Söndag 8 April

Johannes 20:19–31
 På kvällen den första dagen i veckan satt lärjungarna bakom reglade dörrar av rädsla för judarna. Då kom Jesus och stod mitt ibland dem och sade till dem: »Frid åt er alla.« Sedan visade han dem sina händer och sin sida. Lärjungarna blev glada när de såg Herren. Jesus sade till dem igen: »Frid åt er alla. Som Fadern har sänt mig sänder jag er.« Sedan andades han på dem och sade: »Ta emot helig ande. Om ni förlåter någon hans synder, så är de förlåtna, och om ni binder någon i hans synder, så är han bunden.« En av de tolv, Tomas, som kallades Tvillingen, hade inte varit med när Jesus kom. De andra lärjungarna sade nu till honom: »Vi har sett Herren«, men han sade: »Om jag inte får se spikhålen i hans händer och sticka fingret i spikhålen och sticka handen i hans sida tror jag det inte.« En vecka senare var lärjungarna samlade igen, och Tomas var med. Då kom Jesus, trots att dörrarna var reglade, och stod mitt ibland dem och sade: »Frid åt er alla.« Därefter sade han till Tomas: »Räck hit ditt finger, här är mina händer; räck ut din hand och stick den i min sida. Tvivla inte, utan tro!« Då svarade Tomas: »Min Herre och min Gud.« Jesus sade till honom: »Du tror därför att du har sett mig. Saliga de som inte har sett men ändå tror.« Också många tecken som inte har tagits med i denna bok gjorde Jesus i sina lärjungars åsyn. Men dessa har upptecknats för att ni skall tro att Jesus är Messias, Guds son, och för att ni genom att tro skall ha liv i hans namn.

                                           Betraktelse

Idag, på den åttonde dagen av Påsk högtiden, firar vi Guds Barmhärtighet.

På denna dag får vi den speciella gåvan att bli helt och hållet förlåtna våra synder, och straffet som medföljer synderna.
Kyrkan ger en fullständig avlat.
Det betyder att man får befrielse från det timliga straff som hänger ihop med synden (Katolska Kyrkans Katekes #1471).
Villkoren är: mottagande av den heliga kommunionen, bikt
och bön för påven.
Detta enligt Jesu löfte till St. Faustina.

I andra fall, för att Kyrkan ska kunna ge en fullständig befrielse från allt straff anknutna till ens förlåtna synder, behövs obundenhet till synd.
Det kan vara mycket svårt att veta om man är helt obunden till någon synd.
I vilket fall som helst, Jesus nämner inte detta fjärde villkor till St.Faustina.

I Jubileum året 2000 etablerade Helige Johannes Paulus den Gudomliga Barmhärtighets festen.

Han sa att han med det hade gjort vad Jesus ville.

Johannes Paulus menade att Kyrkan behöver understryka och bestyrka den ofattbara gåva av Guds Barmhärtighet som Herren vill ösa ut över var och en av oss!

Alldeles innan Jesus dog instiftade Han Eukaristins Sakrament och alldeles efter uppståndelsen gav Han till sina Apostlar Guds kraft att förlåta synder genom biktens sakrament.

Dessa två Sakrament innesluter källan till den Gudomliga Barmhärtighetens Högtid.

Jesus kommer till oss med Barmhärtighet, Han vill att vi ska förtrösta på Honom. Vi går till Honom i biktens Sakrament och får där våra synder förlåtna för att vi ska kunna ta emot Honom i den heliga kommunionen.

Den heliga kommunionen får inte tas emot i dödlig synd, gör man det innebär det att man tar på sig ännu en dödlig synd!
Ofta lär man felaktigt ut att den heliga kommunionen tar bort dödlig synd. Nej!
För dödlig synd har Jesus givit oss biktens sakrament.

Det betyder inte att den heliga Kommunionen inte är för syndare!

Den är naturligtvis för syndare, eftersom Jesus kom för syndare, för de sjuka, men för syndare som vill lämna synden, som avsäger sig allt det som hindrar ett levande förhållande till Kristus. Faller man i synd, ja, då finns bikten. Bikten är en frukt av Jesus lidande - som ju har ett oändligt värde för oss och som vi tar till oss i bikten - död och uppståndelse.
Vi vill akta oss för att ta emot Herren ovärdigt och totalt ofruktsamt....

