Söndag 13 Maj

Johannes 17:11b–19
Vid den tiden lyfte Jesus blicken mot himlen och sade: »Helige fader, bevara dem i ditt namn, det som du har gett mig, så att de blir ett, liksom vi är ett. Medan jag var hos dem bevarade jag dem i ditt namn, som du har gett mig. Och jag skyddade dem, och ingen av dem gick under utom undergångens man, ty skriften skulle uppfyllas. Nu kommer jag till dig, men detta säger jag medan jag är i världen, för att de skall få min glädje helt och fullt.
Jag har gett dem ditt ord, och världen har hatat dem därför att de inte tillhör världen, liksom inte heller jag tillhör världen. Jag ber inte att du skall ta dem ut ur världen utan att du skall bevara dem för det onda. De tillhör inte världen, liksom inte heller jag tillhör världen. Helga dem genom sanningen; ditt ord är sanning. Liksom du har sänt mig till världen, har jag sänt dem till världen, och för deras skull helgar jag mig till ett offer, för att också de skall helgas genom sanningen.«

                                          Betraktelse
I Gud är sanning och kärlek ett därför att kärlek inte kan vara kärlek utan sanning och sanning är ingen sanning utan kärlek.

Om man lyssnar till vad som sägs i världen så betyder, "att älska sin nästa", att vara tolerant och inkluderande.

Sanning är, menar man, var och ens uppfattning, någonting subjektivt och personligt.

Tolerans är nu sättet att tänka och handla - eller inte handla - eftersom tolerans på ett sätt förlamar handlingen – och även tänkandet.
Förmågan att tänka kritiskt tillhör förnuftets gåva vilket Gud har givit människan så att hon, genom att använda den, ska kunna treva sig fram till sanningen.
Tolerans,såsom den nu tillämpas,är en tillåtande attityd till de som har en annan åsikt än jag själv.
Men tolerans blir ändå ganska kruxig, för om man inte är tolerant åt det ”rätta hållet”, så möter man en snäv och hård intolerans! 
Tolerans innebär då att man lever enligt en relativistisk tankegång,eftersom man menar att det inte finns något som är sanning i sig självt. 

Men istället blir man påtvingad denna nya sanning; att det inte finns någon sanning.
Och de som säger att det finns en sanning är inte bemötta med tolerans...

Sanning liknar numera en åsikt som varierar från människa till människa, från stund till stund.
Men sanningen såsom Jesus och den kristna läran undervisar oss om, har inget med åsikt att göra. 

Eftersom tolerans tillåter/tvingar oss att se på sanningen som något subjektivt och därför att detta sätt att se, blir allt vanligare, så följer det att själva meningen med ordet ”sanning”, förändras betydande.

Jesus är Sanningen där alla finner sitt hem därför att där möter vi sann Gud.
Han är Sanningen som belyser mörkret men inte kan samspela med mörkret. 
Han är Sanningen som inte kan tolerera lögnen.

Jesus ber Fadern att vi ska bevaras ett, i Hans Namn.

Enhet är inget som världen kan ge, men ändå försöker världen, på alla sätt, att göra allt och alla till ”ett”. Världen skiljer ideligen på sanning och kärlek och kan därför inte annat än se dem som två skilda ting, fast i Gud är Sanning och Kärlek ett.

Världen är menad att bli ledd av Gud. För detta måste världen låta sig helgas. De, som likt Apostlarna, följer
Jesus i världen men inte lever av den, blir helgade i sanningen. 
Världen kan bara bli helgad genom att enskilda människor låter sig bli helgade genom sanningen.

För de som inte vill bli helgade i sanningen finns bara åsikternas tolerans kvar. 

Jesus ber Fadern att vi alla må vara ett.
Den Heliga Treenigheten är den enda förebild vi kan kontemplera för att förstå vad Jesus menar med ”ett”. 
Den uppenbara faran är använda sig av den Heliga Treeinghetens icon som en yttre verklighet utan att ha den inre sammanhållande kärnan, som ju den Heliga Treeingheten har, eller rättare sagt är.

Kristus fodrar gensvar på Hans ord och handling. Det finns absolut ingenting som skiljer personerna i den Heliga Treenigheten varken i kärlek eller i sanning.
Det är den enheten Jesus ber till Fadern om att Han må finna hos oss.

Treenigheten är inte förenade i tolerans.
Treenighetens enhet är inte återspeglad i program och projekt, inte heller i rättighet och jämlikhet, inte heller i att bejaka allas frihet och åsikt till den grad att man måste underkasta sig den för en enhetens skull, även då den inre kärnan av Guds "sanningskärlek" saknas.
Därför kan enhet inte vara frukten av kompromiss, överenskommelse eller tolerans.

Sanningens ord, som vi har tagit emot av Kristus i Hans Kyrka, ska genljuda högt och kristallklart i kärlek till Kristus.
Om vi inte gör det,riskerar vi att förråda Sanningen själv; Jesus Kristus.
Är det inte underligt att Jesus nämner Judas, undergångens man, när Han talar om enhet?

Jesus ber också att vi ska bli bevarade från det onda. Vi behöver Andens ljus för att ständigt bearbeta det som hindrar oss från att bli formade enligt Jesu liv.
Den onde är ju ett rytande lejon som går omkring oss i väntan på att i ett nafs få sluka upp:
vår tro på sanningen,
vårt hopp till evigt liv och
vår kärlek till Kristus - utan att vi ens märker det! 

Glädjen i Jesu hjärta är att uppfylla Faderns vilja, att uträtta det arbete som Fadern gav Honom att göra.
Hans glädje är också att ”gå till Fadern”, Han tar oss med sig och låter oss tillsammans med Honom ta vår boning i Fadern!
Är inte detta glädjen som Jesus själv har och som Han vill ge oss?

                                   
"...Ditt ord är sanning..."