Söndag 14 Oktober

Markus10:17–30
När Jesus var på vandring sprang en man fram och föll på knä för honom och frågade: »Gode mästare, vad skall jag göra för att vinna evigt liv?« Jesus svarade: »Varför kallar du mig god? Ingen är god utom Gud. Du kan budorden: Du skall inte dräpa, Du skall inte begå äktenskapsbrott, Du skall inte stjäla, Du skall inte vittna falskt, Du skall inte ta ifrån någon det som är hans, Visa aktning för din far och din mor.« — »Mästare«, sade mannen, »allt detta har jag hållit sedan jag var ung.« Jesus såg på honom med kärlek och sade: »Ett fattas dig. Gå och sälj allt du har och ge åt de fattiga; då får du en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig.« Vid de orden mörknade mannen och gick bedrövad sin väg, för han ägde mycket.
Jesus såg sig om och sade till sina lärjungar: »Hur svårt blir det inte för dem som har pengar att komma in i Guds rike!« Lärjungarna blev bestörta över hans ord, men Jesus sade igen: »Mina barn, hur svårt är det inte att komma in i Guds rike! Det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike.« De blev ännu mer förskräckta och sade till varandra: »Vem kan då bli räddad?« Jesus såg på dem och sade: »För människor är det omöjligt, men inte för Gud. Ty för Gud är allting möjligt.«
Då sade Petrus till honom: »Vi har ju lämnat allt och följt dig.« Jesus svarade: »Sannerligen, var och en som för min och evangeliets skull har lämnat hus eller bröder eller systrar eller mor eller far eller barn eller åkrar skall få hundrafalt igen. Här i världen skall han få hus och bröder och systrar och mödrar och barn och åkrar mitt under förföljelser, och sedan evigt liv i den kommande världen.«
                                             
                                          Betraktelse
Maria och hennes lovsång kommer till minne.
Hon säger sig själv vara Herrens ringa tjänarinna.
Den enda storhet hon prisar är Guds storhet. 

Maria säger visserligen att alla generationer ska prisa hennes salighet, men det är därför att generationer efter generationer har sett Guds godhet och storhet i hennes ringhet.

Hon lyfter sin blick till Gud och vid Honom fäster hon ögonen, inte vid sig själv.

Bara Gud.

Tjänarinnans öron böjer sig mot rösten som kallar henne att lämna sin 'faders hus', dvs. det som är henne eget. Hon existerar enbart i Honom då allt utanför Honom är skenbart och illusoriskt.

Bara Gud.

Världsligt förakt är en dygd som befriar henne från sig själv och från allt som världen lockar med.

I ljuset av hennes Tillbedjan och kontemplation ser hon Hans Skönhet, däri ser hon sig själv, hon vet att hon är frukten av Frälsarens Barmhärtighet.
Hon existerar bara som Hans återspegling och är ingenting i sig själv.
Han gav sig till henne och när hon tog emot Honom i sin ``ingenting-het`` verkade Hans mäktiga arm i henne.

Bara Gud.

Vad skulle världen kunna erbjuda henne?!

Genom Maria gör Gud mäktiga ting för oss, och ju mer ringa vi blir ju mer kan Han göra i oss vad Han gjort med sin tjänarinna, den heliga Jungfrun Maria.

Bara Gud.

Gud ville göra samma sak med den unge mannen -
som Han såg på med kärlek.
Mannen levde i föreställningen att han redan var ett helgon.
Han tyckte att han gjort ganska hyggligt i livet och nu ville han skaffa sig himmelriket genom att lägga till en eller två saker på listan av det goda han gjort. Han hade dessutom pengar. 

Gud kommer in i djupet av vår själ och det Han uppenbarar för oss gör ont. Vår bundenhet till oss själva och till synd sitter djupt.

Bara när den Helige Ande ser att tiden är inne, uppenbarar Han det hitintills gömda och det förglömda icke-Kristna i själens avkrokar och hörnor.
Guds ord uppenbarar detta när de hinder som tidigare stod i vägen blivit överkomna. Då först blir Guds ord; ”...skarpare än ett tveeggat svärd som tränger så djupt att det skiljer själ och ande, led och märg och blottlägger hjärtats uppsåt och tankar”.

Så den unge mannen blir ledsen och frestelsen att gå iväg är oundviklig.

Det som gör den Katolska tron så svår är att den påminner oss om våra ofullkomligheter.

Som Chesterton säger:

"De flesta har inte prövat det kristna idealet och funnit att de brister i det 
- de har tyckt det svårt och inte alls prövat det!


Vi vill ju för det mesta tänka och höra att vad vi gjort var egentligen inte så mycket synd eller fel, det var ju egentligen blandat med så mycket bra och gott, ja, i själva verket har vi hållit alla budorden och varit Guds goda tjänare, delat med oss av våra rikedomar...(även om vi behöll det mesta för oss själva).
Så gode mästare, är det något mer du vill att jag ska göra...?

Varför kallar du Mig god? Mellan Mig och dig finns en evighets skillnad av vad du kallar godhet och vad Jag kallar Godhet .
Om du kallar Mig ”god”, så vet du också att Jag är Gud, för bara Gud är god - utan Mig - inget gott..

Du kallar mig Mästare och faller ner på dina knän..men ändå vill du inte följa Mig?!
Har du då andra mästare? Eller är du din egen mästare?

Jag är Gud, Min godhet är Guds egen godhet, om du vet att jag är Mästare, varför lämnar du inte allt och följer Mig? 
Ska du tala om för Mig hur du ska tjäna Mig?.. eller får Jag visa dig hur du kan tjäna Mig?

Du skulle se din egen och världens förgänglighet. Utan Mig finns ingenting, alla världens rikedomar är ”värdelöst damm och smuts på marken”, jämfört med rikedomen att följa Mig.

När du verkligen ser min Godhet blir din sorg istället en obeskrivlig glädje. Då följer du Mig istället för att - sorgsen i din rikedom - gå din väg. 
Jag kallar varje människa att lämna allt, även om vad "allt" är, varierar från människa till människa.

När du accepterar att du är en ringa tjänare ska du se att jag har vänt min blick till dig.

                          
 
”...Min själ prisar Herrens storhet...”