Söndag 18 November

Markus13:24–32
Vid den tiden sade Jesus till sina lärjungar: »I de dagarna, efter all denna nöd, skall solen förmörkas och månen inte ge något ljus. Stjärnorna skall falla från skyn och himlens makter skakas. Då skall man få se Människosonen komma bland molnen med stor makt och härlighet. Och då skall han sända ut änglarna och samla sina utvalda från de fyra väderstrecken, från jordens gräns till himlens gräns.
Lär av en jämförelse med fikonträdet. När kvisten blir mjuk och bladen spricker ut vet ni att sommaren är nära. På samma sätt vet ni när ni ser allt detta hända att han är nära, utanför dörren. Sannerligen, detta släkte skall inte förgå förrän allt detta händer. Himmel och jord skall förgå, men mina ord skall inte förgå. Dagen och timmen känner ingen, inte ens änglarna i himlen, inte ens Sonen, ingen utom Fadern.
                                         
                                            Betraktelse
Det allra första Bibeln berättar om är hur Gud skapade allting som finns. Detta sägs åtskilliga gånger i det Gamla Testamentets olika böcker. 

Varje mening i skapelseberättelsen börjar med: ”..och Gud sade:
Ljus, vatten, jord, människa......bli till! och det blev till. 

Skulle detta bara vara symboliskt?!
Eller betyder det att Gud, om Han är en utvecklingens Gud, skulle ha skapat en gasexplosion för 15 billioner år sedan som så sakteliga utvecklades till att bli djur och natur och en sån utvecklad varelse som människan?!
Det verkar inte stämma med Skrifterna som säger: 
" Före världens skapelse hade Gud utvalt oss i Honom till att stå heliga och fläckfria inför sig i kärlek". 

I sin Godhet och i ett fritt val skapade Den Heliga Treenigheten världen,  för att Hans fullkomlighet skulle bli uppenbarad och för att människan skulle få ett evigt liv i glädje med Honom.

I första kapitlet av Johannes Evangeliet säger den Helige Anden genom  Johannes:
”I begynnelsen fanns Ordet....Allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till av allt som finns till”.

Människan var skapad till Guds avbild. Hennes själ är odödlig.
I själens inneboende dynamik genljuder Guds avbild i hennes intelligens och i hennes vilja. 

Finns det någon vetenskaplig förklaring till själens sammansättning och ursprung? 
Men, säger man, själen kan man inte se och därför kan man inte heller forska om den... 
Sanningen är att man inte heller ser världen så länge man inte ser Guds inneboende närvaro i den! 

Bara Gud är verklighet, allt annat förgår. Om vi inte kan förklara själen och ännu mindre kunna ”göra en”, varför skulle vi tro att vi kan hitta en vetenskaplig förklaring till världen och dess minutiösa liv? 

Medans människor söker i vetenskapen om hur världen blev till, varnar Jesus oss om att ”solen ska förmörkas, månen ska inte ge något ljus, stjärnorna ska falla från skyn och himlens makter skakas”!
Jesus som omger hela kosmos och är kraften bakom det skapade och det som nu håller på att skapas, talar till oss.
Det är Han som bibehåller skapelsens pågående dynamik.


I dagens text förutser Jesus inte en naturkatastrof men talar om någonting mycket värre.

Skaparen håller skapelsen i sina händer. Han har bjudit oss in till att ta del av Hans händers verk och finna Honom där.
Genom ett betraktande av världen borde vi bli inspirerade till att ära Gud,
istället söker vi att ge förklaringar till det som varje sann forskare medger:
att skapelsen till slut är ett mysterium, och när vi kommit fram till vad vi tror är ett svar, finns ändå frågan kvar.

Gud har skapat materia för människan och människan har Han skapat för att bli ett med Gud. 
Detta är möjliggjort genom Jesu dyrbara Blod. 

Det vetenskaliga sökandet och forskandet är alltför ofta sökandet av människans självupphöjning.
En subjektiv tolkning mer än ett sökande efter sanning.
Vetenskapliga studier måste, som allting annat, göras i trons ljus.
Utan Gud i centrum, utan Gud som dess utgångspunkt och mål, leder vetenskapen alltför lätt bort från Gud och människans sanna identitet. 

Kunskap måste leda oss till en sann kärlek i Kristus.
Kunskap utan Kärlek handlar mest om makt, pengar och prestige, 
allt det som håller vårt högmod uppe.

Kärlek öppnar oss istället till förundran...Någonting bortom mig, som jag kan nå till, sträva att komma fram till, Något som lyfter och drar mig ut ur mig själv. Bara Något som är - Annan - än mig kan lyfta mig ut ur mig själv och föra mig bortom mina gränser.

Jesus är Logos, det kreativa Ordet, uttrycket för Faderns tanke.
Han är Faderns personliga, outtömliga återsken, Källan till allt liv, föremålet för all kärlek. Han är Bron mellan det oändliga och ändliga. Världen är nedsänkt i Gud, inte en projektion utanför Honom!

Skapelsen kan inte svara för sin egen existens därför kräver den att få veta grunden till sitt själva varande. Men den kan inte hittas i människan, inte heller i världen, inte ens längst bort i universums mest avlägsna galaxer eftersom 


”Du omger mig på alla sidor, jag är helt i Din hand,
den kunskapen är för djup för mig, den övergår mitt förstånd.
Var skulle jag komma undan Din närhet, vart skulle jag fly för Din blick? Stiger jag upp till himlen finns Du där,
lägger jag mig i dödsriket, är Du också där.
Tog jag morgonrodnadens vingar, gick jag till vila ytterst i havet
- skulle du nå mig även där
och gripa mig med Din hand”.
                                         
(Psalm 139)

Gud är i oss, och vi är i Honom.
Vi är skapade för Honom. 
Allt ska förgå, men Hans ord ska inte förgå.
Vi är skapade genom Hans ord.
Så mycket som Hans ord lever i oss -  lever vi. 

Vad är då meningen med människans liv?
- Delaktighet av den gudomliga naturen.
                                                     
(2Peter 1:4).


Gudomlighetsgörandet kan inte bli påtvingad, men i frihet accepterad och vald.
Fast människan behöver tid. Tid att lära sig hur hon ska använda sin fria vilja för att gudomliggöras.
Bäst vi skyndar på, innan himmelens makter skakar lös.


           "...stråla som stjärnorna, alltid och evigt..."