Söndag 28 Oktober

Markus10:46–52
Vid den tiden kom Jesus och hans lärjungar till Jeriko. Och när han tillsammans med lärjungarna och en stor folkhop lämnade staden satt där vid vägen en blind tiggare, Bartimaios, son till Timaios. Då han fick höra att det var Jesus från Nasaret, började han ropa: »Jesus, Davids son, förbarma dig över mig!« Många sade åt honom att hålla tyst, men han ropade ännu högre: »Davids son, förbarma dig över mig!« Jesus stannade och sade: »Kalla hit honom.« De gjorde det och sade till den blinde: »Var lugn. Stig upp, han kallar på dig.« Då kastade han av sig manteln och sprang upp och kom fram till Jesus, och Jesus frågade honom: »Vad vill du att jag skall göra för dig?« Den blinde sade: »Rabbouni, gör så att jag kan se igen.« Jesus sade: »Gå, din tro har hjälpt dig.« Genast kunde mannen se, och han följde honom på vägen.
                                            Betraktelse
I förra veckans läsning var det lärjungarna som ville ”be Jesus om en sak” och Jesus svarade: ”vad vill ni att jag ska göra för er”?
Idag är det Bartimaios som ropar efter Jesus, och Jesus frågar honom ”vad vill du att jag ska göra för dig”?

Det finns en skillnad på lärjungarnas och Bartimaios bön.
Jesus besvarar bägge bönerna men på olika sätt.

Lärjungarnas bön uttrycker längtan till storhet.
Herren besvarar deras bön med att undervisa dem om litenhet och ödmjukhet.
Bartimaios bön är hörd och besvarad såsom han har bett.
Den blinde mannen hänvisar inte till någon egen prestation som Gud skulle behöva belöna honom för men han ropar ur djupet av sitt elände till den ende som frälser, till den ende som kan ge syn: Davids son, Jesus av Nasaret, Skapelsens Konung.

Bartimaios är mitt i sitt elände en liten ljusstråle som vibrerar hopp, tillit och tro. 
Han ber ur ett brustet hjärta, rösten är hög - för han ser inget.

Han hade säkert redan tagit del av den bägaren Jesus talade med Apostlarna om. Lidandets bägare ger den blinde mannen ett visst ljus som gör det möjligt för honom att känna igen Jesus på rösten - utan att ha sett honom!
Bartimaios vet vem han ber till. Vem han ropar till.
Han har redan sett Honom. 
Han har sett Honom i sitt inre hopp och ödmjukhet som är givet den som inte längre har något att hålla tag i - förutom Gud.
Guds Anawim.

Men de andra som står vid vägkanten utstrålar varken hopp eller ödmjukhet, det är dem som säger åt den blinde att hålla tyst – det är dem som inte ser. 
Kanske var det fariséer och skriftlärde som stog längs vägen och sa åt Bartimaios att hålla tyst därför att de inte ville höra den blinde kalla Jesus ”Davids son”!
Att Jesus skulle vara förverkligandet av det gamla testamentets profetia om den lovade Messias som skulle komma ur Davids börd, var helt enkelt oacceptabelt!

Titeln ”Davids son” är inte bara ett hänvisande till Jesu familjeträd men det är först och främst en Messiansk titel.  
Att kalla Jesus ”Davids son”, var en trosbekännelse; det var lika med att säga att Jesus var den länge väntade befriaren, uppfyllelsen av det gamla testamentets profetior.

Det är lustigt att den blinde mannen i Johannes Evangeliet också var den ende bland alla fariséer och skriftlärde som egentligen såg...

Jesus kom för att ge syn åt de blinda, predika glada nyheter till de fattiga, ge frihet till fängslade...
Vilka tror vi egentligen att de fattiga, blinda och fängslade är?!
Säkert inte vi!?

Ingen kan få Bartimaios att tro att Gud inte skulle lyssna till honom, för den Helige Anden fyller honom och ber i honom.
Tro har redan givit ljus till hans hjärtas ögon!

Stig upp Han kallar på dig!
Nu leder Jesu Ande den seende mannen som förut var den blinde,
Han leder honom på en jämn väg där han inte kan snava.
Han för honom till levande vatten.

Scott Hahn påpekar att: 

”detta är Jesu sista underverk innan Han går in i den heliga staden Jerusalem för att börja sitt lidande”. 

Där, i Jerusalem, kommer några att få sina ögon öppnade,
andra inte.
De som får sina ögon öppnade kommer att gå på Krisus väg, korsets väg, och där finna levande vatten - och medans de går vägen fram snavar de inte. Varför? Därför att de ser.

Detta är Guds rop till mänskligheten: Stig upp.
Gud kallar oss till sig själv, Gud kallar blinda tiggare till sig själv, kallar oss att se, se Honom i tro, och gå!

                       
                    ”... Gå, din tro har hjälpt dig...”