Söndag 24 Juni

Lukas1:57–66,80
För Elisabet var tiden inne att föda, och hon födde en son. Hennes grannar och släktingar fick höra vilken stor barmhärtighet Herren hade visat henne, och de gladde sig med henne. På åttonde dagen kom de för att omskära pojken, och de ville kalla honom Sakarias efter hans far. Men då sade hans mor: »Nej, han skall heta Johannes.« De sade till henne: »Det finns ingen i din släkt som bär det namnet.« Och de gjorde tecken åt fadern att låta dem veta vad barnet skulle kallas. Han bad om en skrivtavla och skrev: »Johannes är hans namn«, och alla förvånade sig. Med en gång löstes hans läppar och hans tunga, och han talade och prisade Gud. Alla de kringboende greps av fruktan, och överallt i Judeens bergsbygd talade man om detta som hade hänt. Och alla som hörde det lade det på minnet och frågade sig: Vad skall det inte bli av detta barn? Ty Herrens hand var med honom. Och pojken växte och blev stark i anden. Och han vistades i öde trakter till den dag då han skulle träda fram inför Israel.

                                          Betraktelse

Det finns en viss likhet mellan Maria och Johannes Döparen.
Alldeles särskilt utvalda, alldeles särskilt avdelade till att helt och hållet vara Jesu lärjungar och efterföljare,
fast de fanns före Honom. 
Även om skillnaden är oändligt stor så var både Jesus och Johannes Döparen frukten av den Helige Andes ingrepp i deras respektive mödrar. 

Det var bara sex månaders skillnad i ålder mellanJohannes och Jesus...visst fick Johannes döparen gå i Jungfru Marias ”skola” och av henne lära sig att älska Jesus, att leva för Jesus och ge sitt liv för Honom, med ett obefläckat hjärta, som Maria gjorde?! 

Det är hjälpsamt, idag på förelöparens födelsedag, att minnas ängeln som förkunnade Johannes ankomst.
Zacharias fullgjorde sin prästtjänst inför Gud i templet när ängeln visade sig och sa att ”din bön har blivit hörd”.

Petrus Chrysologus frågar sig om Zacharias, den helige prästen, bad för sig själv och sitt husbehov medans han var kallad till templet för att be för folket! För ängeln hade ju sagt”Gud har hört din bön”

St. Chrysologus besvarar sin fråga genom att säga: 
 

”absolut inte”!, Zacharias, medans han tände rökelseoffret, bad för Israel. 
”Ängeln svarade på folkets bön, framburen av prästen i den allra heligaste delen av templet, i det Han gav Zacharias en son. 
Men Gud såg längre än till Johannes Döparen, Zacharias son. Han gav en son som skulle förbereda vägen för Frälsaren, Messias som de sedan länge väntat på. 
Johannes Döparen är given till alla människor i alla tider. 
Hur stor skulle han inte bli inför alla människor han som sades vara ”stor inför Gud”!
Johannes Döparen ska gå före Herren i Elias ande och kraft.
Det betyder att Johannes genom Gudomlig nåd skulle få en Elias andlighet och styrka, inte att Elias ande fortsatte att leva i Johannes!
Så Johannes kom i Elias andlighet och gick i hans kraft. 
I Elias kraft och ande åt han, i Elias anda klädde han sig, i Elias kraft och anda levde han kyskhet och avhållsamhet – i alla dygder var han en bild, inte bara av Elias -  men av Kristus. 

Genom Johannes Döparen ska ”Herren få ett berett och fullkomligt folk”. 
Må Herren vara värdig att också bereda dig till Hans Namns ära”!

                                                              (PetrusChrysologus, Sermon 88)


Och du mitt barn, hopkurad, trygg och
älskad i din moders sköte,
där det finns plats för den Helige Anden
som vill leka med dig. Han hade redan valt dig att vara
Hans vän.
Underbar har den Högste danat dig.
Och Lammet, besöker dig i tystnad,
du ska få hålla Honom i dina händer vid Jordanfloden
där Han ska böja sig inför dig därför att du har ödmjukat dig inför din Gud.
Du förkunnar Lammet som tar bort världens synder -
Han tog bort dina, redan innan de fanns!
Därför att du, liksom Jungfrun Maria,
gladde dig i din frälsare,
gav Lammet dig glädje - den glädje som bara Han kan ge -
och du dansar i moderlivet till Guds behag -
och inte till kungars vällust.
Från skötet är du kallad att bli glädjens budbärare, en Herrens profet
vars röst ska nå till jordens ände därför att du är Brudgummens vän -
ett strålande ljus, en brinnande lampa som förkunnar frälsningens ord om barmhärtighet.
Glädjens budbärare till det gamla paret, befriad från skam.
Glädjebud för Elisabeth som fylldes av Helig Ande därför att du skuttade till av glädje
då den gömda Jungfrun, bärandes Barnet, steg in under ditt tak.
Där smörjdes dina läppar med Hans ord och du blev Hans röst.
Nåderik redan i moderlivet då Herren kallade dig som sin tjänare.

                                       ”...Detta barn...”