Söndag 20 Maj

Johannes 20: 19-23
På kvällen den första dagen i veckan satt lärjungarna bakom reglade dörrar av rädsla för judarna. Då kom Jesus och stod mitt ibland dem och sade till dem: »Frid åt er alla.« Sedan visade han dem sina händer och sin sida. Lärjungarna blev glada när de såg Herren. Jesus sade till dem igen: »Frid åt er alla. Som Fadern har sänt mig sänder jag er.« Sedan andades han på dem och sade: »Ta emot helig ande. Om ni förlåter någon hans synder, så är de förlåtna, och om ni binder någon i hans synder, så är han bunden.«
                                         Betraktelse
Första gången vi läser om Pingst är när den firades i det gamla testamentet femtio dagar efter judarnas påsk högtid då det gamla förbundet hade slutits på berget Sinai.
Sedan läser vi om Pings Söndagen i Apostlagärningarna.
När den Helige Ande kom ned på Apostlarna på Pingstdagen fick de ta emot Andens gåvor. Dessa gåvor gjorde det möjligt för dem att sprida Evangeliet ända till världens ände.

Även för oss gör Andens gåvor det möjlighet att leva ett Kristet liv då de fyller oss med heliggörande nåd.
St. Paulus skriver i Galater brevet att om vi undviker det onda och själviska dvs. det som ligger oss naturligt till lags och som står emot Anden, så får vi istället ta emot Andens frukter. som är: kärlek,glädje,frid, tålamod, vänlighet,godhet,trofasthet,ödmjukhet och självbehärskning.


St. Basil den store, en av kyrkofäderna, säger:
” Genom gemenskapen med sig gör den Helige Ande oss andliga, återför oss till paradiset, leder oss tillbaka till himmelriket och till barnaskapet hos Gud, ger oss förtröstan tillräckligt för att kalla Gud Fader och få del av Kristi nåd, att kallas ljusets barn och få del av den eviga härligheten”.

Anden förenade Apostlarna med dem som mottog den Helige Ande, för alla talade sina egna språk men ändå kunde var och en förstå den andre.
De många språken blir förenade till ett i Kyrkan till skillnad från Babel där Gud använde de många språken för att skingra jordens folk.
Nu, i det Nya Testamentet sänder Fadern hans Son för att förena oss alla som Hans bröder och systrar och bli en enda familj, sammanhållna av den Helige Ande i Kyrkan; en första frukt av Påsk mysteriet.

Den Helige Ande förenar oss och sammansluter sprickor som orsakar främlingskap. Han kastar ut rädsla och ger mod, mod som kommer från kärlek till Gud, inte från högmod!
Andens liv planterar liv i vårt sinne, frid som består.


Den första dagen av Jesu uppståndelse andades Han på lärjungarna och sa: ”ta emot den helige Anden”.
Nu, femtio dagar senare på Pingst Söndagen, med eldstungor och tal i tungor, starka vindar ...var alla de som bett den första novenan: Maria, Apostlarna, Jesu bröder och några kvinnor, fyllda av den Helige Ande!

Att ta del av det Gudomliga livet är själva hjärtat i det kristna livet.
På ett deltagande sätt blir den Helige Anden vår själ, principen av vårt varande, nu, och den vi håller på att bli.
Det är den Helige Anden som leder oss till Kyrkan, till Jesus, till frälsning, till inre förvandling och omvandling, ja, till gudomlig- görandet! 
Han skiner sitt ljus på vårt samvete och om vi besvarar Hans inbjudan gör Han oss till ”andra Kristusar”.


Förening med Gud, omvandling, Den Helige Anden och återlösningens kraft kommer inte till oss som något isolerat, nej, den kommer till oss i och genom Kyrkans mysterium: Kristi mystiska kropp, i ord och Sakrament framströmmande som blod och vatten ur Jesu genomborrade hjärta...

Den Heliige Ande förenar oss med Jesus, gör oss till lemmar i Hans Kropp, Guds söner och döttrar.
Därför att vi blir förenade med Kristus genom att bli lemmar i Hans Kropp, tar vi del i Jesu död och i Jesu uppståndelse.

Andens verk är att inspirera oss så att Han kan fullborda Kristi frälsningsverk i och genom oss.

Vi dör med Kristus och i Kristus reser Anden oss upp igen.
Med Andens kraft bryter vi oss loss från den onde.
Vi blir istället bundna, genom den Helige Ande, till Kristi mandom:
Han är vårt Huvud, vi är Hans kropp.
I kraften av den Helige Andes utgjutande skickas vi ut till hela världen för andra, så att alla ska kunna ta sig in på Guds gårdsplan, nu här på jorden, och sedan med Honom i himlen. 

Den Helige Ande är sänt av Jesus till oss för att förena oss med Kristus och med varandra i en tro, ett dop, en Kyrka, ett liv i Gud vår Fader.
Den Helige Anden helar våra sår i det mått vi låter Honom förena oss med Kristus.
Jesu sår, som nu strålar framför Fadern, visar hur våra egna sår blir förvandlade genom biktens Sakrament, den Heliga Eukaristin, genom kärlek till Gud och kärlek till vår nästa.

När den Helige Ande kom blev Apostlarna fria från deras rädsla och kunde då öppet predika om frälsningen i Jesus Kristus, de kunde nu inse vem Jesus var, Apostlarna kunde förstå sig själva i förhållande till Honom, de kunde med klarhet förkunna allt de lärt utav Herren, allt de sett, hört och berört.

Peter tog ledningen,
underverk skedde genom Apostlarna,
alla språk talades,
synder kunde förlåtas
Kyrkan byggas - mitt i förföljelse och alla sorters kval och motsättningar -
och Brödet brytas.

Och nu är också vi där, i hjärtat av Kyrkan, där ber vi, där möter vi Apostlarna, helgonen och martyrerna, där fylls vi av Helig Ande och blir en kropp ett bröd, en tro, en Kyrka.
En Kyrka som står fast i sin renhet och helighet eftersom hon är intimt och oskiljbart förenad med hennes Brudgum: Jesus Kristus!
Må inget förhindra oss - förhindra den Helige Ande i oss – att förkunna Kristus den uppståndne, som Vägen, Sanningen och Livet!

Tills nu har Apostlarna egentligen inte förstått något alls.
De har stått utanför och tittat in, tittat på Kristus, hört Honom men inte kunnat förlika sig med det Han sagt.
Nu får allt nytt liv, nu blir allt ljust och deras hjärtan bubblar av glädje.
Nu vill de förkunna Kristus som de har ätit och druckit med, glada att kunna lida för Honom och dö för Honom.
Den Helige Ande förde Apostlarna bortom deras gränser, också genom yttre barriärer som uppkom i och med förföljelsen:
Fiskemännen har blivit pelare, Kyrkans pelare! Halleluja. 

Detta är Herrens verk!

I den Helige Ande blir Kyrkan en kropp.
Vi har en plats i den kroppen.
Låt oss inte stå utanför.
Låt oss be om gåvan att älska Kyrkan.
Att se hur älskvärd hon är!

Risken är alltför stor att om vi inte ser hennes storhet och helighet blir vi bara en hjälplöst fruktlös och halvdöd lem i henne.
Vi behöver se hennes skönhet, hennes helighet, vi behöver se vilken gåva hon är,
och förstå att Kyrkans Själ är den Helige Ande och hennes Huvud är Kristus!

                             ”...Som Fadern har sänt mig ...”