Söndag 12 Augusti

Johannes 6:41–51
Vid den tiden förargade sig judarna över att han hade sagt: »Jag är brödet som har kommit ner från himlen«, och de sade: »Är det inte Jesus, Josefs son? Vi känner ju hans far och mor. Hur kan han då säga att han har kommit ner från himlen?« Jesus svarade: »Var inte förargade. Ingen kan komma till mig utan att Fadern som har sänt mig drar honom, och jag skall låta honom uppstå på den sista dagen. Det står skrivet hos profeterna: Alla skall bli Guds lärjungar. Var och en som har lyssnat till Fadern och lärt av honom kommer till mig. Men ingen har sett Fadern, utom den som har kommit från Gud; han har sett Fadern. Sannerligen, jag säger er: den som tror har evigt liv. Jag är livets bröd. Era fäder åt mannat i öknen och de dog. Men brödet som kommer ner från himlen är sådant att den som äter av det inte skall dö. Jag är det levande brödet, som har kommit ner från himlen. Den som äter av det brödet skall leva i evighet. Brödet jag skall ge är mitt kött, jag ger det för att världen skall leva.«

                                           Betraktelse

Den som äter av det bröd Jesus ger, ska inte dö.

Men det verkar finnas villkor:
- man måste äta det med tro (vers 47),
tron att det är Jesu verkliga kropp och blod (vers 55)
och att det just därför är livgivande (vers 50-51).
- I 1:a Korinthierbrevet säger den helige Paulus att man inte ska ta emot Kristi kropp ovärdigt.

Tyvärr så ser vi ofta den heliga Eukaristin som något vanligt och vardagligt - vi ser ytligt på den. Människor sitter i Kyrkan, där Jesu Närvaro är i Tabernaklet, och pratar med varandra om vad som helst..

Precis som Judarna förargade sig över Jesus: 
” är det inte Jesus, Josefs son?...hur kan han säga ”jag har kommit ner från himlen”..hur kan han säga att han är bröd?, 

så förargar också vi oss och undrar varför man måste göra så mycket ståhej omkring ”kommunion för alla”. Varför ska det vara så svårt att dela med sig av den?
Andra säger att de visst tror att det är Kristi kropp och blod men känner inte riktigt att kommunionen är någonting så viktigt, ingenting verkar hända i mig, det spelar inte stor roll om jag tar emot kommunionen eller inte, inte heller hur jag tar emot den... en dag utan kommunion gör ingen skillnad...

Det är nödvändigt att förbereda sig för den heliga kommunionen. Förbereda sig för mötet med Jesus. 
Vi lämnar allt bakom oss under Mässans gång - förutom vår längtan eller önskan att vara med Honom; Han som älskar mig och gav sitt liv för mig, 
Han som lämnar sin himmelska tron för att komma till min dunkla boning, därför att Han vill leva i mig, Han vill vara min, Han vill att jag ska vara Hans. 

Vi lär oss att vara till Hans förfogande i kommunionen. Vi välkomnar Honom ner från himlen till vårt hjärta dit Han söker att komma in så djupt som möjligt för att förena sig med oss. 

Hur mycket Han förenar sig med oss beror på oss:
huruvida det finns någon plats för Honom... 
och vilken plats Han i så fall har: första...sista?,
om Han finner i våra hjärtan kärlek till Honom,
om Han finner oss tacksamma och ödmjuka inför Honom...

En inre andlig förening...vad vill vi säga Honom? Vad vill vi ge Honom? 

Kommunionen, brödet från himlen, är en kärleks Källa, Källan till vår styrka, till ljus, till glädje, till mod, till varje dygd och till allt gott. 
Utan detta bröd ”orkar vi inte hela vägen”, på liknande sätt som ängeln hjälpte Elias att ta emot Herrens bröd och dra styrka ur det, lär änglarna oss att ta emot Kristi kropp och blod, för det är änglabröd vi människor äter. Den heliga Eukaristin är ständigt omringad med mängder av änglar som Tillber Honom, tackar Honom och prisar Honom, såsom sig bör.

”Är någon törstig, så kom till mig och drick”.
Törsta efter Gud är svårt och svårare blir det ju mer vi är upptagna med allt möjligt annat. Viktigast är att hålla hjärtat fritt och rent. Regelbunden bikt är nödvändig för att Kristi Kropp ska kunna bära frukt i våra liv.

Den heliga kommunionen leder oss till att inte bara ge av oss själva men att ge oss själva till Gud. Bli gåva!, det är så Jesus kommer till oss; 
en hel och total gåva utan något som helst förbehåll. 
Den helige Paulus uppmanar oss att, som Jesus, bli till en offergåva, ett väldoftande offer åt Gud.

                      "...för att världen ska leva..."