Jul 25 December
Lukas 2:1–14
Vid den tiden utfärdade kejsar Augustus en förordning om att hela världen skulle skattskrivas. Det var den första skattskrivningen, och den hölls när Quirinius var ståthållare i Syrien. Alla gick då för att skattskriva sig, var och en till sin stad. Och Josef, som genom sin härkomst hörde till Davids hus, begav sig från Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad Betlehem, för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade, som väntade sitt barn.
Medan de befann sig där var tiden inne för henne att föda, och hon födde sin son, den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem inne i härbärget.
I samma trakt låg några herdar ute och vaktade sin hjord om natten. Då stod Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de greps av stor förfäran. Men ängeln sade till dem: »Var inte rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket. I dag har en frälsare fötts åt er i Davids stad, han är Messias, Herren. Och detta är tecknet för er: ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba.« Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud:
»Ära i höjden åt Gud
och på jorden fred åt dem han har utvalt.«
Betraktelse
Tidigt på morgonen när vi möter Jesus i Tabernaklet verkar det vara omgivet av Herrens härlighet.
En speciell tystnad, en tystnad som talar klart och tydligt om ”Immanuel”; Gud med oss.
Hans stillhet och Hans frid råder omkring ”tältet” som omsluter Honom.
I natt vid krubban, finns det skenet: "helig, helig, helig", omkring
Jesus Barnet. Maria och Josef lyser i det skenet.
Också herdarna.
Själva stallet är fattigt, mycket fattigt, spillror av nerfallet tak, fuktig stenvägg, djur avföring...
men den heliga familjen är vacker!
Vad märkligt att vi inte är i ständig förundran över denna otroliga Gåva i Guds Frälsningsplan! Gud blir barn! I en Jungfru! Så ung!
Jungfru Marias enda kall är att vara Guds, att vara Hans alldeles egna:”Min vän är min och jag är Hans”.
Från det första ögonblicket av hennes befruktning var och är hon den enda människa som den Allsmäktige så totalt kan spegla sig i.
Jungfrun är inflätad i Kristi kärlek och lydnad till Fadern...
hennes ögon är på Barnet på samma sätt som Barnets ögon är på Fadern.
Josef möter detta mysterium i tystnad, ödmjukt böjd inför Guds försyn.
Han tar, genom sitt överlämnande till Gud, del i mysteriet av Marias ofattbara gåva att vara Moder och jungfru.
Att Josef levde som make till jungfru-Modern visar att han redan levde i nära förening med Gud.
Guds kärlek utvalde jungfru Maria till att bli himmelens Drottning.
Denna Drottning födde sitt Barn i ett stall som hon sen skulle behöva fly ifrån, hon levde i landsflykt, reste från Egypten, såg sin son dö på korset. Hennes själ var genomborrat av ett svärd!
Hon lever i ständig visshet om att få ska älska hennes barn,
få ska lyda Honom, få ska följa Honom.
Hon förnimmer i sin kropp och själ lidandet Hennes son kommer att utstå och hon bär ständigt på känningar av Han smärtsamma död.
Jesu Moder: Martyrernas Drottning.
Att vara himmelens Drottning är att leva korsets mysterium tills frälsningsverket är fullbordat.
”Och ett stort tecken syntes på himlen, en kvinna klädd i solen och med månen under sina fötter och en krans av tolv stjärnor på sitt huvud. Hon är havande och hon ropar i födslovåndor...och ett annat tecken syntes på himlen, en stor eldröd drake, med sju huvuden och tio horn...”(Upp. 12)
Alltifrån skapelsen har den eldröda draken gjort allt för att komma emellan Gud och människan. Det blir allt tydligare efter Kristi födelse: satan är ständigt och outröttligt på jakt efter att förstöra Guds frälsningsverk.
Han hatar kvinnan klädd i solen!
Han hatar hennes avkomma och alla de som med henne följer hennes Barn. Till tidens ände kommer han av hela sin själs mörka, svarta kraft och med hans ögons stadiga hungriga blick på själar – gör allt för att förgöra dem.
Det verkar oklokt att inte hålla sig nära Jesu Moder. Hon är det bästa vapnet mot satans gift. Hennes främsta mission är att vara Moder;
Jesu Moder och vår Moder.
Jesus kom till sina egna, men Hans egna ville inte ta emot Honom.
Inte heller vill de ta emot Hans familj.
Med Kristi födelse har det andliga kriget nått sin höjdpunkt.
Kristus har kommit för att ta själar ur satans händer.
”Men åt dem som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt alla som tror på hans namn, som har blivit födda inte av blod, inte av kroppens vilja, inte av någon mans vilja, utan av Gud”.
För dem som tar emot det glada budskapet om Guds frälsning och välkomnar Marias son,
för dem som likt herdarna behöver ljus i natten och
för dem som likt änglarna sjunger "Ära i höjden åt Gud -
för dem ska Morgonstjärnan gå upp och de ska belysas av dess ljus.
Låt oss bevara oss själva på så sätt att vi kan, likt änglarna, ära Gud - besjunga Hans ära med våra liv.
Gud har blivit männska. Det är någonting mycket stort; Han gör oss värdiga Honom själv!
Vad nytta är våra liv om vi inte tar emot Guds Son,som kommer till oss klädd i vårt kött och blod för att locka oss till höjderna med Honom och hela den himmelska hären?
"...En stor glädje..."