.
När Herren Gud öppnade mina öron gjorde jag inte motstånd,
drog mig inte undan. Jag lät dem prygla min rygg och slita mig i skägget,
jag gömde inte ansiktet när de skymfade mig och spottade på mig.
Herren Gud hjälper mig, därför känner jag inte skymfen,
därför gör jag mitt ansikte hårt som flinta,
jag vet att jag inte blir sviken.

                                            Betraktelse

Lidandets verklighet kan inte förnekas, ändå tar det så lång tid för oss att inse det!
Men varje lidande är så olika att det gör det svårt att generalisera eller kategorisera det.
Jesus är den lidande Tjänaren. Hans lidande är unikt, det ger tröst och helande till den som lider.
Israel behöver förlösas. Gud sänder Tjänaren som ska lida för Israel, och så, befria dem. Denne Tjänare är helt utan synd, Han har aldrig varit olydig mot Gud.
Det kan bara vara Jesus som är antydd då Han är den ende som är utan synd.

Gud valde Israel till att bli Guds levande vittne till Hans förhärligande.
Israel skulle återspegla Guds helighet och godhet till alla människor,
fast de misslyckades med att leva ut sin kallelse genom sin otrohet.
Nu känner sig Israel glömd och övergiven, Gud hade lovat dem befrielse.
Tjänaren vittnar till Guds trofasthet.
Tjänaren är inte den som är i behov av Guds frälsning, Han är förmedlaren av den.
Gud är den bestämmande faktorn till Tjänarens lidande, och enligt Johannes Evangelisten är det Tjänaren själv som lägger ner sitt liv.

Kyrkans söner och döttrar strävar efter att dela i Kristi liv och profetiska ämbete vilket innebär att öppna sig till Jesu lidande och dela det med Honom.

Allt lidande är inte förlösande.
När vi för vidare Guds ord som det är, inte som jag gör det till, när Gud själv är min Hjälpare och när jag söker att imitera den Jesus jag möter i Skrifterna, kan jag på ett fruktsamt vis, ta del i Hans lidande och så göra upp för det som ännu saknas i Kristi lidande, Kyrkan.
Detta är förlösande för det är inte mitt eget, det är Hans.

Vi ber, förenade med Kristus, för våra bröders och systrars frälsning. Jesus fortsätter att be här på jorden, i Altarets Sakrament, där Han ständigt offrar Sig Själv till Fadern, i gottgörelse och för människors frälsning.
Genom att förena sig med Kristus i den Heliga Eukaristin går våra böner upp till Gud för våra bröders och systrars frälsning.

Bara genom att vara förenade med Kristus blir våra böner fruktsamma. Bara då kan också vårt apostolat, alltså vårt aktiva liv i världen, ge frukt! Jesus själv säger, innan Hans lidelse börjar:
”bli kvar i mig och Jag i er.... utan Mig kan ni inte göra någonting”.

Hur är vi förenade med Kristus?
Genom att hålla Hans ord.
Det är den som hör Hans ord och håller fast vid det, som går frälsningens väg.

Jesu lidande visar hur lite förenad världen är med Honom. På ytan kan det se ut som att vi vore nära Honom och älskade Honom:
"Hosianna, Hosianna...Davids son!!..., men hur mycket djupare än så, går vår kärlek till Honom?

Gud söker att hela de som lider, befria och förlösa de som är borttappade eller förkastade.
Så det är inte Gud som är upphovet till Tjänarens lidande, även då Han använder lidandet för att återförena Gud med människan.
Tjänaren lider villigt, det är en del av Hans kall, den Messianska kallelsen. Så säger också Jesus: ” skulle inte Messias lida detta och gå in i sin härlighet ”? (Lukas.24:26)

Bara Gud kan återlösa människan genom lidande.
Lidande är menat att vara helande och återlösande för människor.
Lidande i sig förhärligar inte Gud, inte heller befriar det någon från synd.
Guds frälsningsplan, och människor som tagit del av Hans frälsningsplan vittnar om Guds förhärligande därför att Han är den ende som kan låta lidandet vara fruktbart, bara Han kan omvandla lidandet till seger!

Tjänaren förbereder för oss en väg, inte en väg som omedelbart leder från fångenskap till frihet, men en väg att följa! Jesus säger till sina lärjungar ” om någon slår er på er högra kind, vänd också den andra mot honom (Matt.5:39).
Vi ser i läsningen från profeten Jesaja att den lidande Tjänaren gör precis så, och Paulus ber oss i Filipperbrevet, att ”låta samma sinnelag råda i oss som rådde i Kristus.

Jesus säger till heliga Faustina Kowalska:
”Det finns bara ett pris med vilket själar är vunna och det är lidande förenat till Mitt lidande på korset.
Ren kärlek förstår dessa ord; köttslig kärlek kan aldrig förstå dem”.

                                                                                         ( #324, Dagbok; Faustina Kowalska )


Skrifterna ska snart bli uppfyllda: "Min Gud, min Gud..,som ett lamm som blir lett till slakt...de kastade lott om mina kläder... inte ett enda ben är krossat... han öppnade inte sin mun...de har genomborrat mina händer och fötter...
Stilla veckan är en speciell tid att kontemplera Kristi lidande.
Låt oss bjuda in den Heliga Jungfru Maria i vår kontemplation, för hon var där, hon är alltid där med Honom, hon delar allt med Honom.
Må kontemplationen leda till att vi "vänder om", att vi förmår trösta den lidande tjänaren med våra liv!


                        ”...att lyssna på lärjungars vis...”