Söndag 15 April

Lukas 24:35–48
 
Vid den tiden berättade de två lärjungarna vad som hade hänt dem på vägen och hur han hade gett sig till känna för dem genom att bryta brödet. Medan de ännu talade stod han plötsligt mitt ibland dem och hälsade dem: »Frid över er!« De blev rädda, och i sin förskräckelse trodde de att det var en ande de såg. Då sade han: »Varför blir ni skrämda, varför fylls ni av tvivel? Se på mina händer och mina fötter, det är jag och ingen annan. Känn på mig och se på mig, en ande har inte kött och ben, och det kan ni se att jag har.« Och han visade dem sina händer och fötter. Då de av idel glädje och förvåning ännu inte kunde tro, frågade han dem: »Finns det något att äta här?« De räckte honom en bit stekt fisk, och de såg hur han tog den och åt. Han sade till dem: »Detta är vad jag sade till er när jag ännu var hos er, att allt måste uppfyllas som står skrivet om mig i Moses lag, hos profeterna och i psalmerna.« Sedan öppnade han deras sinnen så att de kunde förstå skrifterna. Och han sade till dem: »Detta är alltså vad skriften säger: Messias skall lida och uppstå från de döda på tredje dagen, och syndernas förlåtelse genom omvändelse skall förkunnas i hans namn för alla folk, med början i Jerusalem. Ni skall vittna om allt detta.
                                               Betraktelse

Kom Herre det är sent, så stanna hos oss.
Giv oss att äta, Du som är ICHTHYS; Jesus Kristus, Guds Son, Frälsare. Ditt Kött och Ditt Blod är Din Uppståndne kropp, inte av denna världen, men manna från himlen.

Genom Moses, en profet i öknen, hade Gud lovat att Du skulle komma.
Du visade Dig vara en profet som han, fast ur Dig kom levande vatten -  som ur Klippan Moses slog på.

Giv oss Din Frid så att vi kan glädja oss i Dig där Du står, mitt ibland oss! Vi läser om Dig i Skrifterna som Du lämnade oss, vittnen skrev i Ditt Namn.

Det var ju för länge sedan som Du funnit värdiga verktyg genom vilka Du talade orden Du fortfarande, i dessa tider, vill tala till oss.
De lyhörda profeterna talade i Ditt Namn, och sedan, Evangelisterna och Dina vittnen. Deras hjärtan fann ingen ro förrän de fått skriva och tala om Dig, för de hade ju låtit sig bli märkta av den heliga Påskelden.
Och deras hjärtan blev en förtärande eld.

Så de skrev, fast de visste, att alla böcker i världen inte kunde rymma allt det Du sagt och gjort!
Vad var det som de skulle vittna om?
- Om det som de hade hört, som de hade sett med egna ögon, som de hade berört med deras händer.

För Du hade bett dem: ”se på Mig, känn på Mig och ta på Mig”,
så att de själva skulle tro det som de skulle förkunna i Ditt Namn, med början från Jerusalem och sedan vittna om till jordens ände.

Vittna om att inte vara likt lögnarna som säger Halleluja! men inte håller Dina bud.
Nej!
Du är Sanningen och Du sätter oss fria från lögnen.
Förnyade i Dig ska vi inte synda, men om vi ändå gör det, så för Du vår talan inför Din Fader och vår Fader, inför Din Gud och vår Gud.
För Du och endast Du, är den Rättfärdige och i Dig har vi vår rättfärdighet; försoningen för våra synder, Påskalammet i vars blod vi har blivit tvättade och i vars tecken, döden ska hoppa över oss!

Och såsom de bevarar Dina bud, så har också kärleken nått sin fullhet i dem som får heta Guds barn, fast det ännu inte blivit uppenbart vad de kommer att bli, mer än att de kommer att bli lik Dig, den Uppståndne.

Du är ingen ande. Du är den sanne Guden och sanna Människan som Skrifterna har talat om från allra första början, genom hela frälsningshistorien och fram till Din Uppståndelse.
Skrifterna hade ju klart och tydligt sagt att Du skulle lida och dö och på tredje dagen uppstå och be Maria av Magdala att säga till bröderna att det sannerligen var så.

Öppna våra sinnen! Så att vi förstår Dig, så att vi förstår Dina ord som aldrig ska försvinna, även om himmel och jord förgår.
Även om templet med sina fina stenar och praktgåvor ska brytas ner.

Men ändå, en evig vår ska spira för den som med Dig lider och uppstår från det döda. Detta är ju vad Du sa, att: Abrahams, Isaks och Jakobs Gud, våra fäders Gud, är de levandes Gud, för om vår Gud vore de dödas Gud, ja, då vore vårt vittne tomt och tom vore också vår tro, och vi skulle då vara de mest ömkansvärda bland människor!

Istället är det ju just det som de vittnar om; att Gud uppväckte Dig från de döda.
Detta får ingen vara okunnig om.
Istället, vittna om det med era liv för då ska dagen gry och morgonstjärnan gå upp i era hjärtan.

                      
                    ”…sedan öppnade han deras sinnen…”