Söndag 4 November

Markus12:28b–34
Vid den tiden kom en av de skriftlärda fram och frågade Jesus: »Vilket är det viktigaste budet av alla?« Jesus svarade: »Viktigast är detta: Hör, Israel, Herren vår Gud är den ende Herren, och du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft.Sedan kommer detta: Du skall älska din nästa som dig själv. Något större bud än dessa finns inte.« Den skriftlärde sade: »Du har rätt, mästare! Det är som du säger: han är den ende, det finns ingen annan än han. Att älska honom av hela sitt hjärta, av hela sitt förstånd och av hela sin kraft och att älska sin nästa som sig själv, det är mer än alla brännoffer och andra offer.« När Jesus hörde att mannen svarade klokt sade han: »Du har inte långt till Guds rike.« Sedan vågade ingen fråga honom mera.
                                          Betraktelse
Jesus lär oss att det inte finns något större bud än att älska Gud. 
Det är inte bara det första budordet i Bibeln, men att älska Gud är också det största värdet.
All annan kärlek finner sin plats runt det värdet.
Gud är Gudomlig, Hans existens är annan än människans, än hela skapelsens. 

De andra budordet, att älska vår nästa, följer det första. 
Vi älskar Gud i egenskap av den Han Är, och vi älskar vår nästa för Guds skull, detta måste alltid vara måttet på vår kärlek.
Den helige Augustinus säger att vi borde älska vår nästa därför att de är rättfärdiga eller därför att de må bli rättfärdiga. 

För att bli rättfärdigad måste man inte bara tro men också leva sin tro enligt Guds ord och Kyrkans lära.
Tro är ens sätt att förstå livet och att leva det.
Att låta Gud ha första plats i våra hjärtan är grunden för fromhet; älskvärd lydnad till Gud.

När Jesus besvarar den skriftlärde på frågan vilket det största budet är svarar Han att ” du ska älska Gud av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft....”.
Alltså; allt som finns i människan!, säger kyrkofäderna.
Alla hennes krafter och andliga organ, intelligens och även hennes kropp - är tillför Gud. Det finns inte någon plats i våra liv eller i vår existens som hamnar utanför Gud.
Även om vår fria vilja går ifrån allt som har med Kristus, Kyrkan och Kristi lära att göra, kommer vi onekligen i alla fall att någon gång hamna där igen, för det som tillhör Gud dras tillbaka till Honom. Men den gången måste det bli för att göra ett slutligt val; att älska Gud av hela ens hjärta, själ och förstånd...eller inte.

Helvetet är att för evigt vara utan Gud. Det kan inte vara nåt annat än helvete att vara utan Gud eftersom vi inte är skapade till att vara utan Honom. 
Vi är skapade för Honom!

Människan, säger den helige Augustinus, är som mest fullkomlig när hon böjer sig åt Livets håll, åt Godheten, åt det Oföränderliga och håller sig tätt intill det som är målet för hennes själ.

Hjärtats kärlek har i den kristna tron blivit given kompass och riktning. Första budordet; att älska Gud av hela sitt hjärta, själ, förstånd och kraft..., är och förblir måttet för det andra budordet; att älska sin nästa. 

Kan världen och kroppen acceptera det?
Nej.
Därför att världens och kroppens natur strider mot Kristi lag och kommer alltid att göra det.
Så Kyrkan, i världens och ”köttets” ögon, ses som ett fiende. Och med rätta - för Kyrkan är fiende till det världsliga, men Hon är människans vän.

Den Heliga Treenigheten har givit Kyrkan uppdraget att lära människan vad Kristi lag är och varför hjärtats lustar behöver ges kompass och riktning.

Kristus lär oss att älska Gud, utan Honom vet vi inte hur Gud vill bli älskad.
Det är inte människan som bestämmer hur Gud ska bli älskad, det är Gud som visar oss, i Kristus, hur Han vill bli älskad.
Bara denna kärlek; Guds kärlek i Kristus, människans kärlek till Gud i Kristus är en frälsande kärlek. 

Älska Gud av hela ditt hjärta; att inte älska någon eller något mer än Gud. Det går inte att älska både Gud och någon annan på samma första plats! En av dem kommer först och en av dem kommer sist.

Att den som älskar sin nästa därmed också älskar Gud - är bara sant om det är med Guds kärlek, given i Kristus av den Helige Anden, som hon älskar sin nästa med.

Jesus säger inte ”tro på Gud av hela ert hjärta...

Att älska Gud är trons frukt .
Att älska Gud kommer ur tron på Gud som "Abba". Alltså inte från rädsla.
Gud är alldeles för God för att utav rädsla bli lystnad till.
Den Helige Andes gåva ”Gudsfruktan” är något annat än rädsla. 

Det ”evangeliserade” hjärtats önskan är att älska Gud mer än ”den andra”, mer än ”det andra”. 
Det naturliga hjärtats kärlek har med kroppen att göra, kärleken påverkar vår natur. Så att älska Gud med hela vårt hjärta betyder också, att av kärlek till Gud bemästra det köttsliga begäret, fly köttets lockelser.

Fast världen upphöjer kroppen till något absolut. Köttets gud styr världen, nu mer än någonsin. 

Varken världen eller kroppen är något man kan samtala vettigt med om man inte använder sig av Kristi nåd som är given i Kyrkan, i Hans sakrament och i Hans ord.
Försöker vi med våra egna ord, kryddade, inte med Evangeliets sälta, men med den världsliga jargongens ordförråd - tappar vi själva snart fotfästet!
I en fallen värld dvs. i en värld där människan helt sonika följer hennes naturliga inklination kommer den mänskliga naturen att försämras och förfalla! 

Om Kyrkan uttalar sig om sånt kommer det naturligtvis att leda till en andlig konflikt mellan Kyrkan och världen. 
Den konflikten är ett hälsosamt tecken på att Kyrkan lever enligt hennes ende Grundare: Jesus Kristus,
och ”att Hon har Honom kär, att Han är Hennes styrka, klippa, borg och Frälsare.
Att Han är Hennes sköld, starka värn och fristad.
För stora segrar skänker Herren, han handlar trofast mot sin smorde”.


                                    ”...Hör Israel...”