Söndag 16 December

Sefanja 3:14–17
Jubla, dotter Sion,
ropa ut din glädje, Israel!
Gläd dig, dotter Jerusalem,
fröjda dig av hela ditt hjärta!
Herren har upphävt domen över dig
och undanröjt dina fiender.
Herren, Israels konung, bor hos dig.
Du har ingenting mer att frukta.
Den dagen skall Jerusalem få höra:
»Sion, var inte rädd,
låt inte händerna sjunka i missmod.
Herren, din Gud, bor hos dig,
hjälten och räddaren.
Han jublar av glädje över dig
i sin översvallande kärlek.«
Högt skall de fröjda sig över dig.

                                          Betraktelse
”Den Kristna glädjen är en andlig delaktighet av den obegripliga glädjen,
                          både den mänskliga och den gudomliga,
                            som finns i Jesu förhärligade Hjärta”.
                                                                (Paulus VI, Gaudete in Domino).

De flesta känsloupplevelser skiftar ofta och fort, men Glädje består!

Alla söker ”lyckan”. Men att söka lycka i världslig bemärkelse leder inte till varaktig glädje – det är fullkomlig glädje vi egentligen söker!
Glädjen har sin källa i Gud för Gud är glädje!
Att komma in i Guds sfär, i Hans vänskap, att göra Hans vilja och vara intill Honom är glädje. 

Glädje är en inre del av vår tro, det tillhör dess natur.

”Gläd dig, sa ängeln Gabriel till Maria. 
”Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket, sa en annan ängel vid Jesu födelse.
Jesus talade till Apostlarna för att ” Min glädje ska vara i er och er glädje bli fullkomlig”.
Dagens andra text kommer från Den Helige Paulus som säger:
” Gläd er alltid i Herren. Än en gång vill jag säga: gläd er”.

Glädje är en av Den Helige Andens frukter.

Vår glädje är något övernaturligt eftersom den inte kan suddas ut eller tappas bort på grund av yttre påverkningar.
Lyckokänslor och glädjen som kommer ur materiella upplevelser försvinner lika fort som de kom och kan ofta lämna bakom sig en motsatt känsla av ledsamhet eller tomhet.
Våra liv måste bli rotade i Gud och i Hans vilja. 
De Kristnas glädje är en nåd, en Guds gåva.

    ”Det är bara när kärlek och sanning är i harmoni med varandra,
                    som människan kan veta vad glädje är”. 
                                                       (Benedict XVI; Christ, our joy”, Joseph Murphy) 

Det kan ju inte finnas, i oss, en Kristi glädje, utan att det först finns tro, hopp och kärlek, menar Thomas av Aquino.
Thomas av Aquino säger att människan i hennes natur söker fullkomlig glädje.
Den fullkomliga glädjen kan inte bli funnen i en själv eller i någon annan eller något annat– den kan bara bli funnen i Gud, i förening med Gud. 

Förening med Gud övergår människans naturliga kapacitet.
Detta skapar en uppenbar paradox. 
Det som vi är menade att finna kan vi inte finna av oss själva. 
Ändå måste människan söka. Gud ska låta den som söker finna.
Det handlar om nåd men också om arbete.

Den fullkomliga glädjen är den tillfredsställelse vi hoppas att finna när vi slutligen kommer fram till vårt mål. 
Vi kan önska många saker på samma gång, både större och mindre, men vid ett givet tillfälle måste det finnas en djupaste önskan vilket motiverar oss och blir princip för vårt sökande och våra val så att vår djupaste önskan blir tillfredsställd.

Det som vi anser vara det fullkomligt goda måste vara vår enda önskan. Annars kan det inte längre vara vårt mål; för hade vi fler önskningar skulle vi behöva uppfylla också dem.

Det som vi älskar ger oss glädje. Glädje är given av Gud, vi kan inte ge det till oss själva lika lite som vi kan ge liv till oss själva. 
Fullkomlig glädje får vi när vi inser att vi är beroende av Gud.

Hur mycket vi än utvecklas och blir bättre i saker och ting så är glädje utom räckhåll för oss.
Det är en gåva av Gud som måste öppnas.
Hur?
Genom tro.
Tro är rationell. Så vi måste tänka och sedan välja hur vi lever vårt liv i förhållande till vår tro.
Vi ska välja det vi älskar och älska det som är bra.
Dygd är bra. Dygder är vanor som gör oss bättre; ”goda”.
Vi ger utrymme för Guds liv i oss genom att göra det goda.
Vi vet att utan Gud kan inget gott göras men vi har fortfarande en fri vilja där vi väljer att göra det möjligt för Gud att göra det goda i oss - eller inte.

Man måste öva sig fram till vanor; dygder är moralsikt goda vanor.
Att öva är arbete, en vana kommer inte utan övning och upprepning.
Vi behöver Jesus för att hitta glädje. Jesus visar oss Guds Godhet, Han återspeglar Faderns ansikte. Men bara Jesus räcker inte! 
Vi behöver följa Hans väg, göra Hans vilja och vara en hälsosam och levande sten i Hans Kyrka.

Vi behöver också andra människor som lever likt Kristus;
Maria och helgonen gör Guds ord levande i deras liv och i deras själar 
helt enkelt därför att Gud lever så till fullo i dem. 
Det finns också många människor som nu och här på jorden återspeglar Guds ansikte för oss så att vi kan bli inspirerade.

Vägen till glädje går ofta genom en tunnel.
Ganska lång och mörk tunnel. 
Den tunneln är vi själva, vårt själviska jag. Bit för bit ska våra själviska begär, våra ovanor och syndens belastningar...renas bort,
för att Herren ska kunna jubla av glädje över oss,
för att Han ska kunna visa oss sin överväldigande kärlek och
...för att vi ska kunna ta emot den!

I dagens Evangelium säger Johannes Döparen till de som kommer till honom, att de ska leva väl, göra det som är gott och att göra det goda till en vana. Med andra ord; han lär folket att förbereda sig för Kristi ankomst genom ett liv i dygd.

Det är det som händer i tunneln.

Må vi kunna glädja oss, inte bara denna tredje Advent, men också i våra liv, över budskapet att Frälsaren kommer för att möta oss.

                          ”...att frambära ett glädjebud...”