Söndag 20 Januari

Johannes 2:1–11
Vid den tiden hölls ett bröllop i Kana i Galileen, och Jesu mor var där. Jesus och hans lärjungar var också bjudna till bröllopet. Vinet tog slut, och Jesu mor sade till honom: »De har inget vin.« Jesus svarade: »Låt mig vara, kvinna. Min stund har inte kommit än.« Hans mor sade till tjänarna: »Gör det han säger åt er.« Där stod sex stora stenkärl för vattnet till judarnas reningsceremonier; vart och ett rymde omkring hundra liter. Jesus sade: »Fyll kärlen med vatten«, och de fyllde dem till brädden.
Sedan sade han: »Ös upp och bär det till bröllopsvärden«, och det gjorde de. Värden smakade på vattnet, som nu hade blivit vin. Eftersom han inte visste varifrån det kom — men det visste tjänarna som hade öst upp vattnet — ropade han på brudgummen och sade: »Alla andra bjuder först på det goda vinet och på det sämre när gästerna börjar bli berusade. Men du har sparat det goda vinet ända till nu.« Så gjorde Jesus det första av sina tecken; det var i Kana i Galileen. Han uppenbarade sin härlighet, och hans lärjungar trodde på honom.
                                             Betraktelse
När jag mediterade över den här texten och kom till orden
”gör det Han säger”, frågade jag Maria:
- och vad är det Han säger?,
hon svarade: Ös upp vatten!

När vi lyssnar till Herren och gör vad än Han ber om, blir det vardagliga i vårt liv en porlande bäck av nåd.
Att ösa upp vatten förstod jag vara det vardagliga, det svåra, det tråkiga, det till synes oviktiga och lönlösa.
Det förvandlar och berikar vårt inre liv, vårt liv i Kristus.
Varje syssla och arbete blir som att ösa vatten ur räddningens källor, det blir till en jublande ödemark!

Men det är mycket vatten som ska ösas: 600 liter!

Sen är det ju förstås det där med att ju mindre måttet är som vi öser med, ju längre tid tar det att fylla upp kärlen.
Med decilitermått tar det längre tid än med litermått...ofta verkar det som det är med decilitermått man öser, med det är bara att ösa på!

Det hela handlar ju om att göra Hans Vilja;”Gör det Han säger”.
Gör vi det blir vårt vatten förvandlat till ädelt vin.
Vi har aldrig något annat än vatten att offra Honom, i Hans Barmhärtighet förvandlar Han det till vin: glädje för hjärtat!

Han är det Nya, dyrbara, ädla Vinet, spilld för oss på korset.
Det upptänder oss och för oss till Bröllopsfesten där vinet aldrig sinar.

Jesu kärlek gör det möjligt för våra arbeten och ansträngningar att bli genvägar till ett personligt, levande och växande förhållande till Honom och Hans Kyrka.
Ingenting av det som Gud ger oss får vända tillbaka fruktlöst.
Det dagliga ösande av vatten blir till flödande källor, för det jästa, söta vinet som Kristus ger, ersätter allt som fanns tidigare och som funnits efter.

Maria ber Jesus att göra något han säger att det ännu inte är tid för.
Hon påskyndar ankomsten av den Messianska tiden, hon påskyndar Guds bröllopsfest.
Med det har Jesu lidande och död börjat.

Att bli Marias tjänarinna är att hitta ännu en genväg till Jesus.
Hon lär oss att göra det Han ber oss, även det som verkar vara utan mening.
Även om det är början till lidande och död.
Gjort med tro och tillit till Honom bär det frukt i överväldigande mängder.

I dagens text ser vi att det som Jesus gjorde för att rädda bröllopsfesten, var genom Marias medlande- och att tjänarna, genom Marias medling, gjorde det som Jesus sa åt dem att göra. 
Tjänarna är de minsta på bröllopsfesten.
De är små.
Maria vänder sig till de små. Så gör också Jesus.

Maria, Herrens tjänarinna, gjorde det Jesus sa med ivrigt hopp, brinnande kärlek och med orubbad tro.
Vad var det egentligen hon gjorde?
Ingenting.
Hon lyssnade, hon trodde på Honom, hon hoppades på Honom, hon älskadeHonom, Hon följde Honom.
Med andra ord; Hon gjorde Guds vilja!

Att göra Guds vilja är den enda vägen till helighet, enda vägen till att behaga vår Herre Jesus Kristus som är vårt Behag.


               ”Den fulla kraften hos vad vi betecknar som heligt
               kommer av att Gud föreskriver det. 
               Man må därför aldrig avvisa denna gudomliga vilja.
               Sök intet annat än den, tag emot allt av den,
               och intet utan den.
Att vara trogen Gud betyder att uppfylla de plikter som Guds och Kyrkans allmänna bud ålägger oss, liksom dem som blir oss givna genom vår ställning i livet, vårt stånd. Aldrig någonsin har något öra hört, något öga sett eller något hjärta förnummit vad Gud tänker, beslutar och verkar i de själar som helt och hållet överlämnar sig år Honom.
Den overksamma sida av fullkomligheten består helt enkelt i att man bara finner sig i det som mestadels inte går att undvika, i att man kärleksfullt med tillförsikt och lugn uthärdar det som vi tyvärr alltför ofta bara motvilligt brukar ta på oss. 
Fullkomligheten gömmes där.
Gud give att alla människor lärde känna hur enkelt det skulle vara att nå stor fullkomlighet!
De skulle bara behöva att troget uppfylla de plikter som ålägges dem av deras Katolska tro och stånd, och villigt ta på sig de kors som hör ihop med dem och underkasta sig försynens skickelser beträffande det som vore att göra eller utstå, utan att själva söka det.
Guds vilja är alltings kraft, kärna och själva innehåll.
Det är den gudomliga viljan som ordnar och avpassar alla ting för själen. 
Utan Guds vilja är allt tomhet, intighet och lögn, fåfänglighet, död bokstav, utan verk och död. 
Guds vilja är frälsning, hälsa, kroppens och själens liv, hur än det må se ut som är föremål för Guds vilja. Guds vilja ingjuter i allt - utan undantag - kraften att forma Jesus Kristus inom oss. 
Man ska inte påtvinga denna vilja någon lag och inte önska sätta några gränser för den. 
Den är allsmäktig”.
                                                                   
(Jean-Pierre De Caussade SJ )


Jag öser upp vatten och ser att sakta omvandlas det lilla jag är och har, det svåra blir lätt, det monotona blir högtid, det gamla blir nytt...
vatten blir Vin!

                        ”...Gör det Han säger...”