Men bikten är en enorm gåva, inte bara för de som är i dödlig synd utan för alla Katoliker som vill försöka leva i Jesu efterföljelse.

Kommunionen ger oss kraft och nåd att hålla oss borta från synd, den ger oss kraft och nåd att växa i dygd; att bli mer lik Kristus.
”Den är motgiftet som befriar oss från våra dagliga fel och bevarar oss för dödssynd”. (KKK 1436)

Biktens sakrament pekar till Kommunionen.

För att den Heliga kommunionen ska ha den verkan den är menad att ha i våra själar och i våra liv, måste vi bl.a. vara fria från dödlig (i svenska KKK har man valt att översätta ”mortale” till ” svår” istället för dödlig…) synd och fri från viljan att fortsätta att synda.

Jesus sa till St. Faustina att det är:
"Jag som lyssnar till bikten och avlöser.
Det är Jag själv som väntar på er där, gömd i prästen".

Gömd i prästen som har tagit emot prästvigningens sakrament och genom det ämbetet kan förlåta synder.

Jesus säger också till St. Faustina:
” Min dotter, säg till alla människor att Jag är Kärleken och Barmhärtigheten. När en själ kommer till Mig med förtröstan, fyller jag den med ett sånt överflöd av nåder att själen inte längre kan behålla dem för sig själv, men utstrålar dem till andra själar”.
(Guds Barmhärtighet dagbok #1074)

Kristi sår, källa av nåd!
Där finns vår trygghet, vårt gömställe och frälsning.
Där kan vi äta och dricka, älska, förlåta och bli förlåtna..
I Hans sår kan vi ana Guds ansikte, vi beskådar den Gudomliga kärleken som flödar över och blir för oss barmhärtighet!

I Kristi sår kontemplerar vi Kristus.
I Kristi sår möter vi oss själva i vårt eget syndfulla elände, för vi har åstadkommit de såren!
Men såren är förvandlade till Barmhärtighetens källor och nåd!
Utan Guds Barmhärtighet finns ingen förlåtelse utan förlåtelse finns ingen förvandling.

Guds Barmhärtighet måste tas emot för att den ska kunna aktiveras i oss. Kan vi böja oss inför Guds Barmhärtighet?
Då måste vi faktiskt först erkänna vår synd.
Det är mycket viktigt är att jag erkänner och bekänner min skuld, min bristande kärlek och lydnad till Gud och till Hans ord.
Lika mycket som det är viktigt att ständigt tacka Honom för Hans outgrundliga godhet!

Barmhärtighet är att jag får ta emot från Gud vad jag verkligen inte är värd. Om jag var värd det så vore det inte längre barmhärtighet!

Lansen som genomborrade Hans sida öppnade ett evigt djupt sår som inpräglades i lärjungarna minne, det blev faktiskt kännetecknet för Apostlarna att det var Kristus som nu levde och stod framför dem!

Tomas hade inte ens varit vid korsfästelsen, så han kunde inte ha sett genomborrandet!
Ändå vet han att det är såret i Kristi sida som ska låta tvekan ge vika för tro.
Märkligt.
 

”Med utstrålande godhet i sitt anlete,
såg Jesus på sin sårade sida,
han beskådade det med glädje och visade
i såret en plats som var så stor att
hela den frälsta mänskligheten kunde få plats
att där finna sin vila i frid och kärlek".

Kristus sa:

”Se hur Jag älskar dig,
som om Han sagt: min käraste, skåda och se din Herre, din Gud, som är din Skapare och din eviga glädje; se din egen Bror, din Frälsare;
mitt barn skåda och se en sån glädje och salighet jag finner i din frälsning.
Av kärlek till Mig – gläd dig med Mig!”
                                                                     ( Julian av Norwich)

Jesaja profeterade om Lammet som botade oss genom sina sår och Sakarja förutsåg att vi skulle ”skåda Honom som vi har genomborrat”.

Såren blev källan till vår Påsk glädje!
De skiner och gnistrar i omätbart värde, de talar ständigt till Fadern om vad Hans älskade Son gjort för människans frälsning.
Halleluja!

                               "...räck ut din hand..."