Söndag 15 Juli

Markus 6: 7-13
Vid den tiden kallade Jesus till sig de tolv och sände ut dem två och två och gav dem makt över de orena andarna. Och han sade åt dem att inte ta med sig något mer på vägen än en stav, inget bröd, ingen påse och inga pengar i bältet. Sandaler fick de ha men inte mer än en skjorta. Och han sade till dem: »När ni har tagit in i ett hus, så stanna där tills ni skall vidare. Och är det någon plats som inte vill ta emot er och inte vill höra på er, så fortsätt därifrån och skaka av dammet under era fötter. Det skall vittna mot dem.« De gav sig i väg och predikade att alla skulle omvända sig, och de drev ut många demoner och smorde många sjuka med olja och botade dem.

                                        Betraktelse
Jesus i sin överväldigande kärlek och barmhärtighet lät sig födas av en kvinna. 
Gud använder sig av människors och änglars medling.
Först bland dem, är Jungfrun Maria speciellt benådad. 

Jesus är den absolut unika Mediatorn för det är bara Han själv – Lammet,Offret - som förenar människan med Gud.

Men alla andra förmedlare får deras effektivitet, eller bättre, fruktbarhet, från Jesus i det mått de själva är förenade med Kristus och i det mått de förenar sitt handlande med Hans. 

Därför är det klart att Maria är den första och största bland dem, då ingen har ”medlidit”, offrat, älskat och förenat sig med Jesus, såsom hon gjort.
Jesus grundade en Kyrka i vilken medling mellan jord och himmel ständigt försegår.

Apostlarna fortsätter Jesu Frälsningsarbete, “Om ni förlåter någon hans synder, så är de förlåtna, och om ni binder någon i hans synder, så är han bunden.” (John 20:22-23). Så tjänar Kyrkan hennes barn: helande, renande, närande och befriande.

Det ” universella kallet till helighet” är för alla. 
Men allt är inte samma sak och alla är inte samma.
Biskopar är inte lekmän och präster är inte biskopar. Lekmän är inte detsamma som Guds vigda. Lekmän tar inte prästens plats och präster tar inte lekmäns plats.

Men världen avgudar jämlikhet där allting flyter in i varandra och skillnaden rinner ut som sand mellan fingrarna...
världen gör allt för att se denna demokratiska anda åtlydas i Kyrkan.

I Guds ordning är saker och ting distinkta.
Vi är rädda för det distinkta. Klara, tydliga skillnader, olikheter.
Men om vi tappar vår distinktion tappar vi vår identitet.
Och det är just det vi gör.

Vi har så få kallelser i Kyrkan. Kanske därför att det sekulära och det religiösa har flutit in i varandra och gjort det smaklöst!
Vi föser bort det heliga som om det inte längre finns och upphöjer det naturliga, det kroppsliga - och säger att det är tillräckligt heligt.

Istället för att se det lilla som en återspegling av det stora, gör man det stora litet.

Kristus har ett distinkt budskap. Frälsning, rening, befrielse, helande, näring.
Allt handlar om att göra sig klar inför Lammets bröllop, att kunna komma in på Hans Fest. Med de rätta kläderna!
Det är inte så, som världen säger, att den Katolska Kyrkan håller sina barn med järnhand,
snarare är det världen som i sin falska frihet sitter fastklämda i Järnhandens hårda grepp.

Om vi inte lever enligt den tro Kristus har givit oss, men blandar ut den med ett världsligt paradigm, så tappar vi vår identitet - vad värre är, vi förlorar Jesus.

Låter man den Kristna tron urvattnas dör den också bort och ett 
vakuum bildas, för något måste ju ersätta Kristus, Hans eviga lära och Hans Kyrka.... 
Vakuum förblir inte vakuum men de onda krafterna ser till att det snart fylls upp med något annat.
Det kan lätt ses i den nutida villrådiga kalabaliken där man ger upp tron för att upphöja kroppens förträfflighet...

När tron på Kristus och Hans Kyrka försvinner, dyker personlighetsdilemman och själv-identifieringsförvirring upp.
Man vet inte längre vem man är..vem människan är.
Att fylla vakuumet med sånt som världen föreslår, gör vakuumet istället allt större, allt djupare och allt bredare... 
Tomheten blir allt större och man måste ständigt hitta nya saker att tillfredsställa sig med.
Sökandet ut ur vakuumet fortsätter -
men den gömda skatten förblir utom räckhåll.
För man söker i fel riktning. Det är riktningen de flesta går.
Bort från Kristus.

Just därför håller vi på att utveckla en enorm tolerans, vi lär oss att säga ”ja” till allt och alla.
Viljan och känslan till kamp mot det som är ont, fel, falskt och hedniskt – har dött sin död i toleransen.

Vi är borttappade i det att det onda är lika bra som det goda eller rättare sagt: allt är subjektivt och relativt.
Med andra ord: synd finns inte så allt går bra…..
”när tron på Kristus, på Hans lära och Kyrka urvattnas, försvinner tron och kvar blir...mörkret.

”För det är inte mot varelser av kött och blod vi har att kämpa utan mot härskarna, mot makterna, mot herrarna över denna mörkrets värld, mot ondskans andekrafter i himlarymderna” (Efesierna 6:12).

Kyrkan har blivit given makt över onda andar.Ont måste kämpas emot. Gud är fiende till det onda.

När inget längre är distinkt så är inte heller ont distinkt från gott och med det har vi blivit manövrerade till att istället för att älska det goda -
tolerera allt!

Varför blev Apostlarna skickade till att
predika omvändelse för alla?
Varför fick de kraften att driva ut demoner?
Varför ville Jesus att de skulle vara fattiga och enkla och ha tillit till Hans försyn?
Och varför skulle de sopa av dammet på deras fötter när byarna och städerna de ville predika i - inte tog emot dem?

- Därför att Guds folk skulle bli friköpt!
- Därför att vi skulle vara till Hans pris och ära!
- Därför att Kristus har välsignat oss med alla andliga välsignelser som    finns i himlen!
- Därför att Han har utvalt oss i Kristus för att stå heliga och fläckfria inför Honom – i kärlek! 

Det var det som var Hans eviga beslut!


              
                 ”...Skaka av dammet...”