Söndag 6 Januari

Matteus 2:1–12
När Jesus hade fötts i Betlehem i Judeen på kung Herodes tid kom några österländska stjärntydare till Jerusalem och frågade: »Var finns judarnas nyfödde kung? Vi har sett hans stjärna gå upp och kommer för att hylla honom.« När kung Herodes hörde detta blev han oroad, och hela Jerusalem med honom. Han samlade alla folkets överstepräster och skriftlärda och frågade dem var Messias skulle födas. De svarade:

»I Betlehem i Judeen, ty det står skrivet hos profeten: 
Du Betlehem i Juda land är
ingalunda ringast bland hövdingar i Juda, 
ty från dig skall det komma en hövding,
en herde för mitt folk Israel.«

Då kallade Herodes i hemlighet till sig stjärntydarna och förhörde sig noga om hur länge stjärnan hade varit synlig. Sedan skickade han dem till Betlehem. »Bege er dit och ta noga reda på allt om barnet«, sade han, »och underrätta mig när ni har hittat honom, så att också jag kan komma dit och hylla honom.« Efter att ha lyssnat till kungen gav de sig i väg, och stjärnan som de hade sett gå upp gick före dem, tills den slutligen stannade över den plats där barnet var. När de såg stjärnan fylldes de av stor glädje. De gick in i huset, och där fann de barnet och Maria, hans mor, och föll ner och hyllade honom. De öppnade sina kistor och räckte fram gåvor: guld och rökelse och myrra. I en dröm blev de sedan tillsagda att inte återvända till Herodes, och de tog en annan väg hem till sitt land.
                                         
                                               Betraktelse

Stjärnan som lyste i öster var tecknet för de vise männen att en kung hade fötts. 
Judarnas Konung. 
Stjärntydarna, eller som man också kallar dem, kungarna,
ville hinna fram till födelseplatsen för att tillbe och för att offra.
De offrade guld, myrra och rökelse.
Tillbedjan har alltid varit förenat med offer. Bön och offer. 

I de tre kungarna ( det står inte i Bibeln att de är tre kungar, men man har sedan urkyrkan fasthållit att de är tre då gåvorna var tre) har Kyrkan sedan tidigt sett början av hedningarnas Kyrka;
nationernas procession till Israels Gud. 

Epifania är en uppenbarelsens Fest. Också Jesu Dop i Jordan när Faderns röst dånade ut ur ett moln som förklarade att detta var Hans älskade son; Guds Son.
Kana är också det en Guds uppenbarelse för där visar Jesus sin Gudomlighet genom ett stort underverk.
Också Tabor, där ser Apostlarna Jesu förhärligade gestalt och faller ner på marken överväldigade av deras syn.

Den dåvarande Kardinal Ratzinger säger att "kungarnas tillbedjan av det lilla Barnet blev viktigt för det kristna tänkandet därför att det visar en inre förbindelse av nationers vishet med Ordet som är Skrifternas löfte; det visar hur det kosmiska språket och människors sanningssökande sinne, leder till Kristus.
Den mystiska stjärnan kunde bli symbolen för dessa förbindelser för att åter igen understryka att det kosmiska språket och människohjärtats språk finner deras härkomst i Faderns Ord som i Betlehem kom fram ur Guds tystnad och sammansatte bitarna av mänsklig kunskap till en helhet".
                                                                             (The Spirit of the Liturgy)

De olika hedniska religionerna leder inte ipsu factum fram till Kristus.
Men Gud har givit människan en inre böjelse att tillbe och att offra.
Ur detta uppkom religioner enligt vad människorna själva hade förstått.

Men Guds plan var att förena alla människor i Sonen och så föra dem in i Guds Faderskap.
Han skulle uppenbara för världen och i världen den religion, den tro, som människan själv aldrig kunnat hitta på, och som varje annan religion behöver ge vika för.

"Meningen med t.ex. offer som finns i alla religioner, blir densamma men ändå förändrad med Kristus. Till skillnad från hedniska religioners offer, innebär Kristi offer helande, kärleksfull förvandling av en söndrig frihet.
I Kristus har offer blivit en smärtsam gottgörelse. Återlösningen behöver en Återlösare; det är bara Han som kan knyta upp för oss den oupplösliga knuten". (Ibid)

St. Irenaeus, på slutet av det första århundradet, förklarade meningen med de tre gåvorna: 
De vise männen gav guld - en mycket nobel mineral och dessutom varaktig - som ett tecken på att de erkände Jesus som Konungen vars rike aldrig någonsin kunde bli förstört.
Den ärevördiga Bede skrev (i ”Excerpta et Collectanea) att det var Melker, ”en gammal och skäggig man”, som frambar guldet till Jesus Barnet.
De gav rökelse för Jesus eftersom de erkände Honom som den sanne översteprästen. 
Bede säger att det var Kasper som frambar rökelsen och att han var ”ung, utan skägg och rödblommig” .
Myrra för Offret, för Jesus skulle lida och dö för människorna.
Det frambars, enligt den ärevördiga Bede, av Balthasar, vilken Bede beskriver som ”mörkhyad och med mycket stort skägg”.

Jesus är född Konung men döden var inte långt borta. Herodes planerade att döda det lilla Barnet, dess litenhet och enkelhet får Herodes att känna sig hotad. 
Men det blir inte som Herodes hade tänkt. Barnet skulle leva och växa upp. Ja, Konungen skulle dö, men denne Konung lägger ner sitt liv av sin egen vilja och när Han själv vill.

Herodes är satans instrument för att förgöra Jesus.
De tre vise männen kom för att tillbe, en för dem, främmande kung.
Satan som själv vill bli tillbedd sniker sig hastigt in för att förstöra och för att döda.
I olika tider med olika kulturers svaghet och styrka kommer den onde in för att förhindra Tillbedjan i ”ande och i sanning”.
I varje tid anpassar han sina trick och sin taktik men han är alltid redo med nya angrepp för att få bort Barnet från människorna och så hindra Guds nåda- flöde att rinna in i deras liv.

Med tanke på vem Kristus är så dör man hellre med Honom – för endast det är liv – än att leva utan Honom – för det är endast död.
Alla de oskyldiga barnen fick ge sitt liv för Kristus och så fick de leva för evigt med Honom medan Herodes, som dödade barnen, fick fortsätta att leva ett liv som var dött. 

Efter att den helige Paulus hade fått ta emot "hemligheten", eller "Mysteriet", räknade han allt annat -även det som ansågs som privilegium - som skräp.
Vad var det för hemlighet?

Att sammanfatta allting i Kristus, allt i himlen och på jorden.
De gamla kungadömena hade kommit till ett slut för att bli ersatt med Guds messianska rike. Den hemligheten, säger Paulus, hade varit dold hos Gud sedan världens början. Härskarna och makterna i himlarymden skulle nu få kunskap om Guds vishet i hela dess mångfald genom Kyrkan
                                                                                       (jmf. Efesierbrevet 3 1-12).

De vise männen lämnade sina stjärnkunskaper och tog ett stadigt grepp om Morgonstjärnan som just hade gått upp inför deras ögon.
Ett möte med Jesus fick dem att gå in på en annan väg; på Kristi väg.
De vise männen såg med deras egna välsignade ögon Jesus Barnet som är ”Guds vishet”
och Barnets Moder som är ”Vishetens tron”.

Sann vishet ödmjukar sig inför sanningen, känner igen den och följer den.
”Lyft blicken och se dig omkring!
Alla kommer till dig(…) från Saba kommer de alla
med last av guld och rökelse
och de förkunnar Herrens ära!

                       "...Där fann de barnet och Maria, hans mor..."