Söndag 7 Oktober

Lukas:10:21-24
Vid den tiden fylldes Jesus med jublande glädje genom den helige Ande och sade: »Jag prisar dig, fader, himlens och jordens herre, för att du har dolt detta för de lärda och kloka och uppenbarat det för dem som är som barn. Ja, fader, så har du bestämt. Allt har min fader anförtrott åt mig. Ingen vet vem Sonen är, utom Fadern, och ingen vet vem Fadern är, utom Sonen och den som Sonen vill uppenbara det för.« Sedan vände han sig till lärjungarna och sade enbart till dem: »Saliga de ögon som ser vad ni ser. Jag säger er: många profeter och kungar har velat se vad ni ser, men fick inte se det, och velat höra det ni hör, men fick inte höra det.

 

                                               Betraktelse

Enligt vad Jesus säger finns det något Han inte uppenbarar till alla. 

Han gläder sig i den Helige Anden över dem som är som barn och kan förstå Hans hemligheter.
Dessa barn vet med all säkerhet att deras barnaskap och förstånd är en gåva, en Guds gåva. 

Så alla får inte den gåvan!

I Matteus Evangeliet (kap. 13) säger Jesus mer eller mindre samma sak:
”Ni har fått gåvan att lära känna himmelrikets hemligheter, men det har inte de andra”(!).

Eftersom Jesus säger så är det bäst att vi accepterar det och böjer oss inför Hans ord.
Jesus t.o.m. gladde sig i det!

Gud uppenbarar sin hemlighet till dem som i världens mått är odugliga, små, oviktiga, olärda och okunniga. 
Den Helige Anden ger som Han vill och till vem Han vill. 

Den ofta smärtsamma erfarenheten att vara obetydlig och okunnig, bär frukt och blir, i dem som erfar det, en växande ödmjukhet, om de har överlämnat sig till deras ”lott” och tacksamt tagit emot en sånt "kall".
I fall de gjort det, kan också de glädja sig i Den Helige Anden så som Jesus glädjer sig över dem!

Naturligtvis kan också de lärda och mycket kunniga vara bland dem som Jesus jublar över, men i så fall är det därför att de har lyckats förbli små barn!

Vi vet genom Evangeliet att det var de Skriftlärde och Fariséerna som var de visa och lärda på Jesus tid. De visste allt men ändå inte tillräckligt för att kunna ta emot Jesu lära som är en kontinuitet av det gamla testamentet. 
Han var Den de väntade på, Han var Den de läste om i Skrifterna. 
Men varför kände de inte igen Honom? 
Jesus själv var bara en snickare, han var Marias son och Josefs, snickarens son, de kände Hans bröder och systrar...Han kunde väl inte vara nåt?! 
Men syndare, fiskare och barn trodde på Honom och älskade Honom. 

Vi är införstådda med att ”barnen, bebisarna, som Jesus glädjer sig i, inte får gåvan ”per automatik.”

De måste ha ett sant kärleks förhållande till Jesus.

I Katarina av Siena kan vi se ett bra exempel på det som Jesus här säger.


”Det är på samma gång paradoxalt och märkligt träffande att (dominikan) Ordensom är läromässig per excellens,
vars motto är Sanning och teologin dess särskilda ärende,
i denna unga olärda kvinna så autentisk,
skulle komma att se en representant för vad den i grunden står för. Katarina är det främsta vittnesbördet i vår ( dominikanska) historia, och kanske i hela vår kristna historia,
vad gäller den kristna visdomens karismatiska natur,
sanningen att intellektuell växt i tron
kommer väsentligen från en kärleksförening med Kristus,
och därmed från den Helige Ande
som ”ger till varje person så som han vill”,
för Kyrkans gemensamma bästa….
Ingen kan bättre än heliga Katarina undervisa oss,
mer genom exempel än föreskrifter,
att i teologin handlar det i grunden inte om en professionell teknik...
utan om lyhördhet mot Anden”.

                                                                (Ur Thomas MacDermotts bok:"Katarina av Siena" 
                                                                                    "Översättning Sr. Katarina Gustavsson OP.)



Därför att Jesus är i fullkomlig förening med Fadern, kan Han prisa Fadern i den Helige Andens jublande glädje över Faderns kärlek till ”de som är barn”.
Så kan också de renhjärtade och de som ödmjukar sig inför Jesus, leva i förening med Gud och bli druckna av Kristi vishet.

”Bara Sonen känner Fadern” men Han delar sin ”kunskap” om Honom med dem som likt Jesus böjer sig under korsets ok i tillit och förtröstan. Jesus är den ende som kan visa oss Fadern, eftersom Han är den ende som känner Honom och så fullkomligt lever i Honom.
Han glädjer sig i Fadern såsom Fadern glädjer sig i Honom. Och de är ett.

Ju mer vi närmar oss Jesus ju mer lik blir vi Honom och ju mer kan vi glädja oss i Fadern och jubla av glädje över Guds vishet; 
Maria jublade i sin ande över Gud, hennes Frälsare.
När Marias hälsning nådde Elisabeth sparkade hennes barn till av fröjd och Elisabeth blev fylld av Helig Ande.
Det finns ett ställe till där Lukas talar om att jubla och dansa av glädje; 
det är när man för Människosonens skull och för Hans Namns skull, blir hatad, bortstött och smädad!

Sammanfogar man allt detta så ser man först och främst att glädje, är den  Helige Andens gåva. Sann glädje, kommer från den Helige Andens inneboende hos dem som lever enligt Kristi lag. 
Hans lag är vishet och finns införlivat i den troendes hjärta, om de, likt Maria och helgonen, låter sig formas till att bli barn. 


                                      ”...Guds hemlighetsfulla vishet...”