Söndag 9 December
Lukas 3:1–6
Under femtonde året av kejsar Tiberius regering, när Pontius Pilatus var ståthållare i Judeen, Herodes tetrark i Galileen, hans bror Filippos i Itureen och Trachonitis och Lysanias i Abilene, och när Hannas och Kajafas var överstepräster, kom Guds ord till Sakarias son Johannes i öknen. Han begav sig till trakten kring Jordan och förkunnade överallt syndernas förlåtelse genom omvändelse och dop, som det står skrivet i boken med profeten Jesajas ord:En röst ropar i öknen:
Bana väg för Herren,
gör hans stigar raka.
Varje klyfta skall fyllas,a
varje berg och höjd skall sänkas.
Krokiga stigar skall rätas
och steniga vägar jämnas.
Och alla människor skall se Guds frälsning.
Betraktelse
Evangeliet börjar idag med att många maktfulla människors namn nämns; kejsar Tiberius, Pontius Pilatus, Herodes…..men, säger den helige Ambrosius,
Herrens ord kom till Johannes för att
Kyrkan skulle grundas, inte av människan,
men av Ordet.
Johannes Döparen var tränad i lidandets skola i öknen;
klädd i strävt kamelhårs skinn levde han bland vilda djur.
Han åt gräshoppor och vild honung.
Han var omgiven av tystnad.
Där i vildmarken fick han sitt kall;
Han var rösten. Rösten som följde Ordet.
”Sedan jag var i min moders sköte har jag glatt mig i Dig, Du fyllde mig och min mor med Helig Ande, med Den dansade jag ut i vildmarken för att förbereda en plats åt Dig – först i mig sen i hela Israel.
Du bad mig att vara en röst, det var mitt kall;
en röst som talade till soldater om att böja sig i ödmjukhet inför var människa - skapade i Din avbild.
Min röst gick ut till skriftlärda och för Din skull bad jag dem lämna sin högfärd och istället med enkla och rena hjärtan fylla upp de fattigas elände med Ditt glada budskap.
Din Heliga Ande fyllde mig med iver och en brinnande längtan
att förkunna Ditt namn, så jag bad de mäktiga att göra deras hjärtan av sten,
till hjärtan av kött och blod.
Du sa till andra att jag var ett skinande ljus som brann...
men Du var ljuset som brann i mig!
Min röst var likt ljuvt porlande vatten för de som sökte Dig -
men för de som gick emot Ditt ord och Din lag
och för dem som lät sig förblindas av lust -
tycktes min röst vara ett lejons rytande: varnande, farlig och besvärande.
Jag ser på Dig, Du som är ordet min röst bär -
Du är Guds Lamm och min röst förkunnar att Du är Han!
På det mjuka och ömma Lammet vilar jag mitt huvud om natten och min enda längtan är att få ge mitt liv för Dig.
Jag såg Din Gudomlighet från allra första början och jag brann av längtan att uppenbara det för de fattiga
och vid Jordan förtärdes mitt hjärta av att få öppna vägen för Dig.
Ropa! Vad ska jag ropa?!
Omvänd er!
Bana väg för Herren”!
Helige Johannes,
Din röst berör hjärtan och väcker de döda i Herren.
Din röst dör inte ut i öknen men återljuder till
tidens slut - för av sanning och kärlek, inget utan det andra,
är din röst gjord.
Därför är den skön att lyssna till –må ljudet av din röst eka i våra inre berg och dalar, hjälpa oss att gör våra krokiga vägar raka...
Ropa Johannes, ropa nu!
För tiden har kommit för att besvara ditt rop.
Vad ska vi svara?
Herre, ge oss nåd att bli små, fattiga i anden och ödmjuka så att vi likt Johannes blir tecknet; levande, lysande, ropande, lidande, kallande, bönande: låt alla människor se Din frälsning!
..."En röst ropar..."