Söndag 21 Oktober

Markus10:35–45
Vid den tiden gick Jakob och Johannes, Sebedaios söner, fram till Jesus och sade: »Mästare, vi vill be dig om en sak.« — »Vad vill ni att jag skall göra för er?« frågade han. De svarade: »Låt oss få sitta bredvid dig i din härlighet, den ene till höger och den andre till vänster.« Jesus sade: »Ni vet inte vad ni ber om. Kan ni dricka den bägare som jag dricker eller döpas med det dop som jag döps med?« De svarade: »Ja, det kan vi.« Jesus sade: »Den bägare som jag dricker skall ni få dricka, och det dop som jag döps med skall ni döpas med. Men platserna till höger och vänster om mig kan jag bara ge dem som har bestämts därtill.« När de andra tio hörde detta blev de förargade på Jakob och Johannes. Jesus kallade till sig dem och sade: »Ni vet att de som räknas som härskare är herrar över sina folk och att furstarna har makten över folken. Men så är det inte hos er. Den som vill vara stor bland er skall vara de andras tjänare, och den som vill vara den förste bland er skall vara allas slav. Människosonen har inte kommit för att bli tjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många.«

                                          Betraktelse
De två Apostlarna ville vara nära Jesus, de ville vara med när Han gjorde underverk, kastade ut demoner och helade sjuka, de ville vara med Honom när Han hälsade på hos sina vänner och när Han uppenbarade sin strålande skönhet på Tabors berg.
Nu ville de försäkra sig om att de skulle få sitta på vardera sida av Hans tron. Allt för dem!
I de vanligare översättningarna står det: "Mästare, vi vill att du ger oss det vi ber dig om". Och det återspeglar oss alla, för det är vad vi vill: att Gud ger oss det vi vill. Och vi vill ofta det som behagar oss. Men vi vet också att om vi ger Herren frihet att göra som Han vill, så blir det ofta annorlunda; 
Mästare, ge oss vad Du vill, inte vad vi vill...

Men vi kan lätt gå in på den vägen där vi själva grabbar tag i det vi vill, i det som mer behagar oss. Det är inte alls naturligt för människan att inte göra det hon vill. Det är uppoffring.
För att göra uppoffring måste man överkomma sin natur = lidande.

Jesus svarar Apostlarna med att det inte finns nån ingång till härligheten förutom den trånga och låga porten, där man måste böja sig för att kunna komma in.
Inte bara det - man måste döpas i reningens eld.
För den elden renar och bränner bort själviskhetens och högfärdens ogräs.

För Jesus, är korsfästelsen Hans bägare och döden är Hans dop. 
För Johannes och för Jakob – som för oss – är kampen mot vår fallna natur vår bägare.
Jesus förväntar sig att vi tar upp den kampen.

Varför finns lidande?
Det är nödvändigt att se på korset, eller rättare sagt, att se på Jesus som hänger på det. 
Vi kan ha svårt att acceptera att Jesus led på korset - för mig.
Tro och tillit behövs.
Men korsets kärlek är verklig, den luktar jord och blod, den är sann och ärlig, den planterar frön och får blommor och stora träd med fruktbara grenar. 
Korsets kärlek rinner in i den som imiterar Kristus men rinner av, som vatten på en gås, den som inte tar emot Guds ord inristade, inte i sten, men i Blod.

Lidandet är människans verk, inte Guds. Det var just därför att människan vek ifrån Gud och Hans ord, som lidandet och döden kom – och kom för att stanna – in i människans liv. 

Men att lidande, synd och död kan bli vägen till vår frälsning – är Guds verk!

Att finna olika vägar ut ur Guds ord och ändå få det att låta som Guds ord
är inget nytt. Ormen, den listige, fick Eva att tro att det han sa var Guds ord: ...”ni kommer visst inte att dö...” ”...sa Gud verkligen...”
Eva ville inte dö men hon ville leva ett liv som hon tyckte tilltalade henne. Det blev uppenbart att det var en illusorisk föreställning; ett liv med Gud men samtidigt utan Honom; ett eget angjort liv fast med Guds stämpel ”OK.”, på det.

Men när det är fråga om lidande så vill människan dö, också andra vill att den lidande ska dö.
Människans själviskhet gör henne oförmögen att lida.
Det som hotar ens frihet anses vara ett lidande!

Men friheten är ett inre tillstånd. En följd av att göra det som är rätt och sant.
Guds Son säger att vi måste vara allas slav och den andras tjänare för att anses stora.
Hur kan vi någonsin förstå detta?! Hur kan vi någonsin tro att vi ens kan vara lite stora om vi inte vill vara mammor, pappor, sjuka, gamla…?, för just detta innebär att tjäna - och att överlämna sig i ödmjukhet till det som för människor är och förblir verklighet!

”Mänskligheten kan inte ta för mycket av verkligheten”(T.S. Eliot).

Den heliga Angela av Foligno blev förtvivlad och bestört och grät hejdlöst när Jesus pekade på olika delar av sin piskade och korsfäste kropp för att visa henne just de sår som hon orsakat Honom.
Jesus blev illa bemött, spottad på och slagen för att Han var obekväm när
Han talade om lidande, kors, rena hjärtan och kroppens tempel...
"Samma natt som Han var förrådd tog Han bröd och sa: detta är min kropp som offras för er".
Att ta del i den heliga Eukaristin är på ett sätt att binda sig till korset..Herrens Martyrium.

Eva själv öppnade dörren till lidandet och döden.
Nu gör hon allt för att springa ifrån lidandet..å ena sidan vill hon påskynda döden - om lidandet tränger på  - och å andra sidan går hon på kurser för att lära sig hur hon kan hålla sig evigt ung!

Den enda som accepterar lidandet, döden och det onda - är Jesus. Gud.
Gud som skapat liv för att levas, människan för att älska och bli älskad.
Kristus kom in i människans lidande, Han tog tag i det, blev ett med det.
Allt detta gör att frågan om varför Gud tillåter lidande och varför lidande finns förändras!

I sin eviga visdom beslutar Gud att överkomma ont med lidande!
Han lade lidandet på sin egen rygg så att vårt lidande skulle få mening genom Honom och blir vägen till vår och andras förlösning.

Fadern kunde inte för ett ögonblick vilja Sonens korsfästelse utan att på samma gång se i det ljuset av uppståndelsen. Vi måste i tro, lära oss att se på lidandet som Fadern såg på sin älskade Sons lidande.

Att lida är att bära på korsets last med Kristus i ljuset av uppståndelsen, för att i evigheten med Honom aldrig mer gå korsets väg men istället till fullo leva i uppståndelsens eviga glädje!
Bara med trons glasögon kan vi se uppståndelsens ljus i lidandets kval. Kyrkan ger oss verktygen för att gå vägen Jesus har satt ut för oss.
Ju mer Eva springer ifrån lidandet ju mer springer hon in i det, både i det här livet, och i det liv som fortsätter.

Eftersom lidandet är oundvikligt måste alla bära korset.
Skillnaden är att en del bär på korset slaviskt och utan Kristus, medans andra bär korset i frihet med Kristus.
För att få vara brevid Herren i Hans härlighet får vi förbli tjänare och slavar, men fria sådana! 

                                          "...att tjäna..."