Söndag 13 Januari

Lukas 3:15–16, 21–22
Folket som kommit ut för att döpas av Johannes var fyllt av förväntan, och alla frågade sig om inte Johannes kunde vara Messias. Men han svarade dem alla: »Jag döper er med vatten. Men det kommer en som är starkare än jag, och jag är inte värdig att knyta upp hans sandalremmar. Han skall döpa er med helig ande och eld.«När nu allt folket lät döpa sig och Jesus också hade blivit döpt och stod och bad, öppnade sig himlen och den helige Ande kom ner över honom i en duvas skepnad, och en röst hördes från himlen: »Du är min älskade son, du är min utvalde.«
                                    Betraktelse

Jesu dop. Ett mysterium !

Den Helige Ande kom över Honom för att visa oss att Jesus är Kristus:
Den Smorde.
Gud som vill frälsa oss från den onde går ner i förödmjukelsens botten så att de som inte längre förnimmer himlen kan, om de vill, finna Guds hand, hålla fast i den, resa sig ur mörkret och se ljuset för vilket de har blivit skapade!

Profeten Jesaja (kap.42) ger oss en bild av Guds ansikte:
Han är tjänaren, mänsklighetens tjänare som i sitt eget liv, istället för med många ord, visar hur vi ska leva:

- Han går inte omkring och skriker högljutt på gatorna men istället talar Han ömt i tystnaden av våra hjärtan.
- Det knäckta strået bryter Han inte av men använder det för att bygga upp Hans Kyrka,
- den tynande lågan släcker Han inte men renar istället oljan och fyller på, droppe för droppe, tills den tynande lågan blivit till en klar och fin flamma som lyser upp mörkret.

Jesu dop visar oss på den ödmjuka vägen, lågmäldhet är Guds Sons frivilliga val därför att det tillhör det vackra, det goda och det sanna.
Jesu dop visar oss bort från synden, för ju mer vi avstår från att synda
ju sannare människor blir vi och ju mer liknar vi Kristus.
Allt vad tro, hopp och kärlek gör, gåvor som vi får vid dopet, är att forma oss i likhet till Kristus.
Allt vad synd gör är att förstöra denna likhet till Kristus.

Jesus är sann människa. Han ville leva med människan för att befria henne. Så Han äter och dricker med henne, lever och dör för henne; allt under den Helige Andes ledning. 

Det är lustigt att när det sägs, som det nu för tiden så ofta gör, att vi borde imitera Jesus som åt och drack med syndare, att man menar att det är ”de” som är syndarna”; dem som vi vill att Kyrkan nu ska förena sig med och ackompanjera.
Men vilka är då vi?
Är det inte med oss som Jesus äter och dricker?
Är det inte vi som är syndarna?
Och i fall Han äter och dricker med oss är det inte för att göra oss rena och fria från det slaveri synden är?

Johannes Döparen ackompanjerar syndarna genom att kalla till omvändelse.
Han satt inte var dag eller var vecka vid Herodes, åt och drack med honom för att bara senare, efter några år, fråga Herodes om det kanske inte var något fel på hans förhållande till Herodias... 

Jesus kallade människor till sig för att de skulle ackompanjera Honom i utförandet av frälsningens mysterier!
En sån nåd!
Det är vad Kyrkan är kallad att göra: att kalla till omvändelse och att ge klara och tydliga svar på vad som är synd i Guds ögon och hur man går Kristi väg genom livets alla svårigheter.

Att ackompanjera är vad Kyrkan alltid har gjort, det är inget nytt! 
Hon går med syndaren till dopfunten, och följer henne sedan hela vägen till graven genom hennes olika etapper i livet. 

Jesus tjänar oss i Sakramenten. Kyrkan ackompanjerar oss i Sakramenten, i möten med människor som kan leda oss framåt därför att de själva valt att ta upp sitt kors och följa Kristus. 

Vi skulle be Johannes Döparen att visa oss hur vi bättre kan leva ut denna stora frälsningsgåva.

Dopet är ju just det; att fria oss från synd, rädda oss undan ett evigt slaveri till djävulen, göra oss till Guds barn för att kunna stå heliga och fläckfria inför Honom som tvättar våra fötter rena i sitt dyrbara blod.

För dopet måste levas om det ska bära frukt i våra liv - i Kyrkans liv.
I Dopet går vi genom trons dörr till Kyrkan, till ordet och till livet i Kristus, i dopet har vi börjat på en väg.

Jesus gör sig så liten som ett lamm och lägger sig i Johannes Döparens händer därför att Johannes Döparen lever sin obetydlighet och är ödmjukt liten inför hans Herre. 
Vi, i oss själva och av oss själva är de facto obetydligt små, men nu delar Jesus med sig av den Ande som vilar på Honom, Han delar med sig av Faderns ord och röst som säger att Han älskar oss, älskar oss i Sonen!
Precis som Han går ner och upp ur vattnet i Jordan så går vi ned och upp med Honom i vårat dop. Från död till liv, från kors till uppståndelse.


”Se var du är döpt, varifrån dopet kommer-
inte från något annat än Kristi kors”
                                                               
(St.Ambrosius)


Dopet är gjort en gång för alla men vi behöver leva de doplöften vi gjort och därför förnyar vi dem då och då med beslutsamhet; viljan att förkasta satan och hans pompa och ståt och följa i Jesu fotspår.

Det är egentligen vad vårt dagliga liv handlar om: att leva våra doplöften!
Dopets frukt är inte färdig, dopet bär istället inom sig planterade frön som skjuter upp och växer i vår själ i takt med vår efterföljelse av Kristus.

                               
 ”...Helig Ande och eld...”