Söndag 27 Januari

Lukas1:1–4; 4:14–21
Många har redan sökt ge en samlad skildring av de stora händelser som ägt rum ibland oss, så som de har berättats för oss av dem som från första stund var ögonvittnen och blev ordets tjänare, och efter att grundligt ha satt mig in i allt ända från början har nu också jag beslutat att i rätt ordning skriva ner det för dig, högt ärade Theofilos, för att du skall förstå att de upplysningar du har fått är tillförlitliga.
Med Andens kraft inom sig återvände Jesus till Galileen, och ryktet om honom spred sig i hela trakten. Han undervisade i deras synagogor, och alla lovprisade honom. Han kom till Nasaret, där han hade växt upp, och på sabbaten gick han till synagogan, som han brukade. Han reste sig för att läsa, och man gav honom profeten Jesajas bok. När han öppnade den fann han det ställe där det står skrivet: Herrens ande är över mig, ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga. Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet och förkunna ett nådens år från Herren. Han rullade ihop boken och gav den tillbaka till tjänaren och satte sig. Alla i synagogan hade sina blickar riktade mot honom. Då började han tala till dem och sade: »I dag har detta skriftställe gått i uppfyllelse inför er som hör mig.

                                          Betraktelse

”Allas ögon var riktade mot Honom”.

Den som har sina ögon på Kristus är välsignad.

Vi är skapade till att i all evighet ha våra ögon riktade mot Honom; kontemplera Gud!
Kontemplation är att i kärlek beskåda Gud,
bli fylld av Hans ord,
låta sig dras in i Hans Godhet, Sanning och Skönhet.
Om våra ögon är riktade mot Honom så spetsar vi våra öron i iver att lyssna till vad Han säger och hur Han säger det. 
Kontemplation är att kärleksfullt beskåda under det att jag är kärleksfullt beskådad.

Psalm 123 säger: ”som tjänaren ser mot sin Herres hand ser vi mot Herren vår Gud”.
En tjänare höll ögonen på mästarens hand därför att den ingav tecken på vad tjänaren skulle göra.

Om vi, i vårt hem, vår familj, med våra inre trosögon följer Herrens hand, ögonblick för ögonblick, ska allt gå bra och vi själva ska växa i den frihet som tillhör Guds barn.
Lära oss att låta oss ledas enligt Guds vilja såsom den uppenbarar sig i det givna nuet, alltid i förhållande till Guds lag och vår plikt.

I världen lär vi oss att föra bort våra ögon från Gud och istället fästa dem på oss själva.
Individualism, relativism och humanism... 

Kroppen får en central eller,  den centrala platsen i våra liv.
Vi läser om hur kosten påverkar och leder vårt humör.
Vegetarisk kost, hälsokost, ekologisk kost,...man tror sig även göra något universellt gott genom att uppehålla en speciell kost.
Det bidrar, säger man, till de fattigas välmående och ett harmoniskt jordeliv...Maten vi äter eller kaffet vi dricker blir en av de viktigaste ingredienserna till ett hääärligt liv.
På detta vis tror vi oss visa respekt till människan, jorden och Gud!
Sen lär vi oss att allt detta tillsammmans med våra hormoner, och kemiska reaktioner bildar grunden eller t.o.m. är den direkta orsaken, till de alltmer ofta förekommande känslor av ledsamhet, meningslöshet och depression.

Men det är lönlöst att lära sig hur hormoner och kemiska rektioner, matsammansättningen och besprutningsgifterna påverkar oss....när vi samtidigt inte får upp ögonen för själens välmående! 
Vårt andliga liv.Vårt liv med Gud i Kristus, genom Kristus och för Kristus! 

Lever vi ett liv utan ett katolskt etos; utan ett moraliskt välgrundat liv, blir vi aldrig friska. 

Staten är bl.a. ett officiellt läroorgan. Den ska bidra till att ge medborgare en förståelse för vad som är allmänt gott.
Men eftersom människan har både ett temporärt och ett evigt mål så måste hon ju få styras av både temporära och andliga makter.

Är det inte klart att det temporära är underordnat den andliga makten?
Att det andliga livet övergår det temporära? 

Men hur är det möjligt för en stat att bära vittne till ett - allmänt gott - om den inte samtidigt vittnar till religiös sanning och om de inte har sanna och sunda värderingar?

Om förnuftet inte är format och informerat av den Katolska tron - så kan vi inte heller förvänta oss att få ta emot något sant och nyttigt som medborgare av ett samhälle. 
Överger ett samhälle den Katolska tron försvinner också naturlagen.
Vilket vi klart kan se idag.

Ser jag på Kristus ser jag bättre.
Det är ett bra sätt att lära känna Jesus, att ta del av Hans liv, av Hans lidande -
att först se på Honom och i Hans ljus se på livet, inte bara för mig men för alla.
Vi ser Honom ingenstans i samhället, i regeringen, i skolor, i läroböcker,
i fabriker,inte heller på kontor eller på gator och torg.

När vi kontemplerar Hans kärlek på korset ser vi vår rädsla att älska, kontemplerar vi Hans trofasthet ser vi vårt eget vacklande,
kontemplerar vi Hans outtröttliga tålamod ser vi vår bristande fördragsamhet...

Vi är svaga....vi är inte som Han.
Men det är också därför det blir möjligt att dras in i Hans Barmhärtighet  och låta, som den helige Paulus, vår svaghet ge utrymme för Hans styrka.
Det är inte "självrespekt" vi behöver, men vetskap om vår sanna värdighet att vi är inbjudna till gemenskap med Gud, i all evighet!
Och det börjar nu!


I Hans ord finner jag vila och hopp, hopp om att jag blir lik den jag kontemplerar!
Därför fäster jag min blick på Jesus.

Hur ser man Kristus?
Vi ser på Honom i Hans ord, på korset och i Hans lidande.
I Hans helgon. 
I de fattiga.
I vår egen själs innersta längtan.
Vi finner Honom där vi söker Honom. 

Sök Honom först där Han säger att Han är; 
- "Den som äter mitt kött och dricker mitt blod
   förblir i mig och jag i honom".

Guds finger som ju är den Helige Ande, pekar ständigt åt Jesu håll, Han undervisar oss och visar oss hur vi blir Kristi följeslagare. 
Hans mission är att omvandla oss till Kristus, såsom Han omvandlar brödet och vinet i den heliga Mässan.

De människor som Jesus kommit för att ge ett glädjens budskap är fångarna, de blinda och de förtryckta.
Men det är först när jag förstår att jag är bland dem som är förtryckta, blinda och fattiga, som jag kan se att det är till mig Jesus har kommit för att framföra glädjebudet! 

Men..har vi förstått vad det glada budskapet är?

Jesus säger efter att ha överlämnat bokrullen
”I dag har detta skriftställe gått i uppfyllelse inför er som hör mig”.

Kyrkofäderna lär att ”idag” är Kristus själv, Han som inger oss med hopp.
Hopp om att detta "idag" är varje dag av våra liv på jorden,
"idag" är ännu en möjlighet att förstå budskapet och att ta emot det i sin helhet.
”Idag” ger oss möjligheten att överlämna oss till Gud och
”idag” ger oss ny nåd att lyda Honom, att göra Hans Gudomliga vilja mer totalt.
"Idag" är ett hoppets ord, ett glädjens ord om att övergå från träldom till friheten av Guds barn; ”ett glädjebud till de fattiga, befrielse för de fångna, syn för de blinda och frihet till de förtryckta”.

        ”... I dag har detta skriftställe gått i uppfyllelse...”