Söndag 23 December

Lukas1:39–45
Vid den tiden skyndade Maria till en stad i Juda bergsbygd; hon gick till Sakarias hus och sökte upp Elisabet. När Elisabet hörde Marias hälsning sparkade barnet till i henne, och hon fylldes av helig ande. Hon ropade med hög röst: »Välsignad är du mer än andra kvinnor, och välsignat det barn du bär inom dig. Hur kan det hända mig att min herres mor kommer till mig? När mina öron hörde din hälsning sparkade barnet till i mig av fröjd. Salig hon som trodde, ty det som Herren har låtit säga henne skall gå i uppfyllelse.«

                                           Betraktelse
Inte bara i sitt sköte bär hon Honom men i sin själ, i sitt hjärta och i sin röst.

Marias röst bär Herren.

Det var när Marias röst nådde de ofödda barnets öron som det hoppade till av glädje och Elisabet blev fylld av Helig Ande.

”Om ni idag hör Hans röst – förhärda inte era hjärtan”

Det är alltså Jesu röst som fyller Marias röst, som fyller Apostlarnas röst, som fyller rösterna av alla dem som har gått ut och dem som fortfarande går ut för att förkunna ordet.

Den helige Paulus säger ju;
”Men då frågar jag; kanske har de aldrig hört det (Kristi ord)? 
Visst har de det! ”Över hela jorden nådde deras röst, till världens ände deras ord”.

Kristi ord bärs av de röster som låter sitt hjärta och förstånd uppfyllas av det. 
”Han befaller även vindarna och vattnet - och de hör Hans röst och lyder Honom”.
Herrens röst är mäktig!
Hos profeten Jesaja liknas den vid ett dån; 
”Hör dånet när Herren vedergäller sina fiender” 

och hos profeten Hesekiel är
”dånet av Kerubernas vingar likt den Allsmäktiges röst då Han talar”.

”Det betyder inte (ledsamt nog) att alla de som talar i Kristi Namn bär Hans röst!

”..inte alla som säger Herre, Herre till mig ska komma in i Himmelriket”.

Alla som säger sig vara kristna talar inte å Guds vägnar.
Särskilt i denna synkretistiska tid då det talas om många möjliga vägar och gudomligheter utöver Kristus som skulle kunna ”fungera” lika bra. Andlighet som andlighet! 

Vi kan inte ta för givet att vi talar om samma Gud när vi talar om Gud. 

Med en tro som förflyttar berg sveper Jungfru Maria fram i Judea bergstrakter, fylld av Guds Närvaro kan hon inte annat än att ge – inte sig själv- men Herren, till de som möter henne.
Dagligt mottagande av Eukaristin gör oss lik henne, förvandlar oss till ”andra Kristus”, bli som hon,
levande Tabernakel av ”Emmanuel mitt ibland oss”.

Eukaristin måste få falla ner i en själs bördiga jord för att kunna verka med sin kraft, för även Eukaristin, i en karg jord verkar inte, förvandlar inte.
Jesus i Maria sträcker sig ut till Elisabeth och till barnet hon bär:
Johannes skuttar av glädje, rent av dansar framför sin Herre som en gång David hade gjort framför Guds Ark. Elisabeth fylldes av Helig Ande och talade profetiska ord.

Vad hade hänt?

Marias röst hade nått Elisabeths öron.

”Om ni idag hör Hans röst – förhärda inte era hjärtan”.

I varje ”Var hälsad Maria” i Rosenkransen, når vår röst Maria, Jesu moder. På ett omvänt sätt når vi Jesus genom Maria, genom Maria når vi dem vi ber för. 
När man ber Rosenkransen välsignar man henne igen och igen, den bedjandes röst når fram till henne och därifrån genljuder den hos Gud.

Marias hälsning fortsätter, hennes röst ekar genom tiderna och världens alla bergstrakter - och når även de hjärtan som hitintills varit stängda.
Barnet hon bar inom sig bär hon fortfarande på och till dem som hör hennes röst och svarar henne:”välsignad är du bland kvinnor” ger hon sitt Barn. Hon visar hur man tar emot Honom, hur man älskar Honom och ger sig till Honom, hon visar hur man växer i ödmjukhet, bön, tystnad och i kärlek till Barnet.
Hon lär oss att lyssna, att bära Honom inom oss...och i vår röst.

Elisabeth var sex månader havande med Johannes när Guds välsignelse kom till honom genom Maria.
En sån välsignelse Maria var för Elisabeth! Och för den lilla Johannes som blev fylld av glädje i sin själ redan innan han var född!
Maria är en välsignelse för Jesus och för jordens alla människor därför att Gud ville att hon skulle vara det. Han ville ha det så.
Hur rätt det är av Gud att skapa denna vackra Jungfru till sin Mor och sitt tempel. Och så ge henne till oss.
En sån tröst det är att veta att det finns en människa som aldrig har sårat Gud vare sig i sina tankar eller handlingar.
En människa som alltid och oavbrutet varit vid Hans sida, varit för Honom och med Honom.
Fullkomlig lydnad och hängivelse; 
det som Gud är värd att få från Hans skapelse...

”då sa jag: Se, här är jag...jag har kommit, Gud, för att göra Din vilja”.

"Om ni idag hör Hans röst - förhärda inte era hjärtan".

Jesus växer i Maria... Barnet i henne är Gud...de är nära varandra i hennes inre..
Han formas till människa Hon formas till barn, lärjunge, tjänarinna och brud.
Lyssna till Maria sittandes i tystnad, med Jesus Barnet inom sig... deras konversation och ömsesidiga kärlek…

Vi kommer aldrig att erfara, begripa eller förstå den vackra hemligheten... Rösten Han talar till henne med,,,
orden i hennes hjärta, i hennes mottagliga själ;
”Herrens röst över vattnen,
Ärans Gud dundrar,
Herren hörs över de stora vattnen,
Herrens röst i sin kraft, Herrens röst i sin prakt

”Om ni idag hör Hans röst – förhärda inte era hjärtan”

                        ”...När mina öron hörde...”