Söndag 1 April

Johannes 20:1–9
Tidigt på morgonen efter sabbaten, medan det ännu var mörkt, kom Maria från Magdala ut till graven och fick se att stenen för ingången var borta. Hon sprang genast därifrån och kom och sade till Simon Petrus och den andre lärjungen, den som Jesus älskade: »De har flyttat bort Herren ur graven, och vi vet inte var de har lagt honom.« Petrus och den andre lärjungen begav sig då ut till graven. De sprang båda två, men den andre lärjungen sprang fortare än Petrus och kom först fram till graven. Han lutade sig in och såg linnebindlarna ligga där men gick inte in. Simon Petrus kom strax efter, och han gick in i graven. Han såg bindlarna ligga där, liksom duken som hade täckt huvudet, men den låg inte tillsammans med bindlarna utan hoprullad på ett ställe för sig. Då gick också den andre lärjungen in, han som hade kommit först till graven. Och han såg och trodde. Ännu hade de nämligen inte förstått skriftens ord att han måste uppstå från de döda.

                                          Betraktelse

Under dessa tre dagar har jag varit fylld av tacksamhet till Jesus.
Först och främst för trons gåva men faktiskt ännu mer för det otroligt vackra, sanna och rika som jag tror på: den Katolska Kyrkan!

Det liturgiska livet återupptar Kristi liv, man minns med hela kroppen och alla sinnen,med gråt och med glädje.
Säkrare än årstiderna är den liturgiska omloppsbanan där vi ständigt får leva i och utav Kristus:
Hans antågande, ankomst, liv, förkunnande, helande, lidande, död, uppståndelse, himmelsfärd, Pingst, Eukaristin, Jesu Heliga Hjärta...
Det är Jesu längtan att vi lever med Honom, delar våra liv med Honom, att Han blir den viktigaste delen av vårt liv, att Han blir vårt liv!

Liturgin ber vi, men vi är också menade att leva den.

Att man ser så många händelser just i Stilla veckan, tävlingar, sport, fester på Fredagen fester på Lördagen, fjällfärder, kälkåkning, fiskpimplande, skidor...talar om hur avkristnat vårat land är.

Som Gud och Frälsare, har Jesus all rättighet – och vi har all skyldighet -  att förvänta sig av oss, att vi söker Honom och söker oss till Honom, i Liturgin, tackar Honom för Hans stora kärlek så rikligt uthällt i Hans Kyrka, i alla Hans sakrament.

Vi borde helhjärtat gratulera Honom för Hans uppståndelse!
”Strömmarna klappar i händerna och bergen jublar”!

Uppståndelsen är inte enbart att Jesus uppstår från de döda, det är ju inte ett återupplivande utan en förvandling.
En bestående ”förklaring” från en jordisk verklighet till en himmelsk förhärligad verklighet som vi inte har av eller i oss själva, men får istället ta del av i Kristus.

Varför blev Gud människa?
För att frälsa oss.
Vi kan säga att det är summan av Påsk mysteriet.

Ska vi då inte komma ihåg Honom?!

Att leva i vår egen vardag och tänka på våra egna nöjen och sociala förpliktelser utan en tanke på Påsk mysteriet, gör, med all säkerhet, Jesus illa.
I det långa loppet gör det också oss illa.

Hela årets liturgi visar just att Han alltid tänker på oss.
Allt Han gör är för oss.
Påsk mysteriet levt i våra egna liv gör oss till sanningsenliga Kristus vittnen.

Allting omkring Gud har med Påsk mysteriet att göra, mysteriets själva hjärta är Jesus:
Jesus i tiden och Jesus i evigheten.
Påskens mysterium är Kristus levande mitt ibland oss!

Maria av Magdala, är en strålande och inspirerande förebild för oss alla i det att hon så totalt besvarar Kristi nåd, omvänder sig och blir Kristi brud, Kristi tjänarinna och Jungfru Marias dotter!

Hon är en ikon av vad vi är kallade till: att lämna synd och istället springa den uppståndne Kristus till mötes.
Hon bjuder oss in att ta del av hennes hemlighet: en brinnande kärlek till Kristus! Hon söker liv, men inte i makt, inte i någon politisksocial befrielse, men i Kristus.

Maria Magdalena blev inte bara förlåten av Kristus men hon vann Hans intima vänskap.

När Jesus blev korsfäst fanns hon trofast vid Hans sida.
Efter Hans begravning fanns hon vid Hans grav.
Så snart det var möjligt tidigt i gryningen på söndagen, sprang hon i kärlekens hast för att möta sin döde Herre och åter få uttrycka sin tacksamhet.
Hon springer med djup sorg, längtandes efter den hon har kär... Han är inte där.

Maria av Magdala blir kvar, utan Jesus har hon ingenstans att gå.
Hon blir kvar där Han var, det är det närmaste hon kan komma Honom.
Jesus besvarade hennes väntan. Han kom.
 
Hon är Apostlarnas apostel!
Som första vittne till Kristi uppståndelse berättar hon vad hon sett, och på hennes ord springer också de två Apostlarna för att se vad som hänt.
De ser egentligen ingenting - och går hem.

Jesus kallar Maria Magdalena vid namn, hon får möta Honom.
Kristi uppståndelses totalomfattande glädje, ger henne
nytt liv, ny blick, nytt hjärta.

Hon är en blinkande fyr för alla som kämpande söker helighet.

”...om natten sökte jag honom
som min själ har kär...
Jag sökte honom men fann honom inte...
Har ni sett honom som min själ har kär?...
...så fann jag honom som min själ har kär.
Jag grep tag i honom, och jag släppte honom inte...”
                                                                                       (Höga visan 3:1-4a)


Liturgi och bön skapar i oss en närhet till den uppståndne Kristus.
I bönen lär vi känna Honom,
-kvardröjande i bönen finner vi Honom! Halleluja!
                  ”…detta är Herrens eget verk…”